Ikonen Essam El-Hadary kan bli historisk

Läs om finallagen:
Egypten: Tillbaka där de hör hemma
Kamerun: Med förbundna ögon

Egypten dominerade afrikansk landslagsfotboll under 00-talets senare hälft. Visserligen misslyckades man gång på gång kvalificera sig för VM, men när det kom till kontinentens egna mästerskap var man ohotade giganter. 2006 arrangerade man turneringen på egen hand och ikonen Mohamed Aboutrika fick ett fullsatt Cairo International Stadium att explodera när han satte den avgörande straffen i finalen mot Elfenbenskusten. 2008 i Ghana försvarade man sin titel, återigen efter att Aboutrika sänkt Kamerun. 2010 lyckades man med konststycket att för tredje gången i rad vinna de Afrikanska mästerskapen när den dåvarande skyttekungen Gedo avgjorde finalen mot Ghana. 

De egyptiska stjärnorna huserade sällan i stora ligor, Aboutrika, Ahmed Hassan, Hosny Abd Rabo eller Wael Gomaa glittrade aldrig i de europeiska giganternas pärlband. När spelare väl tog steget till Europa blev det sällan friktionsfritt (Zaki, Mido). Stommen i trupperna som körde över allt och alla var baserad i hemlandet, och då oftast i någon av storklubbarna Al-Ahly och Zamalek. Så även målvakten Essam El-Hadary. 

Essam El-Hadary landslagsdebuterade i mars 1996. Då var hans motståndare från semifinalen i onsdags, BurKina Fasos keeper Kouakou Herve Koffi, inte ens född. Två år senare var han med i den egyptiska trupp som tog landets fjärde Afrikanska mästerskapstitel någonsin, visserligen som tvåa bakom den bara månader äldre Nader El-Sayed.

När El-Sayed 2005 lade handskarna på hyllan stod El-Hadary redo att ta över på riktigt. I samtliga tre efterföljande Afrikanska mästerskap, som Egypten ju som bekant vann, blev han utsedd till bästa målvakt. Visst att Aboutrika, Hassan och Zaki bistod med offensiv kraft, El-Hadary fanns alltid där längst bak som en trygghetsgarant. 

Essam El-Hadary tillbringade 13 år av sin karriär i just Al-Ahly. Men 2008, 35 år gammal, fick han helt plötsligt ett erbjudande som inte gick att tacka nej till. Schweiziska FC Sion hörde av sig, och den ikonförklarade målvakten lämnade Kairo. Men övergången verkade inte riktigt ha gått rätt till, och året därpå stängdes El-Hadary av från internationell fotboll under fyra månader. Har man en fotbollskarriär som snart firar 25 vore det konstigt om den var fri från kontroverser. 

Efter guldet i Angola 2010 förändrades det egyptiska samhället i dess grundvalar när diktatorn Hosni Mubarak störtades varpå år av vanstyre följde och tyvärr fortfarande existerar. Den egyptiska fotbollen kastades också den in i kris, fotbollen är inte sällan en spegel av samhället den tillhör. Läktarkatastrofen i Port Said då 74 Al-Ahly-supportrar miste livet blev symbolen för mörkret. Givetvis går inte resultat att jämföras med människoliv men på det hela taget mådde den egyptiska fotbollen inte särskilt vidare under 10-talets första år. 

Det var också under dessa år som Essam El-Hadarys agent twittrade att målvaktslegendarens tid i landslaget var förbi. Den 40-årige El-Hadary kände sig förolämpad över att ha blivit bänkad i en rad matcher och ville helt enkelt inte vara med längre. Turerna fortsatte, målvakten kom tillbaka för att kort därpå sluta igen. Sommaren 2015 intervjuades han av Kingfut och förklarade lakoniskt sitt ointresse för Egyptens landslag:
”Jag följer inte Egyptens landslag längre, jag vet inte ens när matcherna börjar.”

Men Essam El-Hadary kom tillbaka, lockelsen blev för stark hos den åldrade målvakten. När Egypten för första gången sedan 2010 kvalificerade sig för ett Afrikanskt mästerskap stod El-Hadary mellan stolparna. Och målvakten, som Didier Drogba kallade ”den bästa motståndaren jag mött” har förundrat en hel fotbollsvärld. Han har, i egenskap av lagkapten, lett Egypten till en ny final och nu står bara Kamerun i vägen för landets åttonde mästerskapstitel - femte för El-Hadary personligen, något som skulle göra honom till en unik mesta mästare. Vidare bör tilläggas att El-Hadary också bara släppt in ett enda spelmål. 

Den 44-årige målvakten har onekligen varit med ett tag, och ser skillnaderna på tidigare framgångsrika egyptiska årgångar:
”Jag har vunnit fyra Afcon-titlar med tidigare generationer mycket tack vare att vi växte upp tillsammans. Hursomhelst, den nya generationen har aldrig fått uppleva en Afcon-titel. Jag berättar historier för dem, hur vi lyckades med det då. Det är olika generationer, varje generation har sin egen karaktär.”

Även om han gärna iklär sig rollen som lagets världsvane pappa, försöker han att se lagkamraterna bortom deras åldrar:
”Ramadan Sobhi är nästan samma ålder som min dotter men jag behandlar alla mina lagkamrater som bröder och behandlar honom bara som en lagkamrat. Med vilja, beslutsamhet och uthållighet har vi nått så här långt. Tillsammans ska vi som ett lag lyckas vinna guldet.”

Nu ska Egypten åter spela final mot Kamerun, och man gör det med Essam El-Hadary mellan stolparna. Det är en storstilad comeback för en fotbollsnation som de senaste åren inte har haft så mycket att hurra för. Mycket har förändrats i såväl Egypten som det egyptiska fotbollslandslaget, de gamla favoriterna har ersatts av Europabaserade stjärnor som Mohamed Salah och Mohamed Elneny, men en sak är beständig. 

När Essam El-Hadary ikväll tar sina 25 år yngre lagkamrater med ut på Stade de l'Amitié i Libreville, ska de tillsammans återupprätta Faraonernas anseende. El-Hadarys eget anseende behöver ingen återupprättelse - i berättelserna om den afrikanska fotbollen kommer han alltid vara en hjälte utöver det vanliga. 


Källor: African football, Daily Mail, ESPN, Kingfut, SvenskaFans, Transfermarkt