Hej, jag heter Johan och sitter nu i styrelsen för Camp Sweden för tredje året i rad, samt mitt första år som ordförande.
Här kommer ett supporterminne från mig i form av en solskenshistoria inlindad i spöregn och stormvindar. Jag hade gått på flera landskamper på Råsunda under ett par år och varit med på en del samlingar som Camp Sweden arrangerade inför matcherna, men aldrig åkt på en landskamp utomlands tidigare.
EM-kvalet inför Polen-Ukraina 2012 började närma sig sitt slut, det återstår nu endast två omgångar att spela. Sverige ligger på andra plats i sin kvalgrupp med lika många poäng som Ungern efter Nederländerna som leder gruppen, men Ungern har en match mer spelad än Sverige. Under oktober-samlingen ska Sverige först möta Finland på Olympiastadion i Helsingfors på fredagen för att sedan ta sig an gruppettan Nederländerna hemma på Råsunda på tisdag veckan efter.
På Facebook ser jag ett inlägg som heter ‘Camp Sweden Båten’, ett evenemang där man åker finlandsfärja från Värtahamnen på torsdagskvällen till Helsingfors och så kommer man hem på söndagsmorgonen igen. Det här upplägget lockar mig, och jag lyckas övertala några vänner och bekanta att hänga på. Så vi är nu ett gäng på närmare 10 personer som bestämmer oss för att vi ska åka till Helsingfors och titta på fotboll. Några personer i vårt gäng bilade faktiskt ner till VM i Sydafrika året innan, så lite rutin finns det bland oss ändå.
Vi känner ingen i Camp Sweden, mer än att vi känner igen ansiktena på ett par damer som är lite äldre än oss, de verkar alltid vara med på alla samlingar och syns alltid i klacken på läktaren under matcherna. Vi kallar dem för CS-Morsorna. Många år senare kommer jag lära känna de här två personerna, och de är fina och underbara människor båda två.
Äntligen kommer då torsdagen den sjätte oktober och SMHI varnar för vindstyrkor på över 20 m/s ute på Östersjön, en klassisk höststorm helt enkelt. Vi låter givetvis inte någon väderprognos stoppa oss nu när vi ska ut på äventyr. Har inte de där meteorologerna oftast fel i sina prognoser hur som helst?. Vi bordar färjan, kollar in hytterna och letar upp en lämplig bar. Kvällen övergår till natt och det är dags att inta dansgolvet. Utanför fartyget har vindarna nu tilltagit ordentligt i styrka och alla som befinner sig på dansgolvet kanar fram och tillbaka från babord till styrbord och sen tillbaka om och om igen genom hela natten.
Morgonen gryr och vi anländer till Helsingfors, alla som kliver av fartyget är lättade över att återigen ha fast mark under fötterna. Vi checkar in på hotellet och letar upp våra rum, de smala korridorerna på Scandic Park som har röd heltäckningsmatta, mässingsdetaljer och mängder av dörrar påminner alldeles för mycket om båtens inredning. Alla i gänget känner hur golvet gungar under fötterna och behöver ta stöd mot väggarna för att hålla balansen.
Efter en stunds återhämtning och omgruppering på hotellrummen beger vi oss till Järnvägstorget där Camp Sweden har sin samling. På restaurangen Vapiano i närheten av torget hittar vi både mat och dryck tillsammans med i princip enbart gulklädda supportrar.
Det börjar dra ihop sig inför marsch mot arenan, så vi söker ut till det stora torget. Mitt på torget står en enorm staty som föreställer en av Finlands stora författare Aleksis Kivi, en svensk supporter har klättrat upp på statyn och pryder dess huvud med en sverigeflagga.
Marschen är en ungefär två kilometer lång promenad från Järnvägstorget till Olympiastadion, hela vägen eskorterad av finsk polis. Vi marscherar in på läktaren sjungandes 'Yksi, kaksi, ICA Maxi’. Det duggregnar lite grann och vi noterar att våran läktare saknar helt och hållet tak, men lite regn har väl ingen dött av.
Matchen startar och redan efter åtta minuter trycker Sebastian Larsson in 0-1. De finska vädergudarnas replik är omedelbar och de är inte glada, himlen fullkomligt öppnar sig och det vräker ner det kallaste av alla kalla ösregn som någonsin har drabbat en landslagsklack i Helsingfors. Funktionärerna erbjuder oss vita regnponchos, men inte tänker vi stå i den svenska klacken och klä ut oss till vita mumintroll, så vi härdar ut. Det fortsätter att regna resten av matchen. Efter vad som känns som en evighet vinner vi till slut matchen med 1-2 och som tur är ligger vårt hotell inte så långt ifrån arenan, så efter en rask promenad till hotellet där vi återigen på svajiga ben stapplar oss fram genom de gungande korridorerna blir det återhämtning med hjälp av kalla drycker, varma duschar och torra kläder. Där blir vi kvar tills vi känner oss redo att bege oss ut på stan igen för att ta tempen på nattlivet i Helsingfors.
Nästa dag kämpade vi oss återigen igenom hotell korridorerna som fortfarande gungar från sida till sida under våra fötter. Under dagen hinner vi med att turista lite i Helsingfors och tar en kort båttur ut till Suomenlinna/Sveaborg innan det är dags att korsa Östersjön igen. Den här gången är åtminstone vädret betydligt lugnare än vad det var på ditresan. På tisdag väntar den sista och avgörande matchen i kvalgruppen hemma på Råsunda. Ska vi bli bästa grupp tvåa och därmed direktkvalificerade för EM, eller ska vi behöva spela playoff?
Nu förstod vi vad vi måste göra, vi ska åka till EM nästa sommar. För tro det eller ej, det här vill vi uppleva igen. Sedan dess har det blivit ett flertal mästerskap och bortamatcher genom åren. Har du aldrig åkt på en landskamp utomlands. Ta steget och åk, det kan vara början på någonting nytt och helt underbart.
VM 2026 är runt hörnet!
Text: Johan Wennberg
