Överraskning i startelvan
Med, Rydström vid rodret blev man van vid startelve-bonanza och att det var oerhört svårt att förutse startelvan. Anes Mravac vill tydligen inte vara sämre. För är det något man kunnat vara hyfsat säker på så är det att vi startar med Stryger och Busanello på varsin kant. Så att Martin Olsson, som inte ens spelat en halvlek sammanlagt den här säsongen skulle få starta var det nog inte många som väntat sig. Men, Mravac ville ha in stabilitet och rutin och valde därför att starta med Martin. Överraskning eller ej, men jag tyckte att Martin skötte sig alldeles utmärkt.
Ekong, inte bara snabb
Han fick chansen från start Ekong, och i ett fint anfall och på en bra framspelning av Hugo Bolin så visade han sin styrka i dubbel bemärkelse. För det pratas ofta om hans snabbhet, men här visade han att han också är väldigt stark. Med två hemmaspelare i hasorna satte han säkert dit 1-0. Det känns skönt och viktigt att vi får igång Ekong och att vi ger honom de framspelningar han behöver och förtjänar.
Försiktigt men inte ängsligt
Precis som hemmalaget så kom MFF idag till spel med bara en seger i de senaste fem matcherna. Det är därför inte konstigt att det var två något försiktiga lag som möttes, med fokus på att hålla ihop lagdelarna och att få försvaret att funka, att kriga tillsammans. Men det är skillnad på att spela försiktigt och att spela ängsligt. Och idag tycker jag inte att man såg lika mycket av den otroligt jobbiga ängslighet man sett hos MFF-spelarna senaste tiden, där man nästan inte velat ha boll, där man hellre spelat bakåt än att slå en djupledspassning och så vidare. Den ängsligheten hoppas jag vi kan lämna i nällorna nu.
Otroligt förlösande andra mål
Vi MFF-supportrar har lärt oss, på många smärtsamma sätt, att det inte går att ta något för givet och slappna av, även vid en ledning. Det var flera gånger i andra halvlek som pulsen steg och hjärtat for upp i halsgropen när vi missade lägen och ännu mer när Norrköping kom fram i farliga situationer. Därför var det så otroligt skönt när 2-0 målet kom och man kunde andas lite djupare. Jag och sonen hade gnällt en del på Skogmar under matchen men med det skottet som Bolin petade in så är allt förlåtet.
Vi vann igen!
Det gav mig ett stort leende på läpparna att höra vår bortaklack börja sjunga vi vann igen ett par minuter innan slutsignalen. Vi har inte varit bortskämda med glädje den här säsongen och innan landslagsuppehållet kändes det nattsvart. Det är så enormt välbehövligt för oss supportrar att få lägga deppigheten åt sidan en stund. För att inte tala om för laget, även om jag kan tänka mig att de känner mer lättnad än glädje. Och så otroligt fint att vi fick hålla en nolla. Tack pågar!
