Djurgården
2025-04-05 20:42
Fem spaningar efter Djurgårdens IF - IK Sirius
Djurgården stod för en stabil insats när tre komfortabla poäng plockades hem till huvudstaden. Mycket ser lovande ut inför nästa omgång – men ett par frågetecken kvarstår. Forum 1891 summerar Blårändernas andra omgång med fem spaningar.
Karl Askman
4 kommentarer
Mittfältskrisen förvärras
Redan i den tolfte minuten tvingades Djurgårdens mittfältsveteran Rasmus Schüller kliva av planen med skadeproblem. Efter en duell med landslagskollegan Leo Walta, där Schüller efter en axel mot axel-tackling satte ned foten fel, tog han sig direkt för baksidan av låret. Skadan ser ut att hålla honom borta från spel i några veckor.
Och tajmingen kunde knappast vara sämre.
Redan på torsdag väntar Conference League-kvartsfinal mot Rapid Wien – och med Schüller adderad till skadelistan saknas nu fyra av Djurgårdens fem centrala mittfältare:
Schüller (skadad), Stensson (avstängd), Ekdal (ej uttagen), Siltanen (ej uttagen).
Det mest troliga är att Findell får sällskap av Åslund på mitten – förutsatt att Åslund är helt återställd. Annars har tränare Honkavaara en rejäl nöt att knäcka inför veckans Europaspel.
Nio-rollen: slarv och oklinisk spets
För dagen gick det att återse Tokmac Nguen i Djurgårdens yttersta spets – den klassiska nummer nio-rollen. Ett val som knappast bör ha förvånat någon som följt Blåränderna under de senaste matcherna. Däremot var rollerna något omkastade inför avspark, då nyförvärvet Zakaria Sawo fick chansen från start – men inte som nia, utan på en kant.
Sawo, som värvades som ersättare till Deniz Hümmet, förväntades spela centralt. Att han istället startade på en kant överraskade många när Al-Hakim blåste igång matchen.
Tokmac är utan tvekan en av Djurgårdens bästa fotbollsspelare. Men som anfallare fick han aldrig riktigt grepp om matchbilden. Han skapade lägen, tog avslut – om och om igen – men fick inte till det. Det blev frustrerande att titta på, både för honom och för oss på läktarna.
Efter paus gjorde tränarteamet en rokad och bytte plats på Tokmac och Sawo. Tyvärr utan önskat resultat. Sawo kändes klumpig i sina aktioner och saknade slutprodukt. Visst, det är kanske hårt dömt med tanke på att han knappt fått speltid hittills – men som en av klubbens dyraste värvningar någonsin måste man kunna förvänta sig mer direkt.
Tokmacs andra halvlek var okej – men långt ifrån glänsande. Han fortsatte att bränna sina chanser. Positivt är dock att han längre ner i banan kan bidra i uppspelsfasen, något han flera gånger visade prov på idag. Det är där han kanske gör mest nytta just nu.
Matchen slutade rättvist efter 90 minuter, men Djurgårdens offensiv imponerade inte. Det är tydligt att det saknas effektivitet och kvalitet i den sista tredjedelen. Hur Blåränderna väljer att lösa det framöver – det återstår att se.
Christer Mattiasson vet hur fotboll skall spelas
Att Djurgården stod som segrare när slutsignalen ljöd var föga förvånande för den som såg matchen. Det var ett Djurgården som kontrollerade spelet utan att helt dominera. Beröm ska ges för insatsen – men ögonbrynen bör kanske höjas ännu mer åt Sirius, som stod för en genomgående svag prestation.
Sirius, som under fjolårets allsvenska säsong stod för en fartfylld, offensiv fotboll under Christer Mattiassons ledning, var knappt igenkännbart. För att vara helt ärlig skapade Sirius inte ett enda farligt läge under matchen.Tvärtom var det Djurgården som gång på gång hittade in bakom Sirius försvar. Även om chanserna inte var av högsta kaliber, så var de många – och det räcker långt. Kanske har Mattiasson tagit med sig sitt hemliga anfallsrecept till Djurgården? Och är det därför Sirius ser så blekt ut offensivt?
Hursomhelst är det hög tid för Engelmark att få ordning på Uppsala-gänget. Annars lär kritikstormar snart ta fart mot Sirius styrelse – inte minst för beslutet att släppa den tränare som numera är assisterande i Djurgården.
Mannen med bindeln har fått pli på försvarslinjen
Under en längre tid har det, både i medier och bland supportrar, riktats kritik mot Djurgårdens försvar. Allt från taktiska frågetecken till att spelarnas individuella kvalitet ifrågasatts. Men det här är något den blårandiga backlinjen jobbar på att motbevisa – match efter match.
Och efter dagens insats förtjänar försvaret att hyllas lite extra.
Först och främst: lagkapten Jacob Une. Han stod för en strålande insats där han, i princip varje situation, gjorde rätt val – från brytningar till positionering. I takt med att Une höjer sig, verkar även hans kollegor i backlinjen växa och lyfta sitt spel.
Den tidigare ifrågasatta fyrbackslinjen var i dag fullständigt vattentät. Inte ett enda riktigt läge tilläts för hemmalaget.
Som grädde på moset var det dessutom Djurgårdens försvar som avgjorde matchen – genom Adam Ståhls pangavslut som styrdes in till 0–1.
Djurgården x Serbien
En av Djurgårdens största kulturbärare i modern tid, Haris Radetinac, tackades av förra veckan. Serben som fångade järnkaminernas hjärtan har gjort sitt. Ett stort tapp – inte bara på planen, utan även i omklädningsrummet. Ett Djurgården utan serbisk prägel? Hur ska det gå?
Det här snappade sportchef Bosse Andersson upp direkt – och agerade lika snabbt. In kom den serbiske målvakten Filip Manojlovic.
Två dagar fick Filip på sig i huvudstaden innan det var dags att dra på sig handskarna och åka upp till Uppsala, där han klev rakt in mellan stolparna. Och insatsen? För att vara debut så var den klart förtroendeingivande. Även om han aldrig riktigt sattes på prov, bidrog han med ett lugn och en handlingskraft som smittade av sig. Det ska bli spännande att följa hans resa i Djurgården – och se om det är han som kliver fram som tränarnas självklara nummer ett, nu när Rinne brottas med formen och Nilsson Säfqvist är skadad.
Redan i den tolfte minuten tvingades Djurgårdens mittfältsveteran Rasmus Schüller kliva av planen med skadeproblem. Efter en duell med landslagskollegan Leo Walta, där Schüller efter en axel mot axel-tackling satte ned foten fel, tog han sig direkt för baksidan av låret. Skadan ser ut att hålla honom borta från spel i några veckor.
Och tajmingen kunde knappast vara sämre.
Redan på torsdag väntar Conference League-kvartsfinal mot Rapid Wien – och med Schüller adderad till skadelistan saknas nu fyra av Djurgårdens fem centrala mittfältare:
Schüller (skadad), Stensson (avstängd), Ekdal (ej uttagen), Siltanen (ej uttagen).
Det mest troliga är att Findell får sällskap av Åslund på mitten – förutsatt att Åslund är helt återställd. Annars har tränare Honkavaara en rejäl nöt att knäcka inför veckans Europaspel.
Nio-rollen: slarv och oklinisk spets
För dagen gick det att återse Tokmac Nguen i Djurgårdens yttersta spets – den klassiska nummer nio-rollen. Ett val som knappast bör ha förvånat någon som följt Blåränderna under de senaste matcherna. Däremot var rollerna något omkastade inför avspark, då nyförvärvet Zakaria Sawo fick chansen från start – men inte som nia, utan på en kant.
Sawo, som värvades som ersättare till Deniz Hümmet, förväntades spela centralt. Att han istället startade på en kant överraskade många när Al-Hakim blåste igång matchen.
Tokmac är utan tvekan en av Djurgårdens bästa fotbollsspelare. Men som anfallare fick han aldrig riktigt grepp om matchbilden. Han skapade lägen, tog avslut – om och om igen – men fick inte till det. Det blev frustrerande att titta på, både för honom och för oss på läktarna.
Efter paus gjorde tränarteamet en rokad och bytte plats på Tokmac och Sawo. Tyvärr utan önskat resultat. Sawo kändes klumpig i sina aktioner och saknade slutprodukt. Visst, det är kanske hårt dömt med tanke på att han knappt fått speltid hittills – men som en av klubbens dyraste värvningar någonsin måste man kunna förvänta sig mer direkt.
Tokmacs andra halvlek var okej – men långt ifrån glänsande. Han fortsatte att bränna sina chanser. Positivt är dock att han längre ner i banan kan bidra i uppspelsfasen, något han flera gånger visade prov på idag. Det är där han kanske gör mest nytta just nu.
Matchen slutade rättvist efter 90 minuter, men Djurgårdens offensiv imponerade inte. Det är tydligt att det saknas effektivitet och kvalitet i den sista tredjedelen. Hur Blåränderna väljer att lösa det framöver – det återstår att se.
Christer Mattiasson vet hur fotboll skall spelas
Att Djurgården stod som segrare när slutsignalen ljöd var föga förvånande för den som såg matchen. Det var ett Djurgården som kontrollerade spelet utan att helt dominera. Beröm ska ges för insatsen – men ögonbrynen bör kanske höjas ännu mer åt Sirius, som stod för en genomgående svag prestation.
Sirius, som under fjolårets allsvenska säsong stod för en fartfylld, offensiv fotboll under Christer Mattiassons ledning, var knappt igenkännbart. För att vara helt ärlig skapade Sirius inte ett enda farligt läge under matchen.Tvärtom var det Djurgården som gång på gång hittade in bakom Sirius försvar. Även om chanserna inte var av högsta kaliber, så var de många – och det räcker långt. Kanske har Mattiasson tagit med sig sitt hemliga anfallsrecept till Djurgården? Och är det därför Sirius ser så blekt ut offensivt?
Hursomhelst är det hög tid för Engelmark att få ordning på Uppsala-gänget. Annars lär kritikstormar snart ta fart mot Sirius styrelse – inte minst för beslutet att släppa den tränare som numera är assisterande i Djurgården.
Mannen med bindeln har fått pli på försvarslinjen
Under en längre tid har det, både i medier och bland supportrar, riktats kritik mot Djurgårdens försvar. Allt från taktiska frågetecken till att spelarnas individuella kvalitet ifrågasatts. Men det här är något den blårandiga backlinjen jobbar på att motbevisa – match efter match.
Och efter dagens insats förtjänar försvaret att hyllas lite extra.
Först och främst: lagkapten Jacob Une. Han stod för en strålande insats där han, i princip varje situation, gjorde rätt val – från brytningar till positionering. I takt med att Une höjer sig, verkar även hans kollegor i backlinjen växa och lyfta sitt spel.
Den tidigare ifrågasatta fyrbackslinjen var i dag fullständigt vattentät. Inte ett enda riktigt läge tilläts för hemmalaget.
Som grädde på moset var det dessutom Djurgårdens försvar som avgjorde matchen – genom Adam Ståhls pangavslut som styrdes in till 0–1.
Djurgården x Serbien
En av Djurgårdens största kulturbärare i modern tid, Haris Radetinac, tackades av förra veckan. Serben som fångade järnkaminernas hjärtan har gjort sitt. Ett stort tapp – inte bara på planen, utan även i omklädningsrummet. Ett Djurgården utan serbisk prägel? Hur ska det gå?
Det här snappade sportchef Bosse Andersson upp direkt – och agerade lika snabbt. In kom den serbiske målvakten Filip Manojlovic.
Två dagar fick Filip på sig i huvudstaden innan det var dags att dra på sig handskarna och åka upp till Uppsala, där han klev rakt in mellan stolparna. Och insatsen? För att vara debut så var den klart förtroendeingivande. Även om han aldrig riktigt sattes på prov, bidrog han med ett lugn och en handlingskraft som smittade av sig. Det ska bli spännande att följa hans resa i Djurgården – och se om det är han som kliver fram som tränarnas självklara nummer ett, nu när Rinne brottas med formen och Nilsson Säfqvist är skadad.
