Försvagat och bekant
De som följt Djurgården på sistone har vant sig vid en ny typ av startelva till följd av det tuffa skadeläget. Dagens elva bjöd inte på några större överraskningar, även om den skiljde sig från förra omgångens uppställning. De förändringar Honkavaara och co. genomförde var att Isak Alemayehu och Tobias Gulliksen kom in, medan Daniel Stensson och Santeri Haarala fick kliva åt sidan.
För den som missade första halvleken var det inte mycket att gräma sig över. Det var en av de sömnigare halvlekarna i 2025 års upplaga av Allsvenskan. Inget av lagen skapade några riktigt farliga målchanser. Det enda som stack ut var hur dominant Silas Andersson var i sin mittbacksposition, samt hur den före detta Djurgårdaren Samuel Leach Holm märkligt ostört fick stå och pinga långbollar gång på gång. Tur för Djurgården att han inte var på skotthumör – med den tid han fick hade ett distansmål inte varit omöjligt. Känslan efter första halvlek var att Häcken var det bättre laget och att de hade fått matchen dit de ville.
Andra halvleken inleddes böljande och betydligt mer fartfylld. Halvtidssnacket i båda läger hade definitivt gett effekt. Det första riktiga läget kom när Djurgårdens Keita Kosugi drev fram längs vänsterkanten och på ett förstklassigt manér “tjockisfintade” sig förbi Häckens Andersen in i straffområdet. Där slog han ett inspel till Tokmac Nguen, som missade sin mottagning. Bollen hamnade hos Gulliksen, som sniffade upp läget och fick iväg ett skott – men det blev blockerat.
Bara några minuter senare blev Tokmac frispelad och kom ensam med Häckens Etrit Berisha. Men återigen svek touchen, Tokmac hamnade ur vinkel och avslutet gick högt över.
Efter Djurgårdens forcering svarade Häcken med ett friläge. Miro Tenho gick bort sig och lämnade Severin Nioulé helt fri med Filip Manojlovic. Målvakten gjorde sig stor och räddade. Returen studsade ut till Simon Gustafson som påpassligt snodde åt sig bollen, rundade Manojlovic och tryckte bort Theo Bergvall innan han enkelt rullade in 0–1.
Efter målet kändes det som att "Getingarna" var klara för dagen. De lät Djurgården ta över taktpinnen, och de blårandiga började rada upp chanser. Det första kom när Danielson nådde högst på en hörna, men även där ville det sig inte. Häckens Marius Lode rensade undan med en klackspark.
Trycket fortsatte och Djurgården fick en ny superchans. Tokmac fick tag på ett överlångt inlägg och slog bollen mot August Priske, som fick en dubbelchans – situationen kulminerande i att Lode återigen rensade bollen på mållinjen. Rensningen kan mycket väl bli en snackis i efterhand, då Djurgårdspubliken ropade på straff. Många menade att Lode rensade med armen. Huruvida det var med uppsåt och straffbart är upp till domaren – och idag valde han att fria över att fälla.
Djurgården fick dock sin revansch. I den 63:e minuten kastade Tokmac ett snabbt inkast till Kosugi, som slog ett högt, seglande inlägg. Bollen nådde till slut Bergvall, som i sin tur lobbade vidare till Gulliksen. Han nickade ned till Priske, som på volley dundrade in bollen i bortre hörnet. 1–1.
Fem minuter senare var Häckens Nioulé återigen på språng längs vänsterkanten. Ett farligt inlägg längs marken hittade fram till Isak Brusberg, som dock inte fick till avslutet.
Efter dessa intensiva 25 minuter mattades tempot av och matchen föll tillbaka i sitt gamla mönster. Den sista ordinarie kvarten bjöd mest på hårda dueller och halvchanser. Under tilläggstiden tryckte Djurgården desperat på, men Häcken försvarade sig starkt och matchen slutade till slut 1–1.
Djurgården kan fortfarande spela fotboll
Efter en tuff omgång i Borås, ett avhopp i ledningen och diverse rykten utanför planen, var det befriande att återigen få fokusera på spelet. Det här var kanske inte Djurgårdens bästa insats – men blåränderna visade trots allt att de fortfarande kan spela fotboll.
Nu väntar två viktiga bortamatcher mot Brommapojkarna och Halmstad. Lyckas Djurgården ta full pott kan den skakiga starten plötsligt kännas betydligt mer hanterbar.
Djurgårdens IF - BK Häcken
