För precis ett år sedan, den 2 maj 2025 så var jag på Veltins Arena i Gelsenkirchen och såg Schalke förlora 2-0 mot Paderborn. Den säsongen slutade vi tre poäng ovanför nedflyttningen och hade du sagt till mig då att vi skulle vara där vi är idag hade jag garvat.
Idag, efter en 1-0 vinst mot Fortuna Düsseldorf hemma med riktigt kass fotboll så är det klart, vi är tillbaka! Den fotboll vi har spelat denna säsong har inte alltid varit det vackraste att kolla på men oj vad mycket känslor det har varit inblandat i den. Det är en sådan otrolig stämning kring laget just nu och allting, spelartruppen, tränarstaben och ledningen känns nästan lite för perfekt. Alla ger verkligen det lilla extra för klubben och varandra.
Känslan just nu är att vi håller på att bygga något riktigt bra här. Flera år av misskötsel har nu lett till konkreta långsiktiga planer inom föreningen och det ser ljust ut på horisonten bakom de tjocka industriella molnen i Ruhr-dalen. Schalke är tillbaka där vi hör hemma och jag tror innerligen att vi är här för att stanna denna gång. Jag är så oerhört tacksam för alla i klubben idag men det är en särskild person jag vill lyfta fram extra mycket, Kenan Karaman.
Det finns få människor som förtjänar detta lika mycket som Karaman, vår kapten. Att han har varit med oss ned från Bundesliga och producerat de otroliga siffror han har gjort varje säsong och hela tiden hållit huvudet högt har jag sådan otrolig respekt för. Att han nu dessutom gjorde målet som ledde oss tillbaka till den plats vi hör hemma och som han själv var med klubben i tycker jag är helt fantastiskt.
Men framförallt är det ett otroligt hårt arbete som har tagit oss hit idag som vi ska tacka varenda människa i klubben för. Vår huvudtränare Miron Muslic, vår mittbacks-mur Nikola Katic, vår kapten Kenan Karaman, vår sportchef Frank Baumann, vår bosniska diamant Edin Džeko, vår återvändare Timo Becker, vår knappen-spelare Vitalie Becker, våra materialare Holger Blumenstein och Enrico Heil, vår ekonomiska gudinna Christina Rühl-Hamers. Jag kan fortsätta hur länge som helst!
Jag ville egentligen bara skriva av mig lite efter dagens avancemang och detta är resultatet. Jag kommer att återvända med en lite längre text när säsongen är slut och hoppas vi ses då igen.
Blau und Weiß, ein Leben lang!
På återseende,
Glück auf!
