Viktig seger på flera plan
Segern mot AIK var mer än bara tre poäng. Det fanns några kritiska stunder i matchen som med annan utgång skulle kunna bli katastrofala för årets allsvenska säsong. Jag tänker på Jeremejeffs straff framför en högljudd AIK-klack. Jeremejeff visade nerver och kyla och såg inte särskilt störd ut inför straffen. Hade Jeremejeff missat straffen hade risken funnits att Häckenspelarna skulle börja tveka på sig själva. Fjolårets vårsäsong är trots allt nära i minnet både för spelarna och för oss supportrar. Häcken fortsatte anfalla matchen igenom med undantag för sista kvarten då Häcken spelade av matchen på ett hyfsat säkert sätt. Hur konstigt det än låter var jag rädd för hur matchen skulle utveckla sig när Jeremejeff gjorde 2-0 i 14:e matchminuten. Hade Häcken tappat en tvåmålsledning i första omgången av Allsvenskan skulle även det kunna så tvivel och osäkerhet i laget inför kommande matcher. Nu kan vi istället säga att vi vann helt rättvist över ett på förhand topptippat AIK.

Uddenäs show i allsvenska debuten
Oscar Uddenäs har sett pigg ut på försäsongen men jag har varit rädd för att han inte riktigt fyllt ut den allsvenska kostymen än. Jag kan gladeligen säga att jag hade fel. Uddenäs såg inte ut som en 19-årig allsvensk debutant. Han sprang kopiöst mycket, klarade definitivt av tempot och fysiken mot de meriterade backarna i AIK. Han spelade även cyniskt och smart när det behövdes. Uddenäs fixade straffen som ledde till 1-0 och gjorde själv 3-1-målet. Uddenäs har börjat säsongen bra och det kan bara bli bättre.

Matchen i matchen - mittfältet
Förra säsongen vann inte Häcken många matcher på mittfältet. Det var en av anledningarna till att Häcken förlorade så många matcher i fjol. Årets mittfält ser avsevärt bättre ut. Samuel Gustafson spelade klokt och balanserat och slog knappt bort en boll samtidigt som han ständigt gjorde sig spelbar i uppspelsfasen. Mikkel Rygaard var bolltrygg och slog öppnande passningar i kontringsspelet. Gustav Berggren var ett monster i återerövringsspelet och har tagit steg i spelet med boll i år. Dynamiken och balansen på innermittfältet var bra mot AIK och då finns sparkapital i Erik Friberg som var sjuk och inte kunde spela idag.

Jeremejeff, vi ska aldrig mer tvivla på dig!
Vi hade nog alla glömt bort hur bra Alexander Jeremejeff är. Det har varit så mycket snack (även från mig) på försäsongen om Benie Traorés fart och att Jeremejeff inte riktigt har en plats i Per Mathias Högmos fartfyllda fotboll. Jeremejeff tystade alla oss tvivlare. Jeremejeff är en klasspelare på så många plan. Han fick sin namne Milosevic ur balans med sin elakhet. Han gjorde tre mål och ett assist. Han vann många luftdueller och fördelade boll och kombinerade fint flera gånger med sina medspelare. Högmo kan omöjligt peta Jeremejeff så länge han håller sig skadefri.

Hur dåliga var AIK? Och hur bra var Häcken?
En supporter (oklart vilket lag han hejade på) skrek högt i mitten av andra halvlek: “Stockholm, ni kan om ni vill. Men ni vill inte!”. Det summerar AIKs insats ganska bra. AIK var tafatta och ingen i laget tog ansvar för hur det såg ut. Det saknades tydlighet i spelet, både offensivt eller defensivt. Jag önskar att jag kunde säga att det var Häcken som neutraliserade AIK men sanningen är nog att AIK inte höll måttet. Häcken gjorde en bra match men långt ifrån en fantastisk match. AIKs backlinje (undantaget Axel Björnström i andra halvlek) såg trög och osamspelt ut. Passningarna satt inte och det var oväntat oorganiserat i eget straffområde. Vinnarkulturen brukar vara stark hos AIK men saknades helt idag. AIK har mycket att fundera på om de ska aspirera på Europaplatserna framöver. På grund av AIKs medelmåttiga insats ska man än en gång vara försiktig med att hylla Häckens insats allt för mycket, även om det visades upp positiva tendenser idag. Jag tror och hoppas på att det finns ytterligare en växel att lägga i för Häcken när Totland och Friberg är tillbaka och när motståndet är bättre.