Jag vet inte på hur många sätt man kan fortsätta att vrida på ÖSK:s säsong. Med en match kvar är det nära nu: fortsatt chans till ett great escape eller division 1. Och låt oss direkt vara ärliga – den stora flykten baseras helt på att det finns ytterligare två lag i serien som underpresterar något kopiöst. Med ÖSK:s poängskörd borde det vara omöjligt.
Dramaturgiskt kan man inte klaga på säsongsavslutningen . Att ÖSK, trots alla förluster, sorger, rekord i antal matcher utan seger, nu är de som innehar den sista negativa kvalplatsen och har allt i egna händer. Att man avslutar mot den enda konkurrenten om kvalplatsen, Trelleborg, borta på Vångavallen. En match, winner takes all. Fotbollsgudarna kunde inte vara grymmare mot något av lagen eller deras supportrar.
Utan att ha krupit runt på TFF-forum kan jag tänka mig att det finns frustration även där. Hur kan man inte ha säkrat minst kval när två lag i serien varit så klappkassa? Johan Orrenius gick i Offsides podcast 29/11 igenom de senaste årens Superettor: för att komma på kvalplats har det krävts uppemot 30 poäng, ibland något mindre. Att Örebro och Trelleborg – Umeå är lite ursäktade som nykomlingar i en svår serie – gör sådana plattsäsonger är anmärkningsvärt.
Enes Ahmetovic har sagt att han byggde laget fel, för svagt. Till hans cred har en del rättats till i och med sommarfönstret. Det kom in rutin och storlek i Stenberg, Baffoe, Yasin. Yngre spelare har lånats ut eller släppts helt. Men det kan fortfarande ha varit för lite, för sent.
Jag är tillräckligt luttrad som supporter för att redan ha accepterat division 1 nästa säsong, men jag ser inte fram emot det. Alla lag som ställer upp i en serie går med på att det kan bli de som åker ur. Jag hade kanske kunnat acceptera det mer om det varit en bra Superettan-säsong, om det behövts uppåt 30 poäng för chansen att hänga kvar. Men att det sker på det här sättet, men den rena förnedring som det innebär att gå 20+ matcher utan seger, det kan jag inte gå med på. Örebro SK är en stolt klubb i svensk fotboll och jag ser med sorg på hur den misskötts. Ja, Enes Ahmetovic lagbygge var ”high risk, high reward”: en oerfaren tränare och ett ungt lag som skulle formas det här året och flyga nästa säsong. Det gick helt åt skogen. Att Sreten Kenic inte klarade av att ändra spelsystem när det var uppenbart att hans spelare inte klarade av det spelet är, för mig, den enskilt största orsaken till att ÖSK ligger där de ligger.
Att han fick så många matcher som han ändå fick är för mig obegripligt.
Kenic tid vid rodret skapade också några ”sliding doors”-lägen. Hur hade det sett ut om vi hållit ut en övertid och vunnit en match under hans tid, eller klarat en oavgjord? Som säsongen utvecklats hade ÖSK redan varit klara för minst kval neråt. Oförmågan att knyta ihop säcken under slutet av matcherna bidrar starkt till att laget ligger där det ligger i tabellen.
Som supporter har det blivit lite som Pink Floyds låt ”Comfortably Numb”. Det spelar liksom ingen roll vad ni gör längre, vi har fått så mycket stryk att det inte gör ont längre. Man känner ingenting, men ändå kan man inte låta bli att känna allt på samma gång.
Nu är vi där vi är. En omgång kvar, 90 minuter plus den extremt viktiga tilläggstiden. Det jag begär är att ÖSK försöker. Ställer man in sig på att spela 0-0 är känslan att det inte kommer att gå vägen, inte som den här säsongen har sett ut. Och även om den här delen går vägen så väntar ett ovisst kval mot hungriga division 1-lag. Min förhoppning är att spelarna kämpar ihjäl sig med vetskapen om att det blir en stunds vila efter säsongen, inte förr.
Alldeles oavsett hur det går så behöver Örebro ett rejält omtag efter den här säsongen. Klarar klubben sig kvar i Superettan anser jag – trots allt – att Enes bör få fortsatt förtroende. Det med en tro på att erfarenheten om vad som krävs i serien är större. Jag ser hellre att han får fortsätta arbetet än att försöka med en quick fix med någon ny sportchef. Det kommer att flytta tillbaka Örebro till ruta ett. Igen.
Åker ÖSK däremot ner i division 1 har det hela tiden låtit som att Enes är out, av ekonomiska skäl inte minst, och då måste man börja bygga och bygga stabilt och långsiktigt. Mjällby, GAIS och Sirius har alla varit ute på den här långresan.
Låt oss lära av dem: ett steg i taget, lite bättre för varje år.
Min spåkula inför avslutningen av serien var att Umeå skulle hitta ett sätt att ta sig om både Trelleborg och Örebro. Det inträffade aldrig. Nu vågar jag inte gissa mer. Jag önskar mer än någonsin att säsongen bara vore slut, nästan oberoende av resultatet. Orken är slut. Det här blir en riktigt lång vecka.
