När Djurgården kom att gästa Degerfors under lördagen var det med en mycket fin form i ryggen. Stockholms stolthet hade inte förlorat på tio raka allsvenska matcher och började allt mer närma sig toppen av tabellen. Hemmalaget hade absolut inte varit dåligt under den senaste delen av säsongen och hade fortsatt ett tydligt häng på nytt allsvenskt kontrakt. Frågan var om Europajakten skulle innebära en trendförändring för Djurgården, som förlorat de senaste tre mötena i Värmland.
Få förändringar i ett vinnande Djurgården
Att peta Filip Manojlovic kändes mycket svårt efter målvaktens fina insats i onsdagens möte med Sirius. Så skulle inte heller bli fallet, samtidigt som backlinjen framför serben förblev oförändrad. Marcus Danielson och lagkapten Jacob Une inledde som mittbackar, med Theo Bergvall och Adam Ståhl till vänster respektive höger.
Matias Siltanen och Daniel Stensson kom till start i balanserande rollen på det blårandiga innermittfältet. Framför sig hade duon succényförvärvet Mikael Anderson i en mer framskjuten roll som tia. Oskar Fallenius fick en ny chans i startelvan som högerytter, samtidigt som Tokmac Nguen inledde till vänster efter sin mycket starka insats sist. Föga förvånande var det August Priske som startade som Djurgårdens nia och tydliga anfallsspets.
Regn, rusk och tuffa dueller
Precis som väntat skulle naturen, i form av stormen Amy, visa sig spela en viss roll i dagens match. Djurgården inledde matchen med medvind, vilket innebar att en del höga bollar såg ut att glida lite längre än vad spelarna förväntat sig. För Degerfors innebar motvinden att ett par dåliga rensningar stannade upp i luften, vilket gav gästerna från Stockholm en chans att vinna tillbaka bollen högt upp i banan. Med det sagt var det knappast så att regn och rusk föranledde några mål eller klara chanser.
Det bjöds verkligen inte på några chanskavalkader i den första halvleken. Det var en tillknäppt tillställning mellan två lag med goda defensiva kvaliteter. Närmast ett ledningsmål kom Priske med en välplacerad, tung och vobblig frispark som räddades precis intill stolproten. Istället brann det som mest till i duellerna, vilket föranledde fyra gula kort innan pausvilan. Det var en generellt uppretad match där det var tydligt hur mycket matchen betydde för båda lagen.
Otillräckligt anfallsspel
Det var faktiskt ingen vidare fotboll som spelades på Stora Valla under dagens första halvlek. Det var inte uruselt, men för att något lag skulle göra ett mål oberoende av avgörande tillfälligheter krävdes det något mer. I Max-studion upprepade Alexander Axén flera gånger hur det Degerforslaget man fick se på planen idag inte hade varit i botten av tabellen, om truppen sett ut så inför säsongen. Just kvaliteten i många av hemmalagets tekniska moment stack också ut, åtminstone för någon som inte följer värmlänningarna regelbundet.
Kanske är det lite orättvist att peka ut en spelare i ett blårandigt lag där det var många som inte kom upp i önskad offensiv nivå. Däremor är det noterbart att Fallenius, som stod för en god insats mot Sirius i föregående omgång, såg ut att vara helt under isen i matchens första knappa halvtimme. Yttern blev av med bollen från en spelare i ryggen flera gånger om under den första kvarten, missade passningar och hade undermåliga tillslag. Trots att han såg bättre ut efter pausen skulle han också komma att bytas ut mot Jeppe Okkels i den 54:e minuten, samtidigt som Rasmus Schüller ersatte Stensson.
Succéinhopp för dansken
Frånsett det nämnda dubbelbytet var det inte hemskt mycket att skriva hem om angående inledningen av den andra halvleken. Det blårandiga lånet Santeri Haarala kom till ett bra läge som blockerades, Ståhl drog på sig ett gult kort för en armbåge mot motståndarens huvud. Mycket mer än så hände egentligen inte. Efter bytet var det däremot en annan historia. Efter att Ståhl dragits ner, utan att den redan varnade hemmaspelaren visades ut, var det just högerbacken som mötte inlägget på den efterföljande frisparken. Han nickade ned den till nyss inbytte Okkels som klippte till med ett riktigt tungt, lågt avslut som letade sig in i målvaktens bortre hörn.
Det där uteblivna gula kortet skulle också bli symptomatiskt för den efterföljande perioden i matchen. Gång efter gång valde domare Kristoffer Karlsson att inte blåsa frispark till nedsparkade djurgårdare. Dessutom skulle Degerfors återigen ta sig till ett farligt läge, den här gången mitt framför mål. Ett inspel hittade lagets anfallare i Djurgårdens straffområde och bara Ståhls brytning stod i vägen för ett kvitterings mål, även om också Manojlovic gjorde sitt på den lösa bollen framför mål.
Uteblivna varningar
Snart efter Degerfors läge höll Priske sånär på att springa sig fri när Schüller slog en öppnande djupledsboll längs vänsterkanten. Återigen gjordes anfallare ned på ett mycket bryskt sätt, vilket inte heller denna gång ledde till mer än frispark trots att mittbacken redan var varnad. Den efterföljande frisparken gav Okkels en ny chans att klippa till från distans, även om resultatet inte var lika framgångsrikt den här gången.
Trots den ganska dåligt dolda kritiken mot domarens förmåga att kontrollera matchen ska sägas att det överlag tilläts mycket smällar åt båda håll. Blåränderna kunde också klämma till en motståndare eller två, vilket säkerligen irriterade hemmapubliken på ungefär samma sätt som de uteblivna gula korten gjorde de tillresta supportrarna. Det var en livlig och tuff match, samtidigt som det inte verkade vara någon väsentligt hög skaderisk i spelarnas aktioner.
Sen pyspunka för blåränderna
Med kvarten kvar att spela såg Djurgården ut att hamna lite lägre i positionerna, samtidigt som Degerfors försökte skapa tryck för en kvittering. Någon minut därefter genomförde också gästernas Jani Honkavaara ett defensivt inriktat dubbelbyte då Albin Ekdal och Miro Tenho ersatte Siltanen och Une. Bytena till trots skulle Degerfors komma till flera ganska farliga lägen snart därefter, då Manojlovic tvingades till två bra ingripanden. Irritationen var fortfarande stor från båda håll, tacklingarna blev inte heller mindre tuffa. Den stora skillnaden var att hemmalaget började få det där fotfästet på offensiv tredjedel för att kunna forcera mot slutet.
Djurgårdens svar på forceringen blev att ersätta Tokmac med Piotr Johansson snart innan den 90:e minuten. Precis när högerbacken äntrat planen skulle dock hemmalaget kvittera med ett otroligt välplacerat avslut (med fel fot). Bollen gick stolpe in när flera blårandiga spelare misslyckades blockera skottet, som får sägas vara helt otagbart för Manojlovic. Hemmalaget gjorde därefter sitt yttersta för att förstöra tempot i matchen, vilket domare Karlsson verkade tillåta utan varken bestraffning eller reprimander. Degerfors ska, med allt sagt, ha en eloge för en väl genomförd kämparinsats - vilket uppenbarligen gav resultat. De många uteblivna domsluten till trots var det såklart Djurgården som själva tappade två poäng i ovädret, vilket inte lämpar sig för ett lag som aspirerar på topplacering.
