" A us dem Hintergrund müsste Rahn schießen ", skrek Herbert Zimmermann 7 juli 1954, " Rahn schießt - Tor, Tor, Tor! "
Hur många gånger har jag inte lyssnat på Zimmermanns fullständiga mästerstyck till kommentar. "Das Wunder von Bern" kallas dagen då Västtyskland den 4 Juli 1954 blev världsmästare för första gången. Det var en dag då mycket förändrades. Inte bara fotbollsmässigt utan för en hel nation. Om man enskilt skall peka på en dag då Västtyskland reste sig från ruinerna efter det andra världskriget så kan man peka på just denna dag. Då förändrades blicken på nationen Västtyskland- från ett krigshärjat före detta nazistland som byggts upp av Marshallhjälpen till ett land som bara gick framåt och inte tittade bakåt.
VM 1954 var inte bara ett mirakel fotbollsmässigt utan ett mirakel för en ny västtysk nation, som repat sig, varit knockat, rest sig upp på nio, byggt upp ett samhälle, organiserat sig politiskt, samhällsmässigt och sportsligt och som 1954 fick ett facit på vad detta kunde innebära. "Das Wunder von Bern" var så mycket mer än just fotboll och om just detta VM ämnar jag nu berätta något om. Som ni förstår har det skrivits böcker, tonvis med böcker och gjorts radio och även film om detta. Om jag med denna text kan förenkla denna historia något,så gör jag det. Hoppas ni orkar med det.
”wir sind wieder wer”, det sägs vara betydelsen efter segern i VM. ”Vi är åter någon”
Inledande Förberedelser
Den 22 November 1950 spelade Västtyskland sin första landskamp efter kriget. Som tidigare omnämnts så har alltid Schweiz dykt upp som motståndare. Så också nu. Schweiz kritiserades mycket för att man tagit sig an landskampen. Framförallt från holländska tidningar som skrev om " Tyskland har ödelagt Europa med blod, krig och ruiner och ni spelar fotboll med dem. Ni borde skämmas ". Men match blev det och Västtyskland vann med 1-0. Kuriosa är att Herbert Burdenski gjorde mål- f.ö pappa till Werder Bremens legendariske Burdenski- och hans historia är spännande. Uppvuxen i Gelsenkirchen och spelade cupfinal för Schalke 04 1941, då han kallades till ostfronten. Det gick sisådär och han tillfångatogs av ryssarna. Då var det en rysk soldat som kände igen fotbollsstjärnan Burdenski och valde att släppa tillbaka honom till den tyska armén.
Sepp Herberger började redan 1952 med en gallring och översyn av den tyska fotbollen. I mängder av matcher mot distrikt så gjordes en grundlig koll av kvaliteten på laget.Det var dock med viss bekymrad min. Tyska fotbollen var uppdelad i Oberligor och i olika landsdelar. Skillnaderna mellan lagen i dessa ligor var stora och resultat som 7-0, 9-1 och även högre förekom ganska ofta. HSV i norra ligan exempelvis hade som enda utmaning att göra 100 mål per säsong. Kampen mellan lagen kom inte förrän i april då slutspelet startade och redan här hade Herberger börjat trycka på en framtida nationell liga. Det skulle dröja tio år.
Lagom till tyska mästerskapet i maj 1953 kunde han dock välja bland toppklubbarna i landet till en samling. Kvalspelet inför VM hade avlöpt galant. Man spelade undan Norge och Saar(som fortfarande hade ett lag) enkelt och gick till sitt första VM som Västtyskland. Saarland gjorde sitt enda VM-kval. Deras förbundskapten var Helmuth Schön. Hur häftigt är inte det?
Kapten Fritz Walter
.Till slut hade han samlat ihop en slagkraftig trupp där Fritz Walter från Kaiserslautern fick kaptensbindeln. Den numera 34årige Walter var sedan länge Herbergers favorit. Under krigsåren hade Tyskland helt osannolikt spelat ett femtontal landskamper under Herbergers ledning och till varje match-oavsett om de var vid fronten eller ej- så kallades spelarna till match. Detta innebar att Walter, som var i armén och var i Rumänien, Grekland, Sicilien och andra länder fick skjutsas till matcher med ”Reichs-Elf”. Walter blev mot slutet av kriget tillfångatagen och skulle skickas till ryskt fångläger, men i en match på fånglägret, så kände en fångvaktare igen honom från en landskamp och skickade hem honom. Detta var kaptenen i landslaget..
Sista förberedelserna
Den stora sista förberedelsen gjordes först i den lilla orten Malente i Schleswig-Holstein. Det är en liten pitoresk ort i Schleswig-Holstein, där DFB skapade en liten oas och förbundsläger med fotbollsplaner och hotell. Spelarna bodde två-och-två, hängde ihop rätt nära, lärde sig varandra och skapade det som kallades för ”das Geist von Malente”. Detta skulle återkomma. Ett intressant stopp gjordes i den lilla orten Dürlach utanför Karlsruhe och sportinrättningen Schöneck. Här finns idag -fortfarande sparat- de identiska taktiktavlorna av Sepp Herberger och även bilder från vistelsen. I rapporter från tidningar i efterhand har framkommit att laget verkligen skapade en gemensamhet med Sepp Herberger som mysfarbror. Fritz Walter sade efteråt att tränaren gick runt, tog i hand och kollade av " Na, Ottmar.. wie geht's mit der Familie. Wie fühlst du dich? " och så tog han nästa spelare.
I Schweiz bodde man på Hotel Belvedére i lilla orten Spiez vid Thuner See. Förvisso är detta hotell idag ombyggt, men vill man se bilder på VM-laget från 1954 så finns de i vitrinskåpet i matsalsrummet. Här fortsatte tyskarna att långsamt bygga laget och "Geist von Spiez" var ett annat ord som används.
Truppen och spelare man bör känna till.
Toni Turek - målvakten från Düsseldorf, som har en egen staty i just staden
Ottmar Walter -brodern till store Fritz nådde inte samma framgångar, men som ytter i VM-laget var han en stor kraft. Var dock lätt handikappad efter en krigsskada i knäet som hindrade honom att verkligen bli en stor spelare.
Fritz Walter - kapten och ledare för landslaget. En av tysk fotbollshistorias största. Han är där med Seeler och Beckenbauer. Var ju även Ehrenspielführer för landslaget länge. Stadion i Kaiserslautern bär hans namn och Fritz-Walter-Medaille delas ut varje år till duktiga ungdomsspelare.
Max Morlock - Nürnbergs stora forwardsstjärna som gjorde två mål i finalen och vars namn nu finns på 1.FC Nürnbergs arena. Historien om resan från svintransportör till VM-hjälte är legendarisk för den rätt korte Morlock. Efter kriget fanns få fotbollsarenor och för att få igång intresse åkte Nürnberg runt i bygden för att skapa intresse och spela matcher på konstiga fält och planer. I gengäld fick man ersättning. Ofta kanske något att dricka, men i lilla staden Altgötting fick man mat och djur, så Morlocks säteskamrat tillbaka till Nürnberg var en stor sugga, som sedan fick vika sitt liv åt hungriga spelare.
Hans Schäfer -Detta är också en av de riktigt stora i tysk fotboll. Två ligaguld för Köln, vänstersinnad i landslaget, 400 matcher och 220 mål för klubblaget. Han gjorde tre VM och var kapten för Västtyskland 1958 och 1962
Helmuth Rahn - bekant som ”der Boss” och den kanske mest kände av dem bortsett från Fritz Walter. Rahn från Essen var forwarden som avgjorde allt. Hans staty finns utanför Rotweiss Essens arena. Hans resa till VM var udda. Han spelade inte i kvalet, men dominerade i sitt lag så eftertryckligt att Herberger valde att kalla hem honom från en turné som hans lag hade i Sydamerika för att landa direkt i Frankfurt och åka ned till Spiez.
Horst Szymaniak - en kraftfull defensiv mittfältare som efter hand landade som proffs i Italien och av många sedd som en av världens bästa på sin plats under en fem-sex årsperiod.
Nu har ni uppladdningen, laget och förberedelserna. Nu är det dags för miraklet i Bern. I del 2
