En supporters första mästerskapsmatch! Sverige - Danmark i Genève

Torsdagen den 3 juli reste jag från Köpenhamn, min mamma från Göteborg och min man från Stockholm. Vi sammanstrålade i Genève, som är känd för att flera FN-organ har sina högkvarter där och för partikelacceleratorn Cern. Men kanske inte lika mycket för fotboll. Vi startade matchdagen med att ta oss ner till utomhusbadet Bains des Pâquis. Det skulle bli 33 grader varmt, så ett svalkade dopp passade perfekt.

Vid 12-tiden var det dags att mötas på torget Place du Molard mitt inne i stan för att tillsammans med Camp Sweden tagga igång inför matchen. Människor med Sverige-tröjor syntes överallt, men var var danskarna?

Stämningen var god och efter ett par timmar var det dags att bege sig ut till fan zone i närheten av stadion. Där var ett hav av svenska fans som sökte skugga i värme och kylde ner sig med kall öl. Det schweizarna inte tänkt på var att vi svenskar gärna ville ha glass i värmen. I foodtrucksen fanns moule frite och gruyèreost, men ingen glass.

Kvart i tre började marschen mot arenan. Först kändes det som att vi var ganska få människor, kanske bara några hundra, men helt plötsligt dök det upp gulklädda från alla håll. Vi fick tag i en flagga och sjöng med i ”Kanna på” och ”Vi är svenska fans allihopa”. I marschen fanns alla typer av människor och grupper: barnfamiljen, kompisgruppen av äldre kvinnor, paren i 20-årsåldern, influencer-gänget som spelade in Tiktoks och det äldre paret från Guatemala som jag talade med. Kvinnan hade jobbat i FN och bott i Genève i många år och hade besökt Sverige många gånger. Trots att hon inte var svensk eller talade svenska var hon ett Sverige-fan och helt fascinerad av marschen och alla svenskar på plats. Enligt utsago var vi över 2000 personer i tåget. Danskarna var för få så de hade ingen marsch.

Jag har sett flera landskamper förut i Sverige och följt alla mästerskap från pubar eller barer med storbildsskärm. Men det var något helt annat på plats. Att få se spelarna värma upp, höra nationalsången (som absolut gjorde att tårarna rann ner för mina kinder) och att få se när Angeldahl lyckades med väggspelet till Asllani och tryckte in det efterlängtade målet. Vi hade gärna sett några mål till, framför allt i första halvlek då vi satt vid högra hörnflaggan. Men lättnaden när domaren blåste av matchen och vi tagit hem tre poäng i den första gruppspelsmatchen var otrolig.

Att få dela upplevelsen med min man Emanuel (som för övrigt gav matchbiljetten till mig i födelsedagspresent i januari) och min mamma som varit på mästerskap fem gånger tidigare var unikt. Tyvärr väntar jobbet på oss i Sverige, så vi kan inte stanna kvar för de övriga gruppspelsmatcherna. Men vi skojade om att om Sverige tar sig till final måste vi kanske se till att ta oss ner till Basel för att bevittna det historiska ögonblicket.

Jag kan med säkerhet säga att detta var mitt första mästerskap, men absolut inte mitt sista.