Thörn: Låt oss ha en allvarlig diskussion om Saarenpää...

Låt oss börja med att konstatera följande: Kleber Saarenpää är en duktig coach. Kanske bör vi sträcka oss så långt med superlativen att vi landar i en väldigt duktig coach. Jag imponeras ofta av hans inför intervjuer, minuterna precis innan match, då det märks att han gjort sitt arbete. Verkligen suttit ner och analyserat motståndet, kommit fram till styrkor och svagheter och gett laget en checklista av saker som bör och kan utnyttjas.
 
Låt oss även konstatera följande: Kleber Saarenpää är ingen bra tränare. Inkapabel att med lagets styrkor bygga ett eget spel, oavsett motstånd. Att utifrån egen taktisk grund bygga en offensiv trygghet. Trygghet att, med lagets egna offensiva uppsida och egna styrkor skapa ett offensivt spetsigt spel som har trovärdighet oavsett vilket lag i Superettan man möter. Defensivt har han möjligen taktisk kompetens. Offensivt? Nej.



Kleber Saarenpää är en tränare utifrån omständigheter. Inte av egen kompetens. För en klubb så stor som HIF. Med sin supporterskara, med den organisatoriska sfär och med sin historiska notoritet är detta ett problem. 

Han kom som ett yrväder, med en taktiktavla i handen. HIF var vintern 2023-24 ett lag som var Svensk Fotbolls svar på en drönarbild efter Tsunamin 2004. Sargat. Självförtroendelöst. Karaktärlöst. Ett skelett av det som en gång var ett fotbollsmässigt, skånskt kraftverk på den svenska fotbollskartan. 

Han gav struktur. Defensiv stabilitet till ett lag som förblindade av sin historiska totalfotbolls-roll i Svensk Fotboll alltför ofta glömt bort att den defensiva delen av en fotbollsmatch fortsatt bör prioriteras. Det är därför inte överraskande att Saarenpää själv blev förvånad över hyllningskören över att han lyckades sätta en rak backlinje, och även gav uttryck för samma förvåning i media. 



Kleber Saarenpää var rätt man för tiden, men inte för framtiden. Tid väntar inte på någon. HIF vann matcher på sitt försvarsspel, omställningar och på individuell skicklighet. Men när tiden kom för att på eget spel, i takt med att förväntningarna höjdes, att vinna matcher, uteblev också de sportsliga resultaten. HIF:s usla spel på hemmaplan förra året är ett symptom och inte en diagnos, då inget lag i Superettan går in med sinnebilden att dominera dessa matcher. 

Symptomen tar även sitt uttryck i lagets bedrövliga form på hösten och sedermera sportsliga undermålighet 2025. HIF ligger just nu i sjukdomssängen och väntar på att sjuksköterskan ska konstatera tiden och patienten för död. Samtidigt kan bara en svagsint person påstå att dödsorsaken är det svaga spelet våren 2025. Analysen bör göras betydligt mer djuplodande än så. 

För Mikael Dahlbergs del är sanningen denna. Rekryteringen av Kleber Saarenpää var förståndig och korrekt i det läget som Helsingborgs IF befann sig i runt årsskiftet 2023-24. 

Sanningen är dock också denna: Rekryteringen av Kleber Saarenpää var bedrövlig utifrån en kommande omställningsfas ett andra år, där man visste att ett ökat ansvar på eget spel och offensiv förmåga skulle vara nära föreliggande för ett avancemang. Att dessutom förlänga och därmed skära av händerna i form av handlingsutrymme i en redan ekonomiskt ansträngd klubb måste kritiseras och ifrågasättas utifrån dennes roll som sportchef. 

Mikael Dahlberg vet om att Kleber Saarenpää inte var någon taktiskt offensiv virtuos och har aldrig varit det heller. Inte i Danmark. Inte i Brage och inte någon annanstans. Jag tror inte heller att Saarenpää förblindat Dahlberg med någon Powerpoint presentation fylld med offensiva klipp där ambitionen har varit att revolutionera svensk fotboll med anfallsfotboll. 

För Dahlberg går jag istället tillbaka till det första stycket av denna text. Ser på Klebers kompetens och styrkor och bygger därifrån. Saarenpää har förmågan att inlåst i ett rum med motståndarlagets senaste matcher, komma ut med en pärm och en avhandling fylld med styrkor och svagheter. Hans svaghet är att han med lagets egna matcher på skärmen knappt verkar komma ut med en halv A4. 

Alltför ofta har denna klubb kastat väck intern kompetens på grund av extern kritik mot sportsliga resultat. Det är självklart sant att Dahlbergs alternativ är få med tanke på den förlängning han gav Saarenpää utan konkreta sportsliga resultat som kunde underbygga hans argument för att agera på det sättet som han gjorde. 

Självklart är också att Mikael Dahlberg måste göra någonting. Nu.  För egen del kommer jag tillbaka till att Kleber ser otroligt ensam ut. Sven Andersson sitter på bänken och ser moloken ut. Max Lindén är där tror jag. Det är svårt att avgöra eftersom han sällan ses i samma bildruta som Kleber själv. 

Jag är säker på att Lindén hade en positiv effekt på Kleber förra året med sin erfarenhet av akademin när HIF var i transitionsfas från gammalt till ungt. Jag är dock inte säker på att densamma har den kompetens som krävs för att vara den offensiva ying till den defensiva yang som är Kleber. 

För det är tydligt att dynamiken måste förändras och förädlas. En Tommy Söderberg till en Lasse Lagerbäck, en Bergstrand till Lagerlöf. Se på det hur du vill, men “Somethings gotta give”. Klebers kompetens kan istället kompletteras och inte avfärdas på samma sätt som Lennartsson och Ljung fick uppleva.  

HIF har nu två matchfria veckor på sig att förändra saker. För att Mikael Dahlbergs rekrytering och sedermera förlängning av sin viktigaste kontraktering under sin tid som HIF:s Sportchef inte ska hamna i samma kategori som en sista minuten biljett till Titanic hade jag allvarligt och initierat scoutat assisterande tränare till Kleber Saarenpää. 

Rekryteringen måste utgå ifrån offensiv kompetens och tydlighet. Ett sådant namn är Ferran Sibila. “Una offensivo tactico, Por favor. Pronto”. Kanske kostar ett sådant namn mer än ett eget bord på Barrica nere på Kullagatan. Det bör dock kosta mindre än en fot för Kleber ekonomiskt och prestigemässigt för Dahlberg och Helsingborgs IF som förening. 


Tystnaden från Mikael Dahlberg den senaste veckan har inte talat för honom. Den annars så vältalige sportchefen har förvånat med sin Silenzio Stampa attityd utåt. Visserligen kan man tycka om den mediala kontrasten mot det som en gång varit. Samtidigt gnager avsaknaden av tydlighet och budskap kravmässigt medan vi alla sitter på första parkett och ser Pansarkryssaren ta in vatten, vecka för vecka. 

Doktrinen Dahlberg går mot sin viktigaste period sedan avstampet från Stuart Baxter och utnämningen av Saarenpää som huvudtränare. Aktion och tydlighet kan få honom på rätt kurs. 

Tystnaden kan avslöja honom som bedragare.