Äntligen är Allsvenskan i gång igen. Premiäromgången fick dessutom en speciell inramning med stormen Dave över landet. Det märktes både på läktarna och i matcherna, där vinden gjorde spelet svårare än vanligt. Trots det dröjde det inte länge innan flera spelare satte avtryck. Här är namnen som imponerade mest på oss och tog plats i veckans lag.
Jacob Rinne, Djurgården
Jacob Rinne tar plats i omgångens elva eftersom han var en av de största anledningarna till att Djurgården kunde åka hem från Gamla Ullevi med tre poäng. Det blev 1–0 mot GAIS, men det var en match där Djurgården länge behövde luta sig mot sin målvakt.
GAIS hade 52 procent av bollinnehavet, skapade tre stora chanser och kom till sex skott på mål. Rinne räddade samtliga. Det säger mycket om hans betydelse, men också om vilken typ av match det här var. GAIS tog sig fram till farliga ytor, hade nio avslut inne i straffområdet och gjorde tillräckligt mycket för att få med sig mer.
Visst går det inte att bortse från att Djurgården också kom undan med marginalerna på sin sida när GAIS blåstes på ett mål som många menar borde ha godkänts. Men även om det målet hade stått sig kvarstår Rinnes insats. Räddningarna han gjorde var av hög klass, och flera av dem höll Djurgården kvar i matchen när GAIS hade momentum.
Det är därför han kommer med här. Det här var inte bara en målvakt som höll nollan på pappret, utan en som gång på gång räddade sitt lag i en match där resultatet lika gärna kunde ha sett annorlunda ut.
Ibrahim Cissé, AIK
Cissé gav AIK precis den balans man vill ha från en mittback. Han gjorde 1–0 mot Halmstad, men hans insats var minst lika viktig i det som hände bakåt.
AIK drev matchen och skapade mycket, men Halmstad hade ändå perioder där de kom in i spelet och hotade. Då var Cissé viktig. Han rensade undan sju gånger, blockerade två skott och vann sina dueller i luften. Det gjorde att AIK kunde stå kvar även när matchen blev lite mer öppen i andra halvlek.
Samtidigt var han lugn med bollen. Han slog 89 procent rätt i passningarna och hjälpte AIK att spela sig ur situationer i stället för att bara freda sig. Det är en viktig del i varför han kommer med här. Han gjorde inte bara mål som mittback, han gav också AIK stadga, kontroll och ett lugn bakifrån som bar en stor del av segern.
Victor Eriksson, Hammarby
Victor tar plats i omgångens elva efter en match där han gav Hammarby mycket av det man vill ha av en mittback i en premiär. Hammarby vann med 3–0 mot Mjällby, men det var inte en match där backlinjen bara kunde stå och titta på. Mjällby skapade ändå 0,74 i xG, hade sju skott på mål och tryckte på i perioder.
Då var Eriksson viktig. Han vann många dueller i luften, stod för fyra rensningar och var svår att komma förbi. Samtidigt var han väldigt trygg med bollen. Han slog 61 av 63 passningar rätt, alltså 97 procent, och tappade nästan ingenting. Det gjorde att Hammarby kunde spela med lugn även när Mjällby försökte få fart på matchen.
Det är därför han kommer med här. Han gjorde inte rubriker på samma sätt som Paulos Abraham, men han stod för en stark och stabil insats som hjälpte Hammarby att kontrollera matchen och hålla nollan.
Henrik Castegren, Sirius
Henrik var en stor del av att Sirius kunde vinna med klara 3–0 borta mot Degerfors. Sirius var det bättre laget, men för att en sådan bortaseger ska bli så ren som den blev krävs också att mittbackarna håller ordning när matchen lever.
Det var precis det Castegren gjorde. Degerfors skapade nästan ingenting i öppet spel, stannade på 0,11 i xG och hade bara ett skott på mål. Samtidigt fick Sirius försvara en hel del inlägg, fasta situationer och längre bollar, och där var Castegren viktig. Han stod för elva rensningar, vann sina tacklingar, vann sina luftdueller och såg till att Degerfors sällan fick fast bollen i farliga ytor.
Det är därför han kommer med här. Det här var en mittbacksinsats som kanske inte syntes mest, men som betydde mycket för hur matchen såg ut. Han tog bort mycket av det Degerfors ville få bett i, och han gjorde det på ett sätt som gav Sirius lugn hela vägen till slutsignal.
Mikael Dyrestam, Örgryte
Mikael gjorde mycket av det som krävdes för att Örgryte skulle få med sig 1–1 mot Malmö. Det här var en av omgångens tuffaste uppgifter för en mittback. Malmö hade mer boll, fler avslut och tryckte på under stora delar av matchen. Då behövde Örgryte spelare som kunde stå emot, och där var Dyrestam viktig.
Han stod för 13 rensningar, vann de flesta av sina dueller i luften och var stark i det direkta försvarsspelet. Men hans insats stannade inte där. Han låg också bakom Örgrytes mål med assisten till Anton Andreasson. Det gör att hans match sticker ut ännu mer. Han bidrog både till att hålla ihop laget bakåt och till att Örgryte faktiskt hotade framåt.
Det är därför han kommer med här. I en match där Malmö hade 1,82 i xG och 19 avslut behövde Örgryte spelare som kunde stå upp under tryck. Dyrestam gjorde det, och han gjorde dessutom avtryck i den andra riktningen också.
Markus Karlsson, Hammarby
Karlsson tar plats i omgångens elva efter en match där han gav Hammarby både energi, kontroll och mycket arbete i båda riktningarna i 3–0-segern mot Mjällby. Det här var inte en insats som byggde på mål eller assist, utan på att han hela tiden hjälpte Hammarby att få matchen dit laget ville.
Han vann åtta av nio dueller på marken, tog hem båda sina luftdueller och stod också för fyra tacklingar, två brytningar och sju återerövringar. Det säger mycket om hans match. När Mjällby försökte spela sig fram eller vinna tillbaka fart i matchen fanns Karlsson där och bröt rytmen. Samtidigt var han trygg med bollen, slog 92 procent rätt i passningarna och nästan allt satt även högre upp i planen.
Det är därför han kommer med här. Hammarby hade spelare som syntes mer framåt, men Karlsson var en stor del av att laget kunde hålla ihop matchen och vinna den på ett så pass kontrollerat sätt. Det här var en stark mittfältsinsats, byggd på jobb, närvaro och rätt beslut genom hela matchen.
Simon Olsson, Elfsborg
Simon var den spelare som drev Elfsborgs anfallsspel i 2–0-segern mot IFK Göteborg. Han gjorde inga mål själv, men låg bakom båda. Först spelade han fram Taylor Silverholt till 1–0, sedan slog han hörnan som Júlíus Magnússon nickade in till 2–0.
Det räcker långt i sig, men hans match handlade om mer än bara assisten. Simon Olsson skapade två stora chanser, slog tre nyckelpassningar och satte alla sina långbollar rätt. Det säger en del om vilken roll han hade. När Elfsborg väl fick fart på sitt spel var det ofta genom honom, och han var en stor del av att laget kunde förvandla tryck till utdelning.
Det är därför han kommer med här. IFK Göteborg hade mer boll, men Elfsborg skapade de klart farligaste lägena och vann med 2–0. I det spelet var Simon Olsson navet. Han avgjorde inte själv, men han låg bakom det som avgjorde matchen.
Nahir Besara, Hammarby
Låg bakom mycket av det som gav Hammarby 3–0 mot Mjällby. Han gjorde inget mål själv, men spelade fram till två av Paulos Abrahams tre mål och var hela tiden den spelare som gav Hammarby lugn och riktning i anfallsspelet.
Han skapade två stora chanser och slog fem nyckelpassningar, vilket säger en del om hur mycket som gick genom honom. När Hammarby väl hittade ytorna centralt eller mellan Mjällbys lagdelar var Besara ofta där och satte nästa aktion. Det var också han som gav Abraham bollen till både 2–0 och 3–0, alltså i lägen som i praktiken stängde matchen.
Det är därför han kommer med här. Paulos Abraham avgjorde matchen med sina mål, men Besara var spelaren som band ihop Hammarbys anfall och såg till att de avgörande chanserna faktiskt uppstod. Det här var en insats med både kvalitet och tyngd.
Isak Bjerkebo, Sirius
Isak Bjerkebo hade inte bara poäng i sig mot Degerfors, han hade tajming i dem också. Matchen stod fortfarande och vägde när han spelade fram Neo Jönsson till 1–0 direkt efter paus. Sen satte han själv 2–0 från straffpunkten och såg till att Sirius fick den utdelning laget hade spelat sig till.
Det är där hans match blir stark. Sirius var bättre än Degerfors, skapade klart mer och landade på 1,90 i xG mot Degerfors 0,11, men fram till första målet var det ändå en match som levde. Då behövs spelare som gör rätt saker i rätt lägen. Bjerkebo blev en sådan. Han avgjorde inte allt själv, men han satte tydlig prägel på de två viktigaste anfallen i matchen.
Zadok Yohanna, AIK
Zadok Yohanna var inte felfri mot Halmstad, men han var hela tiden den spelare som drev AIK framåt. Det är en viktig skillnad. Han träffade stolpen två gånger, brände lägen och tappade också en del boll. Men han fortsatte utmana, fortsatte ta sig förbi sin gubbe och till slut kom också 2–1-målet som avgjorde matchen.
Det är det som gör hans insats stark. AIK skapade mycket i den här matchen, hela 3,21 i xG och 25 avslut, men fick ändå inte riktigt utdelning sett till spelövertaget. Då behövs en spelare som inte gömmer sig när det börjar låsa sig. Yohanna var just den spelaren. Han tog 14 dribblingar, vann 13 av 19 dueller på marken och flyttade gång på gång upp AIK högt i planen.
Det här var alltså inte bara ett avgörande mål. Det var en match där mycket av AIK:s anfall gick genom honom. Han var stökig att möta, svår att få stopp på och gav AIK fart när matchen höll på att bli obekväm. Det väger tungt.
Paulos Abraham, Hammarby
Paulos Abraham var den stora skillnaden mellan lagen i den här matchen. Hammarby vann med 3–0, men det var han som gav segern form. Tre mål i en premiär talar förstås för sig självt, men det var också sättet han gjorde det på som sticker ut. Han var hela tiden ett hot när Hammarby fick upp farten, både i djupled och när spelet öppnade sig centralt.
Det märks också i siffrorna. Sex avslut, fyra på mål, fem lyckade dribblingar och fyra gånger foulad. Han vann dessutom tio av 20 markdueller, vilket säger en del om hur mycket han var inne i matchen. Det här var inte en anfallare som bara dök upp i boxen och satte dit sina chanser, utan en spelare som hela tiden tryckte ner Mjällby och gav Hammarby något att spela på.
Och det behövdes. Mjällby hade ändå sina stunder och tvingade Warner Hahn till flera svåra räddningar. Just därför blir Abrahams utdelning ännu viktigare. När Hammarby väl fick lägen tog han matchen ur Mjällbys händer. Det är den typen av insats som sätter tonen direkt i en premiär.
Omgångens tränare: Kalle Karlsson, Hammarby Det kanske mest intressanta med Hammarbys premiär var att Kalle Karlsson fick Karl Marius Aksum och Mjällby att se ovanligt osäkra ut. Mjällby brukar annars se ut som ett lag som vet exakt vad det vill göra, både med och utan boll. Här fick de aldrig riktigt fäste i matchen. Hammarby tog bort mycket av det lugn och den tydlighet som annars brukar prägla Mjällbys spel, och redan där syntes det att matchplanen hade träffat rätt.
Det var heller ingen sådan premiär där allt bara råkade gå med. Hammarby såg förberedda ut. De visste var de kunde såra Mjällby, de hade rätt fart i sitt anfallsspel och de fick matchen dit de ville. När motståndet dessutom är de regerande mästarna säger det ännu mer. Därför är Kalle Karlsson omgångens tränare.
Skriv gärna i kommentarerna om vi rätt eller fel? Saknas någon spelare eller något lag? Vem tycker du ska in i elvan?
