Taha Ali i VM (NY) Efter Graham Potters lätt kontroversiella trupp-släpp stod det klart att vår lille trollkarl, Taha Ali, får chansen att svinga sitt trollspö i VM. En otroligt stor upplevelse för Ali såklart, och ett kvitto på att hans oortodoxa spelstil även går hem utanför Malmö. Jag känner mig genuint jäkla glad för en av allsvenskans mest sympatiska individer.
Låga förväntningar (NY) MFF börjar på allvar tappa mark i tabellen och ett normalt år hade jag varit kolerisk, chockad och uppbragd över vår impotens och ojämnhet. Men det här är inget normalt MFF-år. Vi gjorde en klappusel säsong förra året på grund av att truppen var felbyggd och svag och jag ser verkligen inte att det problemet är löst. För ett par omgångar sedan hade jag ett litet hopp om att vi skulle lyckas överprestera, men nu ser det ut att bli en svag mittenplacering, vilket är precis vad jag räknade med innan serien startade. Det är dystert, men inte chockerande. Inte alls faktiskt.
Sead, Otto och Erik (NY) Laget presterar ojämnt och som kollektiv har det sätt rätt illa ut ett tag nu, men individuellt finns det ljusglimtar. Förutom Taha Ali som toppar listan idag, har Sead Haksabanovic varit på en fantastiskt fin nivå, Otto Rosengren är hur bra som helst och Erik Botheim gör ett enormt jobb längst fram och får även in en del mål. Förhoppningsvis får de med sig fler spelare och kanske kan det lyfta laget en aning.
Målvakterna (NY) Vi har varit inne på det tidigare, men både Robin Olsen och Johan Dahlin har startat säsongen bra och utan Robins insats mot Djurgården och Johans insats mot AIK hade läget i tabellen varit riktigt kusligt. Målvakten är också en del av laget och kanske är det den lagdel som varit bäst i MFF hittills. Vilket kanske inte är ett så bra betyg efter att vi släppt in elva mål på sju matcher...
Sportchef på plats (NY) Det tog sin lilla tid, men nu är vår nya sportchef på plats. I alla fall nästan, Philip Berglund, f d chefsscout i Hammarby, tillträder i början av augusti och det känns som en smart rekrytering. Hammarby har gjort ett utmärkt jobb när det gäller att fynda, förädla och sälja talanger de senaste åren och Berglund har givetvis varit en stor del av detta. För ett Malmö FF som nuförtiden får felträff på nittio procent av nyförvärven är det här riktigt goda nyheter.
Skadeglädje (NY) Medan MFF sakta förföll förra året seglade ärkefienden IFK Göteborg upp på Europaplats och för första gången på otaliga år var Blåvitt före MFF i tabellen. Inför årets säsong nämndes kamraterna från Göteborg som toppaspiranter, men se det har kommit helt på skam. Medan MFF är i mitten som förväntat har Göteborg startat anmärkningsvärt uselt och parkerar på nästjumboplatsen med viss marginal upp till kvalplats. För den som vill hitta guldpyttipannan i Kamratgårdens frys gäller det att ta sig genom permafrosten och leta under infrusna mammutar och sabeltandade tigrar. 
Vad fort det gick innan vi var nio poäng efter Sirius och så svårt det är att se någon konkret ljusning av läget under den resterande säsongen. Miguel Angel Ramirez kan inte trolla, den nye sportchefen lär behöva ett par fönster innan han sätter sin prägel och vi vet att fortsätter kräftgången ett par matcher till så startar drevet. Mot tränare först som vanligt och sedan kanske mot spelare som kämpar efter bästa förmåga, men som inte räcker till. Det känns deppigt och förutsägbart och jag hoppas innerligt att denna dystra profetia är felaktig.
