I förmiddags briserade nyheten, Barnsley FC och Conor Hourihane väljer att gå skilda vägar efter denna säsongen.

Conor gjorde för ett par veckor sedan ett uttalande om att klubben saknar ambitioner. Att vi sålde Keillor-Dunn i Januari utan att ersätta honom krossade drömmen om Playoff, och att spelarbudgeten nästa säsong kommer att bli ännu lägre, supportrarna ska med andra ord inte förvänta sig att vi finns med i uppflyttningsstriden under överskådlig tid.

Jag skrev redan då att det skulle bli svårt, om inte omöjligt för Conor att fortsätta som manager.

De flesta Barnsleysupportrarna såg redan pessimistiskt på framtiden, det är ju egentligen bara att kolla på våra tabellplaceringar de senaste säsongerna, vi blir bara sämre och sämre.

2021 kvalade vi mot Premier League, sedan dess har vi åkt ur Championship och tillhör idag mittenskiktet i League One, med inte allt för många poäng till godo till nedflyttningsstrecket.

Så Conor har ju rätt i sak, däremot så är det kanske inte bilden som man ska förmedla utåt om man vill fortsätta att vara våran manager.

Supportrarna saknar i dagsläget insyn när det kommer till spelarbudgeten nästa säsong, Conors uttalande kommer säkert att göra att det kommer säljas färre årskort, vilket minskar budgeten ytterligare.

Samtidigt så blir det svårt att sälja in för potentiella nyförvärv att Barnsley är rätt plats att utvecklas på för dem.

Nej, inget i den här historien får mig att se speciellt ljust på framtiden, men det finns hopp. Pengar är inte allt, det är ju serieledande Lincoln ett tydligt exempel på.

De har en budget för den nedre halvan, men de har haft en tydlig plan, låtit sin tränare jobba på i lugn och ro över tid, och nu står de med bägge fötterna i Championship nästa säsong.

Jag kommer inte ihåg senast som en manager fick vara kvar i mer än en säsong i Barnsley, jag hoppas att den blivande kommer att bli det, oavsett vad han eller hon heter.

Det har spekulerats en del, enligt klubben så kommer det att kommuniceras i närtid, den det ryktats om mest är Darren Moore.

Vi får se om det ryktet stämmer.

Men nu till dagens match.

Conor gjorde inga förändringar, han ställde ut exakt samma startelva som fick chansen mot Port Vale i veckan.

Det var en härlig derbyatmosfär på läktarna, fin plan, bra väder, och matchen startade i högt tempo där bägge lagen ville framåt.

Lagen hade haft varsin halvchans med sju minuter spelade, då kastade sig Yoganathan in i en vårdslös tackling på Tilt, dessutom precis bredvid huvuddomaren.

Domaren tvekade inte en sekund utan slet upp det röda kortet omedelbart, ett beslut som jag håller med om.

Derbykänslorna hade måhända gjort Yoganathan övertänd, och detta var en vansinnigt onödig tackling.

Jag tror att detta hade blivit en riktig kul match, men tyvärr förstörde det röda kortet.

Barnsley gick från framåtlutat till försiktiga, de tog inga risker och låg rätt i försvarspositionerna. Samtidigt drog Bradford istället ner på tempot, som lag som blivit en man mer ibland kan göra.

De hade förvisso mycket tid med bollen i dess ägo, men skapade egentligen inte någon riktigt vass målchans. De hade inte ens ett skott på mål under de första 45, vilket skapade frustration på den späckade bortasektionen.

Den farligaste chansen skapade istället Barnsley på ett långt inkast där O`Connell fick två bra lägen att ge Barnsley ledningen.

Första försöket träffade en försvarare, medan det andra gick halvmetern över. Om rätt man hade fått läget så hade det säkert varit mål, O`Connell är ju trots allt mittback av en anledning.

Halvtid 0-0

Den andra halvleken blev helt annorlunda, otroligt underhållande där man slets mellan hopp och förtvivlan, men också ilska.

Vi tar det från början, i den 50:e minuten så fick Barnsley ett inkast på vänsterkanten i höjd med Bradfords straffområde.

Marc Roberts kastade in det långt, och mitten så nådde O`Connell högst och skarvade in 1-0 till Barnsley, hans första mål i Barnsleytröjan.

Tar tillbaka allt jag skrev tidigare om O`Connell, efter hans lite mindre bra avslut i slutet av den första.

Bradford var nära att kvittera i anfallet efter, i höjd med straffpunkten så fick Swan ett jätteläge, men avslutade över.

Istället var Banks nära att utöka Barnsleys ledning i den 54:e minuten. På en kontring så kom Banks till avslut, bollen träffade ett försvarsben och höll på att ställa Bradfords målvakt Walker, men han lyckades ändå att freda sitt mål med en fingertopp.

Förra säsongen så tillhörde Stephen Humphrys oss, idag skulle han spela huvudrollen för Bradford och deras kvittering.

Med en överstegsfint så tog han sig runt på vänsterkanten och slog ett helt perfekt inlägg som inbytte Nick Powell sedan enkelt kunde knoppa in.

Tre minuter senare så kom Barnsley loss i en kontring, Reyes Cleary blev helt fri till vänster men blev nergjord bakifrån.

En totalt solklar straff, jag höll med huvuddomaren i beslutet om att visa ut Yoganathan, men här gjorde han mig ursinnig.

Istället för straff så blev Reyes Cleary varnad för filmning, ett helt vanvettigt beslut, och det kommer domaren garanterat också tycka när han får se reprisbilderna efter matchen.

Gladare blev man ju inte när Bradford slog ett inlägg från vänster i den 82:a minuten, i boxen fick en hårt trängd Marc Roberts en touch på bollen som gick i eget mål.

Det kändes otroligt jobbigt, spelarna har stått för en jätteprestation med en man mindre, blivit berövade en straff, och skulle vi dessutom förlora på ett självmål?

Så blev det inte, Conor släppte in den unge anfallaren Farrell på planen med två minuter kvar av ordinarie speltid, i den 96:e skulle han sedan få göra sitt första A-lags mål för Barnsley, rädda en poäng, och bli stor hjälte.

Kelly hittade fram till Cleary med en fin djupledsboll, vår assistkung slog in den mot förstastolpen på ett tillslag, och där kom Farrell flygande och stötte in 2-2.

Ett härligt derby med så mycket känslor, adrenalinet pumpar än. Att det slutade oavgjort tycker jag var helt rättvist.

Jag vill berömma inställningen hos varenda rödklädd spelare denna eftermiddagen, det är svårt att lyfta någon enskild idag.

Poängen betyder kanske inte så mycket för tabelläget, men för moralen så tror jag att den var viktig inför de avslutande matcherna.

Barnsley-Bradford 2-2

1-0 O`Connell 52

1-1 Powell 73

1-2 Självmål 82

2-2 Farrell 90+6