Juventus - Borussia Dortmund

Dortmund

idag kl. 00:09

Den andra halvleken i Turin, Juventus - Dortmund 4-4

Ska man skratta eller gråta efter 90 spelade minuter i Italien. Från 45 minuter man aldrig kommer få tillbaka av sitt liv till 45 avslutande minuter som man inte kommer kunna sluta att tänka på, minnas och våndas över.

Axel

Twitter: @AxelThorsson

Wow, var ska man börja. En match som jag på förhand hade tagit ett oavgjort resultat landar istället i ett oavgjort resultat som känns som ett 5-0 nederlag. Inte för att vi var så mycket bättre och att vi kunde ha gjort 4 mål till utan på sättet som Dortmund bara släpper all defensiv struktur vid 4-2 ledning. Sättet Ryerson som jag har varnat om inte kan hålla en markering för att rädda sitt liv just släpper den enda spelaren som är tillgängligför ett inlägg i det sista spelmomentet av matchen. Han står och hoppas på att Sabitzer istället ska ta ansvaret för den inlöpande Kelly som sätter dit 4-4. Det är inte heller en offensiv löpning som får en att spärra upp ögonen, utan Kelly springer i princip i en rak linje i 10 meter utan att Ryerson förstår vad som händer när inlägget kommer. Men hej, resultatet ska såklart inte enbart läggas på en spelares axlar. Det stör bara något otroligt hur många direkt dåliga beslut som tas i de sista sekvenserna. Från att Couto tappar bollen på ett oförklarligt sätt, att Anton väljer att gå upp i hög press, oförmågan att bara direkt ta en frispark och ett gult kort på offensiv planhalva för att förhindra en kontring i sista minuten, till försvarsingripanden på inlägget. 3-4 målet är inte bättre. Det bjuds till efter att Bensebaini ska finlira fram bollen till Brandt istället för att förstå att det är 92’ minuten och i slutändan handlar fotboll om att vinna matcher, RENSA BOLLEN.

Men vi tar det från början. Dortmund inleder starkt, man för matchen och dikterar tempot i det stora hela. Det leder till 45 minuter ganska chansfattig fotboll. Defensiva strukturer ser ut att sitta exakt som Kovac vill, bollen flyttas obehindrat runt planen efter deras tycke och spelet utgår ifrån att vänta på perfekta luckor eller misstag av Juventus i försvarsspelet. Ryerson som jag tidigare beklagade mig över inledde väldigt starkt och var nog bäst på plan i första halvlek. Stabil defensivt då han fick stå högt och slapp markera spelare i defensivt straffområde. En avsaknad av kreativitet kändes av då Juventus höll bra koll på Adeyemi och Bier vilket gjorde det svårt att länka ihop spelet från mittfält upp till anfall och skapa farliga lägen. Domaren blåser i pipan och mer kommer kanske aldrig att sägas om den första halvleken i Turin.

Den andra halvleken i Turin är en helt annan historia. Det är som att det är en helt ny match med två helt andra lag som ställer sig på plan när de sista 45 minuterna blåses igång. Efter 7 spelade minuter har Adeyemi tryckt in ett första världsklass avslut vid Di Gregorios vänstra stolpe. 11 minuter senare står Yildiz och firar ett av den kommande CL säsongens snyggaste mål. Två minuter senare står Nmecha för ett eget långskott som letar sig in bakom den, för dagen, direkt svaga Juventus målvakten. Bara stunder senare har nyligen inbytta Vlahovic hittat nätet och 2-2 var ett faktum. Bam!! 3-2 och 4-2 från Yan Couto och en diskutabelt tilldelad straff som förvaltades av Bensebaini. Matchen skulle ha varit över här, spiken i kistan, men slutar istället 4-4 efter tragedin som tas upp i första stycket. En poäng är ett faktum efter en match som kommer att vara svår att smälta i ett riktigt Borussia Dortmund fashion…