Det här kommer inte bli den mest detaljerade matchrapporten som har skrivits. Ärligt talat när Jon Gudni Fjoluson gjorde 1-0 var jag övertygad, mitt i all eufori, att det var Gustav Ludwigson som gjorde målet. Dessutom när Aziz Mohammed Ouattara satte trean väntade jag bara på att linjedomaren skulle lyfta flaggan. Men ingen flagga kom och det som kunde varit en kväll för livet blev bara ett otroligt tungt nederlag. Det här var riktigt, riktigt tungt..

Efter cupvinsten i maj var det en konstig känsla att uppleva framgång med en klubb som man har levt med i motgång. Att sedan få återvända till läktaren efter 1,5 år och dessutom att få uppleva kvällar som mot Maribor, Cukaricki och Basel under 120 minuter gör att jag nästan hade glömt bort hur fullständigt vidrigt det kan vara att förlora men att ändå vara extremt stolt över laget.



För vilken kväll det här var innan det där avslutet. Bajen visade ingen respekt och var helladdade från start.  0-0 stod sig halvleken ut men det kändes som att detta skulle Bajen kunna fixa. Jag gjorde i alla fall mitt i Halvtid och sprang ut och köpte kaffe och mazarin som brukar ge resultat vidskeplig som jag är och strax efter ringde det två gånger om från Jon Gudni Fjoluson. Vilken kväll att kliva in och göra sina första mål i Hammarby.



I förlängningen växlade Basel upp men efter ett mönsteranfall stod Aziz Mohammed Ouattara framför ett öppet mål och gjorde 3-0 och det kändes som hela världen exploderade i eufori(förutom jag som var rädd för offside). Lyckan varade dock i 8 minuter innan samme Aziz vräkte ner en Baselspelare och brASSEn Arthur Cabral gjorde sitt fjärde mål i denna matchserie. Såklart det var han som skulle avgöra detta i straffarna sedan.



Det blev inte det slutet som vi hade hoppats på men det var något särskilt att få uppleva stämningen på plats där 8 000 lät som 108 000. Det var ett laddat och förväntansfullt Bajenland som glödde från första stund när jag köpte matchprogram av Pernilla under björken till att koka och sedan explodera vid avspark.

Spelarna gjorde sitt allt och slet som djur och spelade fotboll som om de spelat tusen matcher i Europaspel tidigare mot ett Basel med spelare med hundratals landskamper tillsammans och erfarenhet  från proffskarriärer ute i de europeiska toppligorna. Alla på plats, på och utanför planen, var fokuserade på att fortsätta tro på drömmen men nu är drömmen slut för denna gång. Vissa kvällar är det inte menat att man ska få gå och lägga sig lycklig som fotbollssupporter. Jag är glad att jag fick vara där men jag önskar att alla som var där hade fått uppleva ett lyckligare slut.