Jag och min kompis Leonie skulle sova där ute under stjärnorna, i det där mjuka guppandet som bara en studsmatta kan ge. Det var varmt, det var sommar, och livet var enkelt.
Men så kom pappa.
Han sa något som gjorde hela min värld lite större:
“Jag ska försöka få tag på biljetter till Sverige–England till oss”
Jag satte mig upp direkt. Mitt hjärta började slå snabbare.
Tänk… att få gå på en sådan match. På riktigt. Se spelarna, känna publiken, sjunga högt.
Nästa dag åkte vi till Europa Park – och det var som att världen fortsatte att explodera av intryck. Två dagar av skratt, berg-och-dalbanor och sockervadd i magen. Men det största var ändå ett mail på dag två:
”Biljetten till Sverige–England match.”
Jag blev helt stum. Och sen, som från ingenstans, kom glädjetårarna.
Tänk att något så litet som ett meddelande kunde betyda något så stort.
I Zürich hade vi inga matchkläder men så hittade vi Camp Sweden och de två sista
linnena i gult. Där fanns även färgpennor i blått och gult.
Jag målade hela min pappas ansikte tills han såg ut som en levande svensk flagga. Jag tror det var mitt sätt att säga tack, även om jag inte sa det rakt ut.
Sedan stod vi på trappan med Camp Sweden, och sjöng som om våra hjärtan var högtalare.
Och där kom SVT – och filmade oss! Kanske finns vi med någonstans, någon sekund i ett inslag. Det spelar egentligen ingen roll. För just där, just då, var vi en del av något större.
Matchen var som en berg- och dalbana i känslor.
Först: Mål! Vi skrek så halsen brände!
Sedan: Mål igen! Vi skrek ännu högre!
Sedan: England kvitterade.
Sedan: Straffar. Jag minns att jag skakade. På riktigt.
Efter många räddningar och missade straffar.
Så förlorade vi.
Och plötsligt var det tyst i bilen. Så där tyst som det bara blir när man är lite ledsen, lite tom.
Men sen, när jag tänker tillbaka… så var det ändå det bästa jag varit med om.
För jag var där.
Jag kände allt.
Jag skrek, jag grät, jag målade, jag skrattade.
Och kanske är det just det som fotboll handlar om.
Inte bara om att vinna.
Utan om att vara där.
I färgerna.
I sången.
I hjärtat.
