Hammarby
2025-04-18 23:48
Betyg efter Under All Kritik på Strandvallen
”Personligen kommer jag inte för ett ögonblick inbilla mig att vi inte lär få uppleva stunder av bakslag och besvikelser under säsongen, och jag kommer inte att redan nu börja tro på guld framåt höstkanten eller segertåg i Europa som ger eko över kontinenten.”
Per Planhammar
Orden är mina egna, skrivna i reflektionerna på denna sida med faktiskt rätt sunt tänkande efter derbyvinsten mot Djurgården. Jag trodde väl bara inte att det skulle ske redan i omgången efteråt.
Är jag besviken?
Visst, självklart.Men Mjällby är ett habilt fotbollslag, ett i bästa stunder fullt fungerande kollektiv och dessutom med vassa spjutspetsar som Herman Johansson och Elliot Stroud; vilket lag som helst i Sverige kan förlora mot dem när de är som bäst, inte minst på Strandvallen. Då gäller det att redan från början ha en plan över hur man skall möta dem.
Är jag irriterad?
Desto mer. För uppenbarligen fanns det just ingen plan. Jag har varken lust eller ork att vare sig analysera eller spelar-kritisera det fullständiga moras av misslyckanden vi fick vara med om denna långfredag. Kristi lidande på Golgata framstår som en promenad i parken i jämförelse, och då är jag kristen och tar sällan till överord. Helhetsbetyget kan inte bli mer än:
Betyg: Hammarby – 1
Jag brukar tjata hål i huvudet på mig själv och mina vänner om att helheten MÅSTE fungera, annars faller hela systemet i småatomer. Offensiven blir tandlös som en lejonhanne utstött ur sin flock, defensiven blir ett öppet hav för motståndare att spela gåfotboll igenom. Nå, mot Mjällby i dag såg det absolut inte lika illa ut som i motsvarande möte ifjol, eller för den delen första hälften av fjolårssäsongen, men ändå. Statistiken talar sitt tydliga språk och riktigt så spelmässigt klappusla var Hammarby inte, vi hade ett siffermässigt övertag. Men att utifrån det påstå att, som den för dagen olyckssalige Kim Hellberg, att första halvlek var vår bästa för året, det håller bara inte. Den var i sanning medioker.
Orsaker?
Individuellt, spelare för spelare… Jag tror verkligen inte, inte för ett ögonblick, att den vackra spelarbussen avgick mot Listerlandet med killar som INTE var inställda på en extremt svår och viktig match på Listerlandet, en match som faktiskt skulle kunna definiera hela säsongen. Men killar är killar, de behöver en pappa. Denna eftermiddag, den 18 april 2025, var de faderlösa. När dessutom vår evigt unge kapten Nahir Besara svarar för sin svagaste insats på nästan ett år, well, då faller vi. Jag vill alltså inte sätta individuella betyg den här gången, det blir meningslöst.
Laguttagning (att kanske dessutom spela med en skadad mittback…), coachning under match, prestationer… I dag var Hammarby verkligen inte starkt. Snarast som ett lamm. Vi älskar att håna andra och slå på stora trummor när det går vår väg, sådan är fotbollen, men nu är det vi själva som blir hånade. Med viss rätta.
Med det skrivet: all cred till Anders Torstensson och hans trupp i Mjällby, ”Laget med fart”. Vilken läxa ni gav oss! ”Tack” för uppvisningen och att ni fick ner oss på jorden igen.
Är vi serieledare?
Ja, åtminstone tills i morgon. Men vi hade en väldigt fin möjlighet att skapa andrum inför kommande schema. Nu är den chansen sumpad. Tyvärr.
Är jag besviken?
Visst, självklart.Men Mjällby är ett habilt fotbollslag, ett i bästa stunder fullt fungerande kollektiv och dessutom med vassa spjutspetsar som Herman Johansson och Elliot Stroud; vilket lag som helst i Sverige kan förlora mot dem när de är som bäst, inte minst på Strandvallen. Då gäller det att redan från början ha en plan över hur man skall möta dem.
Är jag irriterad?
Desto mer. För uppenbarligen fanns det just ingen plan. Jag har varken lust eller ork att vare sig analysera eller spelar-kritisera det fullständiga moras av misslyckanden vi fick vara med om denna långfredag. Kristi lidande på Golgata framstår som en promenad i parken i jämförelse, och då är jag kristen och tar sällan till överord. Helhetsbetyget kan inte bli mer än:
Betyg: Hammarby – 1
Jag brukar tjata hål i huvudet på mig själv och mina vänner om att helheten MÅSTE fungera, annars faller hela systemet i småatomer. Offensiven blir tandlös som en lejonhanne utstött ur sin flock, defensiven blir ett öppet hav för motståndare att spela gåfotboll igenom. Nå, mot Mjällby i dag såg det absolut inte lika illa ut som i motsvarande möte ifjol, eller för den delen första hälften av fjolårssäsongen, men ändå. Statistiken talar sitt tydliga språk och riktigt så spelmässigt klappusla var Hammarby inte, vi hade ett siffermässigt övertag. Men att utifrån det påstå att, som den för dagen olyckssalige Kim Hellberg, att första halvlek var vår bästa för året, det håller bara inte. Den var i sanning medioker.
Orsaker?
Individuellt, spelare för spelare… Jag tror verkligen inte, inte för ett ögonblick, att den vackra spelarbussen avgick mot Listerlandet med killar som INTE var inställda på en extremt svår och viktig match på Listerlandet, en match som faktiskt skulle kunna definiera hela säsongen. Men killar är killar, de behöver en pappa. Denna eftermiddag, den 18 april 2025, var de faderlösa. När dessutom vår evigt unge kapten Nahir Besara svarar för sin svagaste insats på nästan ett år, well, då faller vi. Jag vill alltså inte sätta individuella betyg den här gången, det blir meningslöst.
Laguttagning (att kanske dessutom spela med en skadad mittback…), coachning under match, prestationer… I dag var Hammarby verkligen inte starkt. Snarast som ett lamm. Vi älskar att håna andra och slå på stora trummor när det går vår väg, sådan är fotbollen, men nu är det vi själva som blir hånade. Med viss rätta.
Med det skrivet: all cred till Anders Torstensson och hans trupp i Mjällby, ”Laget med fart”. Vilken läxa ni gav oss! ”Tack” för uppvisningen och att ni fick ner oss på jorden igen.
Är vi serieledare?
Ja, åtminstone tills i morgon. Men vi hade en väldigt fin möjlighet att skapa andrum inför kommande schema. Nu är den chansen sumpad. Tyvärr.
