AIK
2025-04-25 12:00
Fredagsbrev #17
Thomas Berntsen är borta, men laget han satt ihop är i allra högsta grad kvar. En så länge har det visat sig vara en framgångssaga. Kommer det vara det när AIK.s nya värvningsstrategi börjar implementeras?
Det har snart gått en månad sedan normmanen fick sparken som sportchef. Beskedet kom plötslig precis innan den allsvenska premiären och sände chockvågor genom hela det svartgula supporterkollektivet. Då kändes det som ett slag i magen för alla som hoppats på lite långsiktighet i AIK. Thomas Berntsen hade suttit på posten i knappt två år och laget tillslut hade börjat spela mer utifrån de riktlinjer som normmanen satte upp när han hängde sin hatt på Karlberg.
Men Fredrik Söderberg menade att klubben i ett längre perspektiv behövde jobba på ett annat sätt än det som Berntsen förespråkade. Istället för att spendera stora summor på etablerade spelare ska det satsas på yngre spelare som kan säljas vidare med stor vinst. Med lite distans till den turbulenta tiden tiden i april känns den nya linje som en sund väg att gå för att AIK ska nå kontinuerlig framgång utan att riskera bankbalansen allt för mycket.
Men det AIK som just nu nått framgång i form av serieledning, är i väldigt hög uträkning ett värk av Thomas Berntsen. 7 av de 11 spelarna som startade mot IFK Värnamo (8 av 11 om avstängde Isherwood startat) värvades in under normmanens regi, tre av de bara i det senaste fönstret. Och det är inga dussinlirare vi talar om. Vi talar lagkaptener, landslagsmän, spelare med erfarenhet från de stora europeiska ligorna. Det är spelare som ska leverera framgång här och nu, knappast några unga spelare som vi ska tjäna storkoven på.
Det finns med andra ord en diskrepans mellan den framgång AIK har kämpat sig till och den uttalade linje som klubben vill gå. De etablerade spelarna som Thomas Berntsen värvat in har, i olika hög uträkning, passat bra in i den intensiva och krävande fotbollen som Mikkjal ThomASSEns AIK bedriver. Jag tror inte att vi hade uppnått samma resultat om Stanley Wilson, Elvis van der Laan och Victor Andersson spelat istället för Áron Csongvai, Filip Benkovic och Bersant Celina.
Hade AIK däremot utgått från sin nya strategi i ett tidigare skede, säg för ett år sedan, så tror jag mycket väl att vi hade sett ett lag där någon av Wilson, van der Laan eller Andersson startat. Hade vi varit obesegrade serieledare efter fem omgångar då? Det tror jag knappast.
Nu är det fortfarande tidigt och vi ska inte höja upp AIK som titielfavoriter när 80 procent av Allsvenskan återstår (kommer ni ihåg 2020 när IFK Norrköping vann SM-guld i omgång åtta?). Men om AIK fortsätter på den inslagna vägen och faktisk börjar likan en potentiell toppkandidat så finns det en risk att vi får se ett bakslag längre fram. Vår relativa framgång är byggd på ett norskt recept som vi stor stor del har slängt i komposten. Vi har behållit några ingredienser som vi ändå vill jobba vidare med (träningskulturen), men när vi ska sikta in oss på att sätta ihop en ny meny för framtiden vill vi jobba med andra råvaror.
Thomas Berntsen är borta, men hans hantverk är högst bidragande i sättet som AIK spelar fotboll. Frågan är om Gnaget kommer behöva kompromissa med sitt framgångsrecept för att uppnå de långsiktiga målen.
Men Fredrik Söderberg menade att klubben i ett längre perspektiv behövde jobba på ett annat sätt än det som Berntsen förespråkade. Istället för att spendera stora summor på etablerade spelare ska det satsas på yngre spelare som kan säljas vidare med stor vinst. Med lite distans till den turbulenta tiden tiden i april känns den nya linje som en sund väg att gå för att AIK ska nå kontinuerlig framgång utan att riskera bankbalansen allt för mycket.
Men det AIK som just nu nått framgång i form av serieledning, är i väldigt hög uträkning ett värk av Thomas Berntsen. 7 av de 11 spelarna som startade mot IFK Värnamo (8 av 11 om avstängde Isherwood startat) värvades in under normmanens regi, tre av de bara i det senaste fönstret. Och det är inga dussinlirare vi talar om. Vi talar lagkaptener, landslagsmän, spelare med erfarenhet från de stora europeiska ligorna. Det är spelare som ska leverera framgång här och nu, knappast några unga spelare som vi ska tjäna storkoven på.
Det finns med andra ord en diskrepans mellan den framgång AIK har kämpat sig till och den uttalade linje som klubben vill gå. De etablerade spelarna som Thomas Berntsen värvat in har, i olika hög uträkning, passat bra in i den intensiva och krävande fotbollen som Mikkjal ThomASSEns AIK bedriver. Jag tror inte att vi hade uppnått samma resultat om Stanley Wilson, Elvis van der Laan och Victor Andersson spelat istället för Áron Csongvai, Filip Benkovic och Bersant Celina.
Hade AIK däremot utgått från sin nya strategi i ett tidigare skede, säg för ett år sedan, så tror jag mycket väl att vi hade sett ett lag där någon av Wilson, van der Laan eller Andersson startat. Hade vi varit obesegrade serieledare efter fem omgångar då? Det tror jag knappast.
Nu är det fortfarande tidigt och vi ska inte höja upp AIK som titielfavoriter när 80 procent av Allsvenskan återstår (kommer ni ihåg 2020 när IFK Norrköping vann SM-guld i omgång åtta?). Men om AIK fortsätter på den inslagna vägen och faktisk börjar likan en potentiell toppkandidat så finns det en risk att vi får se ett bakslag längre fram. Vår relativa framgång är byggd på ett norskt recept som vi stor stor del har slängt i komposten. Vi har behållit några ingredienser som vi ändå vill jobba vidare med (träningskulturen), men när vi ska sikta in oss på att sätta ihop en ny meny för framtiden vill vi jobba med andra råvaror.
Thomas Berntsen är borta, men hans hantverk är högst bidragande i sättet som AIK spelar fotboll. Frågan är om Gnaget kommer behöva kompromissa med sitt framgångsrecept för att uppnå de långsiktiga målen.
