Här kommer hjältarna från Sverige - Ett mästerskap genom barnens ögon!

Det finns upplevelser som fastnar för livet. Inte alltid för att de är perfekta, utan för att de är nya. För att något händer för allra första gången. Den 12 juli 2025 i Zürich var precis en sån dag – när våra barn, för första gången, klev in i den häftiga världen som bara ett mästerskap kan skapa. Vi har varit där många gånger förut. Men den här gången såg vi det genom deras ögon – och det gjorde allt annorlunda. #guldetskahem, som Camp Sweden så fint säger det!

Vi har varit med förr, jag och min fru. Tyskland, Österrike, Ukraina. Landskamper i Stockholm, Köpenhamn, Wien. Andra under semesterresor, där jakten på en restaurang som visar matchen ibland varit lång och kämpig. Vi vet hur det känns när nationalsången kickar igång, när rösten stockar sig och en tår rinner längs kinden, mäktigt! Men den här gången var det annorlunda. Det här var barnens första mästerskap.

Vi reste från Badalucco tidigt på morgonen. En liten bergsby i Italien där vi tillbringat en vecka tillsammans med kompisar. Vägen upp till Zürich var oerhört vacker, kantad av höga berg och turkosa sjöar. När vi började närma oss drog vi ned rutorna och peppade igång med låten Vinnare av Petter och Estraden på högsta volym, nu kör vi!

Zürich välkomnade oss med klarblå himmel och 30 grader. Väl på hotellet byttes det snabbt om till matchtröjor och den lilla väskan som skulle med packades. I stället för tidigare mästerskaps ”vätska” skulle den nu fyllas med godis.

När vi kom till samlingen med Camp Sweden på Kennedy’s Irish Pub var det som att kliva in i ett gul-blått hav. Trummor, flaggor, ansiktsmålningar och sång – för oss en välbekant melodi. För barnen? ”Häftigt och Coolt”, för att citera.

Marschen mot arenan blev en höjdpunkt i sig. Vi gick mitt i tåget, lärde oss snabbt, de för oss, nya sångerna och sjöng med. ”Hjältarna från Sverige” blev barnens favorit. När vi sitter i bilen dagen efteråt och frågar vad de tyckte om marschen så är det roligt att citera ”det var helt otroligt, magiskt att gå i tåget!”

Matchen då? Sverige-Tyskland. Mäktigt på förhand, ännu större i verkligheten. Hoppades, oavsett slutresultat, att vi skulle göra ett mål, för att barnen skulle få uppleva euforin från klacken en gång. Efter den tröga starten vände allt! När Sverige tryckte in 1–1 i den 12:e minuten fullkomligt exploderade den svenska klacken. Att vi sen skulle få uppleva samma sak fyra (4!) gånger under kvällen hade vi inte ens kunnat drömma om!

Att vi på vägen hem hade två dansande, hoppande och jublande barn säger allt om dagen och kvällen. Klockan började närma sig midnatt och vi hade snarare förväntat oss två trötta barn, med allt vad det innebär. Tillbaka på hotellrummet vill ingen gå och lägga sig, det viftas med svenska flaggor, klättras upp och ned i våningssängen. Och aldrig har det väl känts bättre, när de egentligen borde lägga sig och sova.

Läser morgon efter att Peter Gerhardsson hävdar att det ”var den bästa atmosfären som svenska landslaget har fått vara med om under hans åtta år på posten”. Tänk att våra barn fick det som deras allra första mästerskapsupplevelse. Definitionen av en upplevelse som fastnar för livet(?)

När vi nu, dagen efter, rullar hemåt får vi lite mer tankar och reflektioner från barnen om gårdagen. ”Helt otroligt, coolaste jag varit med om. Så många svenskar, alla sjöng hela tiden, mäktigt!”

Det här var deras första mästerskap. Av allt att döma inte det sista! Framtida sommarsemester lär absolut innehålla Camp Sweden, nu för hela familjen! Och gärna tillsammans med kompisar om Hugo och Nova får bestämma.