Helsingborg
2025-04-27 21:47
Thörn: Framför Björn Borgs garageport...
Jag har skrivit texter om HIF i mer än 5 år. En av mina första var en krönika om HIF:s kollaps mot Kalmar på Fredrikskans 2020. Sedan dess har jag försökt i den mån jag kan analysera, och sätta saker i perspektiv. Både i det korta. Såväl som det långa. För första gången på över 5 år har jag svårt att se det långa perspektivet. Inte på grund av egen oförmåga. Utan för att det inte verkar vara i samklang med resten av föreningen.
Anthony Thörn
Har jag förlorat mig själv? Sett den romantiska komedin om HIF:s 5 raka titlar för många gånger? Citerat LASSE Granqvist lite för ofta från de där åren? Haft lite för lätt åtkomst till balkongen i bardomshemmet där Austria Wiens bortasupportrar en gång gick till Olympia? Haft lite för storögd syn på kontorspersonalen från den tiden? Mycket möjligt.
Men till slut stannar jag mig själv i min tankegång. För det är inte till dig eller mig som sådana frågor behöver konkretiseras. För den här gången ser jag inte riktigt varför sådana frågor bör ställas. Ska jag ifrågasätta min egen kärlek? Ska du behöva ifrågasätta din egen sådan? Efter matcher som den idag? Som den mot Sandviken? Som den mot Sundsvall? Som den mot Utsikten? Som den mot Örgryte? Pyttsan.
Istället borde frågor ställas mot Mikael Dahlberg. Men även till Kleber Saarenpää. För när slutvisslan har gått vet både du och jag svaret på frågan som svävar likt ett surt moln över Olympia. Men inte bara den. Utan alla andra frågor.
Dahlberg och Saarenpää har listat ut att alla frågor kan besvaras med ett svar. Långsiktighet. Oavsett om du har frågor om varför Ebrima Bajo inte byttes in redan i Halvtid, varför vi spelar med en ensam anfallare eller om Kleber egentligen är rätt man? Så kommer ansvariga ändå möta dig på samma sätt som Björn Borgs garageport.
Svaret är i sin själva embryoniska analys inte fel eftersom att både jag och de själva skriver under på att just långsiktighet bör vara ett viktigt element till eventuell etablering i Allsvenskan. Problemet är att de själva verkar ha sinnebilden av en velodrom medan jag själv och många andra hade sinnebilden av att vi istället var Jonas Vindegaard på väg upp för Mont Blanc, med majoriteten av berget redan avklarat förra året.
Idag vet vi, att berget inte bara är långt ifrån avklarat. Utan också Mikael Dahlberg har lagt alla sina sponsorpengar på att Kleber Saarenpää är den som ska förmå det här cykelstallet att rida in på Champs Elysses med champagneglaset i näven. På sikt alltså. Garageporten förmedlade det i alla fall, utan leveransdatum. Jag själv? Skeptisk optimist.
Det positiva i sammanhanget med dagens håll-käften förlust var att Bergkvarabussen Kalmar FF körde rakt igenom garageporten innan Kleber hann säga “maraton och ingen sprint”. Det negativa är att alla nu ser igenom garageporten och därmed också den illusion av “Kleber-feber” som en gång fanns. För det som HIF numera ställer på banan är varken någon uppflyttningskandidat. Inte heller någon nedflyttningskandidat. Istället ser alla fram emot ännu ett år i velodromen.
Ytterbacks-paret Westerlund och Örn, som visserligen har visat att de i sina bästa stunder har en offensiv uppsida, visade idag att det defensiva ditot lär få vänta på sig. Samuel Asoma som värvades under parollen “spelfördelande mittfältare” verkar mest fördela sin tid med att vara någon annanstans tankemässigt och Dahlbergs plåster på såren värvning till spjutspets i Akimey sitter på bänken. Spelaren han var tänkt att ersätta gjorde i veckan ännu ett mål i Allsvenskan. Där HIF brukade spela. Orolig? Lugnt. Slå en serv till mot Garageporten.
I matchminut 77' händer något. Matchen är dödförklarad. Publiken har tappat hoppet. HIF:s spelare har tappat ansiktet. Kleber Saarenpää har byxorna kring anklarna. Men 17-åringen Alvin Nordin spelar fotboll i Superettan för första gången. Han gör ingen märkvärdig insats. Någon passning här. Någon dit. Jag lyfter inte på ögonbrynen en enda gång. Ändå vill jag vårda honom som den sista droppen vatten på planeten.
Ta bort honom från garageportens asfalt, svammel och eviga returer. Istället vill jag sätta honom på en evig flora av långsiktigt perspektiv. Det som jag inte trodde jag kunde svara på i början på denna text. Vad är bäst för Alvin Nordin? Vad är bäst för Helsingborgs IF? Kan Kleber Saarenpää göra honom till en fotbollsorkidé? Mina tvivel finns.
Men inte kring Nordins förmåga och potential. Utan om Klebers förmåga att sätta en offensiv som fungerar. Att sätta ett markeringsspel i eget straffområde. Samt det kanske mest elementära av allt. Förmågan att få laget att koppla på när det betyder som allra mest. För det kortsiktiga är för det långsiktiga lika fundamentalt som att andas.
För ibland känns det som att det föll bort. Oavsett hur hårt jag slår. Oavsett vinkel. Oavsett hur hårt Ivan Lendl spänner mitt rack. Oavsett hur orolig jag blir över oförmågan i viktiga, kortsiktiga 90 minuter. Så känns det som att svaret blir densamma.
“Långsiktighet”
Men till slut stannar jag mig själv i min tankegång. För det är inte till dig eller mig som sådana frågor behöver konkretiseras. För den här gången ser jag inte riktigt varför sådana frågor bör ställas. Ska jag ifrågasätta min egen kärlek? Ska du behöva ifrågasätta din egen sådan? Efter matcher som den idag? Som den mot Sandviken? Som den mot Sundsvall? Som den mot Utsikten? Som den mot Örgryte? Pyttsan.
Istället borde frågor ställas mot Mikael Dahlberg. Men även till Kleber Saarenpää. För när slutvisslan har gått vet både du och jag svaret på frågan som svävar likt ett surt moln över Olympia. Men inte bara den. Utan alla andra frågor.
Dahlberg och Saarenpää har listat ut att alla frågor kan besvaras med ett svar. Långsiktighet. Oavsett om du har frågor om varför Ebrima Bajo inte byttes in redan i Halvtid, varför vi spelar med en ensam anfallare eller om Kleber egentligen är rätt man? Så kommer ansvariga ändå möta dig på samma sätt som Björn Borgs garageport.
Svaret är i sin själva embryoniska analys inte fel eftersom att både jag och de själva skriver under på att just långsiktighet bör vara ett viktigt element till eventuell etablering i Allsvenskan. Problemet är att de själva verkar ha sinnebilden av en velodrom medan jag själv och många andra hade sinnebilden av att vi istället var Jonas Vindegaard på väg upp för Mont Blanc, med majoriteten av berget redan avklarat förra året.
Idag vet vi, att berget inte bara är långt ifrån avklarat. Utan också Mikael Dahlberg har lagt alla sina sponsorpengar på att Kleber Saarenpää är den som ska förmå det här cykelstallet att rida in på Champs Elysses med champagneglaset i näven. På sikt alltså. Garageporten förmedlade det i alla fall, utan leveransdatum. Jag själv? Skeptisk optimist.
Det positiva i sammanhanget med dagens håll-käften förlust var att Bergkvarabussen Kalmar FF körde rakt igenom garageporten innan Kleber hann säga “maraton och ingen sprint”. Det negativa är att alla nu ser igenom garageporten och därmed också den illusion av “Kleber-feber” som en gång fanns. För det som HIF numera ställer på banan är varken någon uppflyttningskandidat. Inte heller någon nedflyttningskandidat. Istället ser alla fram emot ännu ett år i velodromen.
Ytterbacks-paret Westerlund och Örn, som visserligen har visat att de i sina bästa stunder har en offensiv uppsida, visade idag att det defensiva ditot lär få vänta på sig. Samuel Asoma som värvades under parollen “spelfördelande mittfältare” verkar mest fördela sin tid med att vara någon annanstans tankemässigt och Dahlbergs plåster på såren värvning till spjutspets i Akimey sitter på bänken. Spelaren han var tänkt att ersätta gjorde i veckan ännu ett mål i Allsvenskan. Där HIF brukade spela. Orolig? Lugnt. Slå en serv till mot Garageporten.
I matchminut 77' händer något. Matchen är dödförklarad. Publiken har tappat hoppet. HIF:s spelare har tappat ansiktet. Kleber Saarenpää har byxorna kring anklarna. Men 17-åringen Alvin Nordin spelar fotboll i Superettan för första gången. Han gör ingen märkvärdig insats. Någon passning här. Någon dit. Jag lyfter inte på ögonbrynen en enda gång. Ändå vill jag vårda honom som den sista droppen vatten på planeten.
Ta bort honom från garageportens asfalt, svammel och eviga returer. Istället vill jag sätta honom på en evig flora av långsiktigt perspektiv. Det som jag inte trodde jag kunde svara på i början på denna text. Vad är bäst för Alvin Nordin? Vad är bäst för Helsingborgs IF? Kan Kleber Saarenpää göra honom till en fotbollsorkidé? Mina tvivel finns.
Men inte kring Nordins förmåga och potential. Utan om Klebers förmåga att sätta en offensiv som fungerar. Att sätta ett markeringsspel i eget straffområde. Samt det kanske mest elementära av allt. Förmågan att få laget att koppla på när det betyder som allra mest. För det kortsiktiga är för det långsiktiga lika fundamentalt som att andas.
För ibland känns det som att det föll bort. Oavsett hur hårt jag slår. Oavsett vinkel. Oavsett hur hårt Ivan Lendl spänner mitt rack. Oavsett hur orolig jag blir över oförmågan i viktiga, kortsiktiga 90 minuter. Så känns det som att svaret blir densamma.
“Långsiktighet”
