Ganska länge tilläts man faktiskt tro att det skulle kunna bli ett helt ok fotbollsår med svartgula ögon sett. När vi gick in i den allsvenska säsongen i mars hade AIK visserligen - i vanlig ordning - haft problem i cupen och missat kvartsfinalen och - i lika vanlig ordning - gjort dåliga resultat i träningsmatcherna. Ändå, 20 tävlingsmatcher hade spelats sedan Mikkjal Thomassen tog över och endast tre hade förlorats - varav två förlorades i hans två första matcher med AIK.
När seriespelet väl var igång skulle det dröja till omgång tretton innan det kom en torsk - och då hade vi dessutom klarat av båda mötena med MFF. Det här skulle nog kunna bli riktigt bra, tänkte vi men innerst inne var det något som skavde. Flera vinster bärgades i slutminuterna efter ganska mediokra insatser rent spelmässigt. AIK levde på att pressa högt, man var bra på att hindra motståndarna från att spela fotboll. Något eget spel verkade dock inte finnas.
Skavet bestod således i tankar som tänkte att ”Det här kan inte hålla i längden”. Det visade sig vara riktigt. Alldeles för riktigt. I takt med att resultaten började spegla prestationerna vilket i stort sett skedde när vår blev sommar vände det. Efter segrar mot Elfsborg (kanske AIK:s bästa match under säsongen) och serieledande Mjällby (här började man nästan tro att det ändå skulle kunna bli en topplacering) kom verkligheten ikapp AIK och det började surra rykten om att allt inte stod rätt till på Karlberg.
Hos mig föddes tankar av karaktären Thomassen-kanske-inte-är-en-ledare-som-är-så-bra-att-ha-i-motgång. Det snackades om att AIK kommunicerade ut skador som inte fanns för att skyla över petning av spelare och om att andra spelare fejkade/överdrev sina skador vilket födde funderingar på ifall det fanns några spelare som helt enkelt inte ville spela under MT:s ledning.
Det är naturligtvis tankar som i nuläget inte kan bevisas men nog kändes höstmötena mot Norrköping och Värnamo som två rena statements som typ skrek ut så-här-vill-vi-inte-lira. Mycket oroväckande signaler. I synnerhet då Värnamomatchen - en match som givetvis ska vinnas på hemmaplan - landade i att tredjeplatsen i praktiken var förlorad.
När sedan ett mer än håglöst AIK slarvade bort sista Europalivlinan i avslutningsmatchen mot Halmstad var i alla fall jag övertygad om att det inte stod rätt till på träningsplanen, i lunchrummet, och i omklädningsrummet. Över 30 000 entusiastiska AIK:are på läkrarna, chans på en fjärdeplats och match mot ett ingenmanlands-lag som inte hade något att spela för. Under sådana förhållanden agerar endast lag i djup kris som AIK gjorde.
Nu ligger säsongen 2025 i backspegeln och det kommuniceras väldig lite från AIK. Någon ”head of scouting and recruitment” - en pinsamt fånig omskrivning av ordet sportchef - finns inte. Vem som ska träna AIK nästa säsong står skrivet i stjärnorna. Det är i o f s helt logiskt då det är högt oklart vem som ska se till att sparka eller förlänga med MT. Lika oklart vem som är ansvarig för att rekrytera en eventuellt ny tränare. Jag menar, hur många av er skulle acceptera ett jobb där ni inte innan påskrift får veta vem som är er chef, vilket ert arbetsmaterial är eller vilken strategi som gäller?
När man sedan hör Kazper Karlssons uttalande kring framtiden blir man inte direkt lugnare. Kazper lånades ut till Degerfors. Han har spelat 90 minuter vecka ut och vecka in och presterat i ett lag som lyft sig från ett ganska hopplöst läge till klarat kontrakt utan kvalspel. Ändå har ingen i AIK tagit kontakt med Kazper. Det tyder faktiskt på något så illa som att man i AIK inte begriper vad syftet med att låna ut unga talanger är.
I AIK fick Kazper Karlsson ingen ärlig chans. Under utlåningstiden har han visat vad han kan. Med det sagt borde telefonsamtalet från AIK kommit tio minuter efter säsongens sista slutsignal. Fast det är klart. Det är väl ingen i AIK som vet vems uppdrag det är att ringa.
Fotbollsäsongen 2025 är över. Det är c:a fyra månader till avspark 2026. Det är läge att supprtrar och aktieägare (AIK-fotboll är - tro det eller ej - ett börsnoterat företag) ställer följande krav:
Berätta vad som gått fel, presentera en handlingsplan och skapa lite transparens. Det räcker nu AIK! Gör om och gör rätt!
