Inför matchen hade AIK annonserat att det skulle bli Anton Salétros, John Guidetti samt Thomas Isherwood sista framträdande för klubben samtidigt som man så sent som igår kväll kom ut med nyheten att Sotirios Papagiannopoulos förlängt kontraktet med två nya år. Sotte satt även precis som matchen mot Elfsborg på bänken och där fanns även Benkovic.
Aron Csongavi flyttades in ett snäpp och bildade mittbacklås med Fredrik Nissen och Thomas Isherwood. På varsin wing fanns Besirovic och Thychosen. Ali och Salétros centralt och framför dem fanns Bersant Celina, Johan Hove och Erik Flataker. Tron om att det skulle vara ett laddat gäng som gick ut på Nationalarenans gräs slogs ned direkt. Redan från start var det ett hemmalag som direkt gav bort initiativet till gästerna. Det han inte gå mer än sex minuter innan den första heta chansen kom, Villiam Granath tunnlade Aron Csongvai i straffområdet men skottet gick utanför.
Det har funnits stunder då man klagat på Thomas Isherwoods spel med boll, men något jag alltid hyllat honom för är hans duellspel och brottarfotboll. Vilket det blev inledningsvis för flera gånger om tjongade de långt på Emmanuel Yeboah som Isherwood fick brottas mot och hade ett övertag i dessa dueller. Däremot hade inte Fredrik Nissen det lika lätt, i den 19 minuter skickade Marvin Illary en djupledsboll på Villiam Granath som fick tampas mot just Fredrik Nissen. Vinnande ur den duellen blev den sistnämnde som efter det kom fri mot Nordfeldt och enkelt kunde lägga den under benet och in i mål.
För att vara riktigt ärlig så var det en hädisk första halvlek, det var i princip ett obefintligt anfallspel. Man testade vid ett par tillfällen att slå några inlägg men det var helt under kontroll från Halmstads försvaret. Det närmsta man kom var efter en frispark från Anton Salétros, bollen tog i muren och andrabollen hamnade till slut hos Dino Besirovic som sköt ett skott i täck. 0-1 underläget och den halvlek som just bevittnades fick många att visa sitt missnöje för när domaren blåste av efter första 45 var det rejäla busvisslingar från läktarhåll.
Till den andra halvleken gjorde Mikkjal Thomassen något han ofta gjort och oftast fått stor kritik för, raka byten. Ut gick Thychosen, Nissen och Ali. In kom Geiger, Sotte samt Ayari. Visst det blev en förändring i att Celina flyttades ut i banan, Besirovic kom in centralt och Ayari lyftes fram.
I och med bytena höjdes energin och mycket handlade kring Taha Ayari och hans initiativ till att bryta mönster men anfallspelet fortsatte att hacka och det var aldrig riktigt nära att man kom till en kvittering. Istället var det Halmstad som var närmast att utöka sin ledning, när Vincent Johansson frispelades i den 78 minuten men Nordfeldt kunde den gången parera.
I den 82:a minuten skulle John Guidetti för sista gången bytas in på Nationalarenas gräs och det gjorde han mot Thomas Isherwood. Kevin Filling hade sedan tidigare ersatt Erik Flataker, så med åtta minuter kvar av ordinarie tid kom den första riktiga förändringen när man valde att spela med två forwards. Den lilla ljusglimt som fanns där och då släktes direkt när Halmstad i den 83:e minuten kunde kontra in 0-2 målet och där med satte spiken i kistan även denna gång genom Villiam Granath
Det blev ett ovärdigt slut för Anton Salétros resa i AIK. Resterande resultat gick även dem emot oss denna eftermiddag och det hela ledde till att AIK hamnar på en 7:e plats i den Allsvenskan tabellen 2025. Att Anton Salétros valde att komma hem 2023 och rädda klubben från den situation vi där och då befann oss i går inte ens att beskriva med ord. Jag är evigt tacksam över det beslutet och jag hoppas att vi i framtiden får se han inta Nationalarenans gräs igen.
En annan parantes från dagens match är att AIK nu är skandinaviens största klubb. Med ett publiksnitt på 30 023 personer är det ett nytt skandinaviskt publikrekord. Det är bara att lyfta på hatten för alla som tagit sig till Nationalrenan i år trots det sviktande spelet.
