England
2012-06-25 11:40
England utslaget på straffar. Igen.
England förlorade sin sjätte raka straffsparksläggning i ett mästerskap och kraschade återigen ut i en kvartsfinal.
Paul Kemeny
50 kommentarer
Besvikelse. Att ännu en gång förlora en förbannad straffsparksläggning i en kvartsfinal i ett stort mästerskap. Men visst, det bästa laget över 120 minuter var Italien och nu hoppas jag att de tar Tyskland på torsdag.
Efter 90 minuter var det inte lika självklart att Italien skulle vinna. Italienarna styrde spelet men båda lagen skapade chanser och båda bar millimetrar från att avgöra under full tid. Som match var det ganska trevligt och underhållande och inte alls lika tillbakadraget som jag med flera trodde på förhand. England inledde båda halvlekarna bäst, Italien avslutade bäst. Tekniskt var Italien överlägsna, Pirlo var genomgående lysande och England var vassa de gånger de kontrade eller skapade fasta situationer. Och är det någon som i framtiden tänker lära ut konsten i att spela försvarsspel är det bara att dra fram DVD'n från den här matchen och studera John Terry och Joleon Lescott.
Terry må vara en av jordens vidrigaste människor, men likförbannad är han en jävligt bra mittback i absoluta världsklass.
Att Italien skulle vara det bollskickligare laget var ingen överraskning, däremot att de skulle orka stå emot fysiskt var jag lite förvånad över. Och det var väl det som avgjorde till slut, engelsmännen orkade inte hålla spelet uppe i förlängningen när man mer eller mindre bara skickade iväg bollen sista kvarten utan att ens försöka skapa något.
Straffläggingen började bra, men när Ashley Young satte bollen i ribban var det nästan förbestämt att det skulle sluta illa. Det summerade även lite av Youngs turnering, stolpe ut i stället för stolpe in säger en del om den lilla yttern som haft inte haft marginalerna med sig. Ashley Cole brukar vara riktigt säker från straffpunkten men straffen var usel och Buffon kunde limma bollen. Pirlo bjöd dessutom på en Panenka och Italien kunde gå och vinna med 4-2.
I det stora hela har England gjort ett godkänt mästerskap. Man är obesegrade över fyra matcher, trots att förutsättningarna inför turneringen inte varit de bästa. Man har visat upp ett exemplariskt försvarsspel och organisation, men har inte övertygad i anfallsspelet som varit alldeles för lättläst och enkelspårigt. I Brasilien om två år får man förhoppnignsvis tillbaka en sån som Jack Wilshere som varit en stor förlust i årets mästerskap.
EM fortsätter med några matcher till, sen tar både fotbollssäsongen och jag själv semester. Ironiskt nog till Italien.
Efter 90 minuter var det inte lika självklart att Italien skulle vinna. Italienarna styrde spelet men båda lagen skapade chanser och båda bar millimetrar från att avgöra under full tid. Som match var det ganska trevligt och underhållande och inte alls lika tillbakadraget som jag med flera trodde på förhand. England inledde båda halvlekarna bäst, Italien avslutade bäst. Tekniskt var Italien överlägsna, Pirlo var genomgående lysande och England var vassa de gånger de kontrade eller skapade fasta situationer. Och är det någon som i framtiden tänker lära ut konsten i att spela försvarsspel är det bara att dra fram DVD'n från den här matchen och studera John Terry och Joleon Lescott.
Terry må vara en av jordens vidrigaste människor, men likförbannad är han en jävligt bra mittback i absoluta världsklass.
Att Italien skulle vara det bollskickligare laget var ingen överraskning, däremot att de skulle orka stå emot fysiskt var jag lite förvånad över. Och det var väl det som avgjorde till slut, engelsmännen orkade inte hålla spelet uppe i förlängningen när man mer eller mindre bara skickade iväg bollen sista kvarten utan att ens försöka skapa något.
Straffläggingen började bra, men när Ashley Young satte bollen i ribban var det nästan förbestämt att det skulle sluta illa. Det summerade även lite av Youngs turnering, stolpe ut i stället för stolpe in säger en del om den lilla yttern som haft inte haft marginalerna med sig. Ashley Cole brukar vara riktigt säker från straffpunkten men straffen var usel och Buffon kunde limma bollen. Pirlo bjöd dessutom på en Panenka och Italien kunde gå och vinna med 4-2.
I det stora hela har England gjort ett godkänt mästerskap. Man är obesegrade över fyra matcher, trots att förutsättningarna inför turneringen inte varit de bästa. Man har visat upp ett exemplariskt försvarsspel och organisation, men har inte övertygad i anfallsspelet som varit alldeles för lättläst och enkelspårigt. I Brasilien om två år får man förhoppnignsvis tillbaka en sån som Jack Wilshere som varit en stor förlust i årets mästerskap.
EM fortsätter med några matcher till, sen tar både fotbollssäsongen och jag själv semester. Ironiskt nog till Italien.
