Nuno valde åter att inte starta Wilson, kanske förståeligt då han nog inte är ämnad för mer än 25-30 minuter per match, men det är så tydligt att vi behöver en nia som både kan vara målfarlig, fördela bollar och ge yta åt Bowen och Summerville.
Första halvlek var trevande från båda lagen och slutade helt logiskt 0-0. Bowen hade ett avslut som räddades Scarles hade en nick utanför från nära håll, i övrigt var det mest i ögonfallande hur ofta vi låg på fel sida och blev avvinkade för offside.
I andra halvlek kom Wilson in och genast såg det bättre ut, dock fortfarande svårt att komma till riktigt farliga lägen.
Någonstans runt minut 70 hade dock West Hams energi helt kommit av sig och fick knappt låna bollen och Fulham kom allt närmare ett ledningsmål.
Det skulle också komma. I 85:e minuten tappade Scarles bollen till Harry Wilson som lyfte in bollen och Jimenez kunde tämligen enkelt nicka in 0-1.
Situationen börjar bli prekär för West Ham. Truppen är lövtunn och saknar väldigt mycket kvalitet. Det känns ofokuserat med väldigt många onödiga avblåsningar för offside och det är förtvivlat svårt att skapa chanser och ännu svårare att göra mål.
Nuno är inte min gubbe skall erkännas, men nu har vi valt honom och då får vi följa det spåret, det håller inte att byta igen. Det här är framförallt ett resultat av hur fruktansvärt fel det var att ta in Lopetegui förra sommaren, vi bär verkligen tyngden av hans usla lagbygge och bortslösade pengar, därav att kritiken mot Sullivan alltjämnt är fullt befogad.
Tungt matchande med tunn trupp som saknar kvalitet, självförtroende och ledartyper gör att det känns uppgivet redan på förhand inför nästa match.
Redan imorgon får vi se om det kan bli bättre då Brighton kommer på besök för årets sista match, 2025 var verkligen (också) ett uselt kalenderår för West Ham. Men kanske kommer en oväntad frälsare värvas i januari.
I’m Forever Blowing Bubbles!
