En hel del har hänt på damsidan sedan jag senast besökte ett av deras träningspass. Laget gick till sommaruppehåll som trea i tabellen, efter en vår som bjudit på både överraskningar och statement-segrar.
Man öppnade med att besegra en av guldfavoriterna på bortaplan i premiären. Man slet till sig tre poäng mot topptippade Kristianstad. I fjärde omgången lossnade målskyttet mot AIK, men den mest imponerande segern kom mot ett Djurgården som vid den tidpunkten var obesegrat efter nio omgångar.
Våren har flugit förbi, och nu står jag här på gamla stadions löparbanor och ser ut över ett lag som delar poäng med guldfavoriten Bajen och bara är en poäng bakom det andra guldtippade laget, BK Häcken.
Om herrarnas vår har varit nattsvart, så har damernas glimmat med solen över en ljusblå himmel.
Och så kom den: Maxim Khalils första håll käften-värvning. Ingen mindre än landslagsmålvakten Zećira Mušović från Chelsea, som gärna ville ha henne kvar i London.
Det är en värvning som kommer betyda oerhört mycket för Malmö – både på kort och lång sikt.
Kortsiktigt blir Zećira en galjonsfigur för klubbens satsning: en tydlig signal att Malmö FF ska bli bäst i landet även på damsidan.
Långsiktigt ger hon föreningen en helt annan dragningskraft när det gäller att locka hem fler spelare från den allra högsta hyllan. Hennes bästa vän, landslagsmittbacken Amanda Ilestedt, är kanske den första som Zećira hjälper till att snärja.
På längre sikt ser jag i Zećira en framtida MFF-ikon och en självklar ledare i organisationen den dag hon väljer att lägga handskarna på hyllan.
Men jag får hejda mig en aning. Zećira kommer inte spela några matcher för Malmö redan i år, och det finns ingen anledning till stress med Moa Öhman mellan stolparna och Julia Cavander som spännande tillväxt bakom.
På ut-fronten har Inés Belloumou tackat för sig — och gjorde det på det finaste sätt en inlånad spelare kan: med en frispark i krysset i 1–0-segern hemma mot BP, sista matchen före uppehållet.
Den andra som gått skilda vägar med MFF är anfallaren Lovisa Gustafsson. Ingen dramatisk chock.
Lovisa behöver speltid, och konkurrensen här blev för tuff. Hon var en viktig förstärkning förra sommaren och en klar faktor bakom Elitettan-guldet.
Men nu är nog varenda kotte där ute trött på mitt dravel.
Dags att lägga snusdosan i fickan, slicka pennan och börja avverka själva rapporteringen.
I allt mitt fokus på Zećira Mušović, som inte kommer vara tillgänglig för spel på ett bra tag, glömde jag nästan att det faktiskt finns ett annat nyförvärv den här sommaren som jag såg fram emot att få se på dagens träning: 20-åriga centralmittfältaren Karoline Olesen.
Det skulle inte dröja länge innan danskan satte sitt första avtryck. Innan laget ens hade samlat sig stod redan en kvartett tillsammans med MFF:s fystränare Jared Wallace på ena kortsidan av Malmö Stadion och inväntade sin sista runda i löptesterna. Det var ingen som direkt såg avundsjuk ut på de fyra när engelsmannen blåste igång den sista spurten — men det dröjde inte länge innan Olesen visade varför hon har 42 framträdanden för Everton i bagaget.
Hon ryckte sig snabbt loss från de övriga tre och sprang hem vinsten i överlägsen stil, med en halv planlängd till godo när hon korsade mållinjen. Tvåa kom en spelare jag inte kände igen, som senare visade sig vara vårt tredje nyförvärv från en engelsk liga. Bakom henne kom talangerna Alexia Mitkovska och Tilde Wahlgren i mål, medan lagkapten Nellie Lilja stod vid sidan och manade på sina lagkamrater med högljudda hejarop under deras sista sträcka.
Valfridsson och kompaniet samlade laget i sin sedvanliga klunga. Ansikten som saknades i cirkeln för dagen, utöver de långtidsskadade, var EM-spelaren Katariina Kosola och vår amerikanska målspruta Izzy D’Aquila.
Noterbart var att Nellie tog till orda på engelska istället för svenska när hon höll sitt lilla pep-talk, innan Jared kallade laget till hörnet för uppvärmning. Med två nya spelare på plats var det spännande att se om de skulle se vilsna ut när Jared ropade sitt klassiska: ”Mount!”
Olesen och Miljana Ivanović klarade sig galant. Miljana hoppade resolut upp på Plantins axlar, medan Olesen elegant blev räddad från efterföljande armhävningar av en snabbtänkta Sara Kanutte. Roligast var nog ändå Agnes Mårtensson, som hade greppat tag i framförvarande Tuva Skoogs axel och var redo — men på Jareds utrop gjorde Tuva ett spång mot honom istället. Agnes blev som ett ankare i några sekunder innan Tuva till sist släppte taget och lät henne hoppa upp.
Förlorarna utan partner den här gången blev Ellen Löfqvist och Alexia Mitkovska.
Det är en liten grej, men det bjuder alltid på skratt bland spelarna och gör uppvärmningen lite mindre tråkig.
Rikard Östergren tog sedan över med en för mig okänd, ny uppspelsövning. Detaljerna är hemligstämplade — och kanske lika bra det. Under våren låg mycket av fokus på den defensiva positioneringen; kanske är tankarna nu att prioritera offensiven under denna andra försäsong?
Spelet gick ut på att, med bara några få passningar, skapa ett farligt anfall. Men det var mer avancerat än så — det handlade också om tajming i löpningarna och snabba beslut under press.
Roligt att notera var att både Elin Björklund och Sanna Kullberg deltog och körde igenom hela passet. Matilda Kristell och Mia Persson stod för flera riktigt fina smörpassningar från sina positioner i uppspelet och satte tonen för tempot.
Efter cirka 20 minuters nötande tog man en kort vattenpaus på ett soligt Stadion, innan det var dags att gå från praktik till jobb.
Lagen delades upp och ställde upp som följer:
Blåa lagets elva:
Björklund, Kullberg, Mårtensson, Wahlgren, Lilja, Winblad, Ivanović, Mia Persson, Skoog och Plantin.
Orange laget, som bara var åtta spelare eftersom Mayar troligen planerat att kliva av, fick en oväntad ersättare — långe målvaktstränaren Marcus Norman!
Orange lagets åtta:
Ellen, Carro (Olesen), Marcus, Alexia, Kristell, Hoff, Bea Persson och Sara Kanutte.
Händelser
I de första sekvenserna lyckades det blåa laget faktiskt genomföra det som övningen gick ut på — att spela sig igenom motståndarnas mittzon. Men längre än så kom man inte, för där tog det stopp. Orange återerövrade bollen gång på gång, och spelet utvecklade sig snabbt till en intensiv kamp med fler närkamper än konstruktiva anfall.
Blåas första chans kom när Mårtensson klev upp över mittlinjen med bollen och med en distinkt passning hittade en felvänd Ivanović. Miljana skarvade direkt till en rättvänd Mia Persson, som snabbt petade fram bollen till Tuva Skoog strax utanför straffområdet. Norman hann inte riktigt med i svängen när Skoog drog till — men skottet blev löst och Emelie Borg i mål kunde enkelt skopa upp bollen.
Valfridsson och Östergren samlade sina respektive lag för korta instruktioner, och direkt i sekvensen efter kom dagens första mål.
Orange försökte då sätta in en intensiv högpress långt in på blåas planhalva, ända in i målområdet. Men Moa i mål höll sig kall och hittade en lucka mellan Sara och Bea med en rak passning upp i mittfältet till en droppande Mia Persson. Likt en matador vände hon bort en tjurrusande Olesen med en enkel vridning.
I stället för att avancera på det vidöppna mittfältet skickade Mia en perfekt crossboll ut till vänsterkanten. Där tog Tilde ner bollen fint och spelade in centralt till Ivanović strax utanför straffområdet. Nyförvärvet snurrade runt och hittade Skoog som vikt in i banan.
Tuva tog ytterligare ett kliv inåt och drog till med vänstern — bollen borrade sig in i nätmaskorna bakom en något skymd Cavander.
Det andra målet för di blåe kom efter en fin sidledsförflyttning av Winblad till Kullberg, som slog en perfekt genomskärare upp till Tuva Skoog. Tuva avancerade längs sin kant och hittade en helt omarkerad Mia Persson inne i boxen. Mia hade gott om tid att ta emot bollen och bredsida in den enkelt i bortre hörnet.
Orange var nära att reducera efter att ha lyckats med sin höga press. Ett något snålt hemåtspel från Mårtensson till Borg i mål gav Sara Kanutte chansen — hon läste Borgs sidledspassning och styrde den bara vidare inåt. Situationen slutade med att Hoff drog iväg ett långskott som skakade ribban, innan Lilja kunde rensa undan returen.
Skolboksexemplet kom när Kullberg klev upp med bollen och slog ut två linjer med en ren passning upp till Ivanovic, som felvänd skarvade tillbaka direkt till en rättvänd Winblad. Med ett tillslag hittade Winblad fram till en helt ren Anna Plantin till vänster i boxen. Plantin drog till med en hård markrullare som Julia bara kunde styra ut till en retur — där stod Mia Persson perfekt placerad och rullade in bollen över mållinjen.
Anna Plantin hann dessutom stöta in ytterligare en boll efter lite flipperspel i orange straffområde, innan man valde att ändra om bland lagen.
Den här gången nöjer jag mig med att lista blåas startelva:
Hoff, Löfqvist, Mårtensson, Wahlgren, Lilja, Kristell, Olesen, Mitkovska, Bea Persson och Kanutte.
Olesen visade prov på fin bollkontroll utanför straffområdet när hon tog emot bollen, vände upp och drog till med ett långskott — som dock seglade en bra bit över mål, kanske fem meter.
Nästa chans gick till Hoff. Den alltid hårt arbetande Anna Plantin jagade högt i blåas backlinje och var nära att stressa fram ett bolltapp som hade gett orange en farlig chans. Men Alexia och Kristell var snabbt framme, omringade Ivanovic och vann till slut tillbaka bollen för de blåa.
Olesen slog då en genomskärare ut till Tilde på vänsterkanten, som tog med sig bollen och avancerade. Hon skickade in en studsande boll i boxen som nästan rann igenom hela straffområdet innan den fastnade hos en markerad Bea Persson. Nathalie Hoff stod redo några meter bakom och drog till direkt när Bea la upp bollen i skottläge. Skottet var tungt och på väg mot mål — men Moa Öhman i målet gjorde en fin räddning och parerade bollen över kortlinjen.
Agnes slog en vacker crossboll med högerfoten upp mot Mia Persson, som elegant plockade ner bollen och skickade den vidare ut till Bea på högerkanten. Bea knorrade in en låg boll mellan försvarare och målvakt, där Alexia Mitkovska mötte den med en känslig skarv. Bollen smet precis förbi Moa Öhmans ben och in via insidan av bortre stolpen.
Den sista riktigt underhållande sekvensen kom när orange laget försökte etablera ett anfall och flyttat upp nästan hela laget. Olesen vann bollen och såg snabbt att orange bara hade två spelare kvar i backlinjen. Kullberg var redan högt upp och ur position när Carro Olesen slog en perfekt boll i djupet till en löpande Bea Persson. Orangeas sista hopp var målvaktstränaren Marcus Norman, med handskarna på, som ensam sprintade för att hindra ett friläge från halva plan.
Jag har nog aldrig sett en målvakt springa så hårt — alla cylindrar pumpande för att matcha Beas tempo. Och all heder: han tillät henne aldrig bli helt fri, och lyckades till och med störa henne i skottögonblicket så att chansen rann ut i sanden.
När Marcus haltade tillbaka runt målet fick han eloge för sitt arbete från både spelarna och ledarna.
– ”Jag har aldrig sett dig så stel, Marcus,” påpekade Maxim, när målvaktstränaren med ett snett leende försökte återta sin plats i backlinjen.
Lite drygt en timme in på passet gick kvartetten av nyförvärv och ungdomar — som inlett dagen med löptester — ihop med övriga spelare för att avsluta träningen med ett intensivt spel 4 mot 4 plus en joker på plan. Den lilla planen var indelad i tre zoner, som en hockeyrink, där man i den sista tredjedelen bara fick duellera en mot en.
Lagen:
🔵 Blå: Tuva, Anna, Björklund, Kullberg
🟢 Grön: Winblad, Kanutte, Agnes, Lilja
🟠 Orange: Hoff, Löfqvist, Kristell, Bea P
Matcherna:
Match 1: Grön – Orange
1–0 Winblad, som placerade in bollen efter en indianare av Ellen.
Match 2: Blå – Grön
1–0 Skoog, med en bredsida i bortre hörnet efter en fin genomskärare från Björklund.
1–1 Kanutte, välplacerad markrullare några meter ut.
1–2 Kanutte igen, efter flipperspel i mittzon och ett liknande avslut som kvitteringen.
Match 3: Blå – Orange
0–0, jämnt och tillknäppt.
Match 4: Orange – Grön
Ellen räddade en boll på linjen efter att Winblad redan passerat Moa.
1–0 Kristell friställde Bea P, som träffade stolpen — men Hoff var på returen och stötte in den.
2–0 Dagens rökare: Bea Persson ur dålig vinkel, drämmer upp bollen i nättaket.
Match 5: Grön – Blå
0–1 Mia hittade in till jokern på mittpunkten, som la vidare diagonalt till Anna Plantin som petade in bollen med en yttersida.
0–2 Hanns inte med riktigt, men troligen Anna igen med ett högt avslut.
0–3 Tuva, på assist från Björklund.
Match 6: Blå – Orange
0–1 Hoff. Kristell droppade ur offside och satte upp en rättvänd joker som spelade Hoff i djupet — pang!
Tre visselpipor senare var den drygt 85 minuter långa träningen över.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund: Nathalie Hoff — Ett starkt pass med sedvanligt mycket löpningar, kryddat med fina inlägg och flera mål i småspelet.
Dagens Katt: Här stod det mellan en ung, en mittemellan och en erfaren: Tuva Skoog, Bea Persson eller Mia Persson. Men till slut vinner skånskan som åldern inte verkar bita på. Vilket fynd av MFF att ta tillvara det Rosengård negligerade — Mia Persson.
Och Dagens Glass: Går till Elin Björklund för hennes hårda slit och beslutsamhet att ta sig tillbaka efter så många månaders kamp.
Till sist: lämna gärna en kommentar om vad ni gillade eller inte gillade med min rapport. Dela gärna texten på era sociala medier och hjälp sprida den till fler himmelsblå själar som behöver lite ljusblå läsning.
Med det sagt — det var allt för denna veckan.
Köszönöm!
