FEWL
2012-09-27 16:25
Paul Kemeny om engelsk fotboll: Har engelska spelare någon framtid?
Paul Kemeny
2 kommentarer
När Premier League startade 1992 var det en serie som innehöll elva utländska spelare. Två av dem var svenskar, Roland Nilsson och Anders Limpar. Idag, tjugo år senare, har sammanlagt 1891 spelare som inte är brittiska medborgare spelat fotboll i Premier League. Andelen engelska spelare av samtliga spelare i ligan ligger på dryga 37 %.
Anledningen att jag skriver det här är för att Everton häromdagen i ligacupmötet med Leeds startade matchen helt utan engelska spelare för första gången sedan 1890-talet. Nu är ju inte Everton först med att göra detta men det är mer och mer den verklighet vi befinner oss i.
Chelsea var först ut. När Gianluca Vialli i en match 1999 hade Graeme Le Saux och Dennis Wise på skadelistan ställde londonlaget upp med elva utländska spelare på the Dell i Southampton. Arsenal och Portsmouth har följt efter vid ett flertal tillfällen, och när lagen möttes 2009 var det första och hittills enda gången en match startade helt utan engelska spelare i startelvan.
Är jag sur över det? I det stora hela inte alls, men det är en känslig fråga. Pengar, utländska tränare, ägare och investerare har gjort mycket gott för engelsk fotboll, men pengar lockar också fram girighet hos många spelare och agenter som ser sin chans att tjäna pengar och mer ser fotbollsklubbarna som tillfälliga arbetsgivare.
Det är ingen tillfällighet att det är fler utländska spelare i England än i Italien, Spanien och Tyskland. Så länge marknadsvärdet är högre i England än i konkurrerande ligor kommer det förbli så. Det är väl bara att titta på sin egen situation, jag tror de flesta skulle välja det jobb som ger mest pengar om man har två likvärdiga alternativ att välja mellan.
För publiken, TV-tittarna, mediabevakningen och klubbarna är det knappast ett problem, problemet ligger snarare i det engelska landslagets framtid. Eller är det ett problem?
Jag tror visserligen att klubbarna är på väg att inse att deras egna akademier är viktigare än någonsin och att man ser till att utbildningsnivån hos tränarna och kvaliteten på anläggningarna är betydligt bättre idag vilket kommer vara en stor fördel för de lokala talangerna i framtiden. Så potentiellt har landslaget en bra framtid ändå.
Däremot tycker jag det är olyckligt när det finns lag som hellre öppnar plantskolor runtom i världen i stället för att förbättra sin egen ungdomsverksamhet på hemmaplan. Jag ogillar när lag startar samarbeten med andra utländska lag bara för att skeppa spelare mellan varandra.
Jag ogillar att se mängder med pengar slösas på talanglösa spelare istället för att satsa dem inom klubbarna, jag ogillar att lag kan låna ihop en hel startelva.
Men det kanske är priset man får betala för att ha världens bästa och mest intressanta liga.
Anledningen att jag skriver det här är för att Everton häromdagen i ligacupmötet med Leeds startade matchen helt utan engelska spelare för första gången sedan 1890-talet. Nu är ju inte Everton först med att göra detta men det är mer och mer den verklighet vi befinner oss i.
Chelsea var först ut. När Gianluca Vialli i en match 1999 hade Graeme Le Saux och Dennis Wise på skadelistan ställde londonlaget upp med elva utländska spelare på the Dell i Southampton. Arsenal och Portsmouth har följt efter vid ett flertal tillfällen, och när lagen möttes 2009 var det första och hittills enda gången en match startade helt utan engelska spelare i startelvan.
Är jag sur över det? I det stora hela inte alls, men det är en känslig fråga. Pengar, utländska tränare, ägare och investerare har gjort mycket gott för engelsk fotboll, men pengar lockar också fram girighet hos många spelare och agenter som ser sin chans att tjäna pengar och mer ser fotbollsklubbarna som tillfälliga arbetsgivare.
Det är ingen tillfällighet att det är fler utländska spelare i England än i Italien, Spanien och Tyskland. Så länge marknadsvärdet är högre i England än i konkurrerande ligor kommer det förbli så. Det är väl bara att titta på sin egen situation, jag tror de flesta skulle välja det jobb som ger mest pengar om man har två likvärdiga alternativ att välja mellan.
För publiken, TV-tittarna, mediabevakningen och klubbarna är det knappast ett problem, problemet ligger snarare i det engelska landslagets framtid. Eller är det ett problem?
Jag tror visserligen att klubbarna är på väg att inse att deras egna akademier är viktigare än någonsin och att man ser till att utbildningsnivån hos tränarna och kvaliteten på anläggningarna är betydligt bättre idag vilket kommer vara en stor fördel för de lokala talangerna i framtiden. Så potentiellt har landslaget en bra framtid ändå.
Däremot tycker jag det är olyckligt när det finns lag som hellre öppnar plantskolor runtom i världen i stället för att förbättra sin egen ungdomsverksamhet på hemmaplan. Jag ogillar när lag startar samarbeten med andra utländska lag bara för att skeppa spelare mellan varandra.
Jag ogillar att se mängder med pengar slösas på talanglösa spelare istället för att satsa dem inom klubbarna, jag ogillar att lag kan låna ihop en hel startelva.
Men det kanske är priset man får betala för att ha världens bästa och mest intressanta liga.
