Jag tror nog aldrig att jag har varit så nära att stänga av min tv som idag när Elfsborg 2-0 i den 80:e minuten. Jag var så fruktansvärt besviken men lojal och naiv som man är sitter man kvar till slutet för det kan ju ske mirakel och det gjorde det idag på stopptid. Bajen var riktigt dåliga idag. Det hann inte ens gå sex minuter innan det ringde bakom Davor Blazevic som var tillbaka i Bajens mål då David Ousted var utanför truppen pga utlänningskvoten och Oliver Dovin skadade sig på uppvärmningen. Målet kom då Björn Paulsen gick alldeles för högt i pressen och chansstötte och lämnade ytor bakom sig. Jon Gudni Fjoluson pressade inte bollhållaren Robert Gojani tillräckligt så han kunde placera bollen perfekt i djupled till Alexander Bernhardsson. Bernhardsson hade inga bekymmer att hinna före Mohanad Jeahze i duellen och kunde enkelt placera in bollen bakom Blazevic.



Bajens första kvart var riktigt dålig, om inte katastrofal. Det måste ha varit Hammarbys sämsta 15 minuter sedan förra söndagen. Elfsborg löpte sönder ett väldigt virrigt Hammarby och skapade chanser på löpande band. Hammarbys spelare såg ut som de gick och bar runt på ett kylskåp i vändningarna medan Elfsborg verkade helt oberörda av sin match senast.

Inledningen av halvleken var inte Bajens, inte heller mitten av halvleken och definitivt inte slutet av halvleken heller, inte ens Halvtiden var Hammarbys. Det här var Elfsborgs match från första sekund och när de valde att backa hem var det bara en tidsfråga innan möjlighet till kontring kom så small det och de ställde om snabbt. Bajen såg otroligt tunga ut som att de hade sprungit ett maraton innan matchen och verkade dessutom vara kvar mentalt i Basel och inställningen måste ha glömts bort i incheckningen och det enda positiva med den första halvleken var att den tog slut.

Den ende spelaren som försökte framåt var Akinkunmi Amoo men han var alldeles för ensam och hade varken spelare att passa eller möjligheter av avsluta. Det känns väldigt märkligt att vårt anfallsspel är beroende av Amoo som är 19 år och har ett tjugotal allsvenska matcher på sitt CV. För något annat anfallsspel fanns inte. Darijan Bojanic sökte oftast Mohanad Jeahze ute till vänster som gång på gång sökte en ensam anfallare i straffområdet. Till slut sade jag till mina polare via sms att det börjar bli dags att flytta upp Björn Paulsen för fler idéer verkar inte finnas.



Hammarby styrde spelet mer i den andra halvleken och Milos valde att byta ut Selmani, Amoo, Jeppe, Rodic och Bojanic utan att det påverkade spelet under nittio minuter. Bajen avslutade matchen i underläge med 4(!) mittbackar och två ytterbackar på planen men lyckades ändå släppa in ett mål från ett inkast. Då var det ridå, trodde vi alla.

Sedan från ingenstans stack Mohanad Jeahze upp på sin vänsterkant(FÖR TUSENDE GÅNGEN) och hittade nyförvärvet Aljosa Matko som tog emot och på halvvolley stänkte in reduceringen. Kul för Matko men lite väl sent, trodde vi alla. Bajen fick energi och med vår egen lejonunge Williot Swedberg inbyt som fixade straff mot Maribor hemma och som skulle haft en straff mot Cukaricki borta tog sig återigen in i straffområdet och den rutinerade Samuel Holmén gick på för hårt och Bajen fick årets första allsvenska straff. Den tog Abbe Khalili hand om och sköt den iskallt och hårt mitt i mål. 



Det här var varken vår match i inledningen, första halvlek, halvtid eller under 90 minuter men det skulle ändå bli en poäng tack vare våra inhoppare på stopptid. Nu fokuserar vi på upphämtningen och på vår viktigaste match på många år. Ses på torsdag och Forza Bajen!