I semifinalreturen av Conference League tog sig Stockholms stolthet till London för att träda in på Stamford Bridge mot storklubben Chelsea. Djurgården hade inga större förutsikter att lyckas vända på det 4-1-underläge som engelsmännen tillskansat sig i matchen på 3Arena. Det verkade däremot inte påverka varken lagets, eller den tillresta publikens, insats under torsdagskvällen. 

Honkavaara sparade Mackan till kamraterna
Det kan inte sägas att det rådde några större tvivel kring vilka blårandiga spelare som skulle komma att starta matchen i London. Ändå presenterade Jani Honkavaara en oväntad backlinje då Marcus Danielson med största sannolikhet vilades inför måndagens möte med IFK Göteborg. Framför Jacob Rinne skulle istället Miro Tenho ställa upp jämte Jacob Une som mittbackar. Med Adam Ståhl på skadelistan fick Keita Kosugi, kanske också något oväntat, inleda som högerback samtidigt som Victor Bergh tog platsen till vänster i backlinjen. 

I övrigt såg det ut som man kunde vänta sig. Daniel Stensson och Hampus Finndell återfanns i de balanserande mittfältsrollerna. Lagets kanske starkast lysande stjärna i anfallsspelet, Tobias Gulliksen, spelade som tia samtidigt som formstarka August Priske spelade som högerytter. Att Tokmac Nguen inledde till vänster i anfallet, med Santeri Haarala som nia, var kanske inte helt väntat. Å andra sidan är det något som många supportrar efterfrågat. 

Ny stark inledning av orädda blåränder
Redan efter några minuter skulle Djurgården faktiskt komma till ett, i teorin, riktigt farligt läge. Tokmac frispelades i Chelseas straffområde men fick sannerligen ingen träff på bollen som fick en väldigt hög bollbana, vilket innebar att Lomma-födda Filip Jørgensen i hemmamålet enkelt kunde plocka ner den. Chelseas första chans kom först efter drygt tio minuter då man tilldelades en hörna, med en efterföljande nick som gick en bra bit över mål. 

Hemmalaget dominerade, föga förvånande, matchbilden stort. Ändå lyckades Djurgården länge försvara sig på ett bra och tappert sätt, samtidigt som man också gjorde flera intressanta bollvinster högt upp i banan. Däremot hade gästerna svårt att komma till avslut över huvud taget, vilket inte minst berodde på ett mycket kompetent Chelsea-försvar (såklart). Värt att nämna är kanske att det var just Chelsea som fick matchens första gula kort, vilket nog säger något om något. Djurgården var absolut inga slagpåsar. 

Klassaktion av hemmalaget
Båda lagen skapade en del chanser i den senare delen av halvleken. Djurgården kom kanske inte till lika många som Chelsea, och när det väl begav sig var mittbackarna i hemmalaget tillräckligt påkopplade för att förhindra avsluten att nå Jørgensen. Chelsea tryckte på, utan att stressa upp sig käkade man sig allt närmare ett ledningsmål och det blårandiga försvaret testades konstant. 

Efter ett snabbt uppspel från hemmalagets mittback, via anfallaren Tyrique George, spelades Kiernan Dewsbury-Hall till ett bra läge utanför Djurgårdens straffområde. Med en kvick acceleration, då han utmanade gästernas mittbackspar, tog han sig till ett läge runt straffområdeslinjen för ett avslut som gick stolpe in. Klassaktion, och Chelsea hade alltså spräckt Djurgårdens målnolla mot slutet av den första halvleken.

Tenho fick en kram av James
Efter målet, innan pausen, kom Kosugi till ett avslut som ändrade riktning via en försvarare. Det blev inte särskilt farligt det heller, men Jørgensen ska sägas ha haft en del tur att bollen studsade på ett sätt som var hanterbart. Chelsea hade en kontring därefter som hade kunnat bli riktigt farlig, men några fler mål skulle inte den första halvleken bjuda på. 

Matchbilden var i stort sett oförändrad efter pausen, även om Chelsea om något såg ut att ha blivit ännu tätare i försvaret. I den 56:e minuten fick Djurgården dock en hörna. Innan den slogs kramade Reece James om Tenho fullständigt, vilket annars kanske rentav hade inneburit en straff. Efter att hörnsparken nickats iväg kom gästerna till ett riktigt farligt läge, som räddades av Jørgensen på ett snyggt sätt. 

Fullständigt blårandig dominans
En stund efter Djurgårdens chans skulle Chelsea faktiskt missa öppet mål. Gästerna hade hållit dem från några riktiga farligheter under en stund men efter ett inåtskruvat inlägg från hemmalagets högerkant kom George till ett utomordentligt nickläge. Dels gick nicken utanför, vilket jag i ärlighetens namn har svårt att förstå, och dels hivade linjedomaren upp flaggan för offside. Några minuter senare

Känslan var att matchen hamnat lite i stå från Djurgårdens sida, trots att Isak Alemayehu och Danielson bytts in med lite ny energi. På planen menar jag då, för på läktarna var det fullständig kalabalik från de tillresta supportrarna som fullständigt dominerade mot hemmapubliken. Det var en enormt imponerande insats i det blårandiga hörnet av arenan, och man såg sannerligen till att lämna Conference League på högsta möjliga nivå. 

En sista blårandig målchans
Med tjugo minuter kvar av matchen började Djurgården utmana framåt igen. Den här gången var det Kosugi som avslutade lite sent, vilket föranledde att Stensson fick bollen till sig utanför straffområdet. Mittfältaren drog till direkt och även om avslutet var lite för mitt på målet tvingades Jørgensen till en kvalificerad räddning vid ribban. Chelsea hade å sin sida kanske inte spelat med någon ökad intensitet under den andra halvleken, men med kvaliteten som finns i det laget är det knappast förvånande att man inte verkade ha några större bekymmer med Blåränderna. 

Ändå ska sägas, återigen, att Djurgården inte på något sätt agerade slagpåsar mot den engelska toppklubben. Visst blev siffrorna något stora i Stockholm, men över två matcher har laget verkligen visat att man inte hade för avsikt att bedriva fotbollsturism i semifinalen. Inte minst sett till den enorma skadelistan hos Djurgården måste man poängtera hur imponerande den spelmässiga insatsen har varit. 

Rotation med ungdomsspelare mot slutet
Nej, Djurgården var aldrig särskilt nära att vända på steken i bortamötet mot Chelsea. Istället kunde man kosta på sig att ge Melvin Vucenovic Persson sin debut i tävlingssammanhang då han ersatte Daniel Stensson i matchens slutskede. Även Carl Selfvén och Alieu Atlee Manneh byttes in några minuter senare, vilket såklart är en stor erfarenhet för samtliga tre unga djurgårdare. Det innebar inte heller några större förändringar av matchbilden. 

Chelsea dominerade bollinnehavet än mer mot slutet. Djurgården såg ganska slutkörda ut och hade hemmalaget haft mer att spela för hade matchen inte bara slutat 1-0. Med allt det sagt ska Djurgården vara stolta över sin insats idag, och under hela turneringen. Att ta sig till semifinal, efter att självmant ha skaffat sig chansen genom prestationen i såväl ligaspelet i år, som under sejouren i Conference League 2022, är såväl imponerande som historiskt. Man har gett sig själva chansen att få goda möjligheter i Europaspelet i framtiden. Vad föreningen gör med den återstår att se. Jag nöjer mig med att konstatera att man utan tvekan “knäckt Europakoden” i Stockholms stolthet.