Inför returen mot Rosenborg

Det är inte utan att jag känner mig oerhört stolt över mitt Hammarby för tillfället. Borta är den där känslan av att vi alltid förlorar när det gäller något, och den har ersatts av en stilla försäkran om att vi i Hammarby är riktigt bra just nu och att vi aldrig är chanslösa på förhand. Det känns som ren glädje just nu och det är en fantastisk tid att vara ”bajare”.

Äntligen känns det som att mitt Hammarby styrs av proffs och jag vill tacka Adrian Von Hejne, ”Micke” Hjelmberg, Richard Von Yxkull, Kim Hellberg mfl för att jag får känna på detta sätt, och i allt detta får vi inte heller glömma Jesper Jansson, han som var den riktigt katalysatorn bakom Hammarbys förändring.

Nog nu med hyllningar och fokus på torsdagens match, en match som känns enormt viktig för att visa att Hammarby är i Europa för att stanna på allvar. En seger mot Rosenborg skulle kunna innebära att vi blir seedade i kvalomgång 2 i nästa års europakval, vilket är nog så viktigt.

I matchen på Lerkendal, förra torsdagen, tycker jag att Rosenborg visade att de är ett bättre fotbollslag än vad jag hade väntat mig. Det verkar som att den nya tränaren Alfred Johansson har fått ordning på spelet och det rann kalla kårar längs ryggen på mig under de 10–15 första minuterna på Lerkendal, där Rosenborgs vänsterytter Emil Konradsen Ceide rev upp stora luckor på Hammarbys högersida. Där kan man snacka om en spelare som är snabb och kan utmana i hög fart med bollen som klistrad vid fötterna.

Förutom Ceide så imponerade även Rosenborgs mittback, Tomas Nemcik (21), på mig samtidigt som det stod klart att de har flera bra spelare på mitten i form av Ole Selness och Simen Nordli. På topp har de den tunga anfallaren Dino Islamovic, en för oss svenskar välkänd forward efter att ha spelat i både Östersund och Kalmar.

Rosenborg är inget jättestarkt bortalag, men man har ändå slagit Fredrikstad, Vålerenga och Strömsgodset på bortagräs denna säsong. I senaste bortamatchen i Eliteserien fick man dock se sig slagna med 1–4 mot KFUM Oslo.

Om Rosenborg inte är ett jättestarkt bortalag så känns det som att Hammarby är starka både hemma och borta numera. På hemmaplan har man dock inte förlorat sedan 22 maj, då Mjällby var på besök och vann med 2-1. Efter det har det blivit fyra raka segrar i allsvenskan och en oavgjord, mot Charleroi i ECL-kvalet.

Det är tydligt att Hammarby är ett lag som är i form, där man dessutom nu har 14-15 utespelare som alla kan starta utan att det blir ett tydligt kvalitetstapp, något som är extremt viktigt om man skall orka spela på två fronter en längre tid. Hammarby är därför inte riktigt lika känsliga för skador som tidigare, vilket är skönt, och på tal om skador så måste jag berömma Hammarbys fysteam för deras slit med att hålla våra spelare fräscha och skadefria.

Om ni sitter så till så att ni kan se Hammarbys avbytare värma upp så ta er gärna en titt på det arbete som Gustav Petterson lägger ned när han jobbar med spelarna. Där kan vi snacka om någon som tar sitt arbete på allvar och jobbar stenhårt.

Hemmalaget har, som sagt, formen i zenit och det är många spelare som presterar riktigt bra just nu. Extra glädjande är att se Adjei och Winther, två spelare som går från klarhet till klarhet för varje match de spelar. Det riktiga klistret i laget utgörs dock av Warner Hahn, Victor Eriksson och Markus Karlsson, tre spelare som spelat varje minut i allsvenskan och ECL och gjort det oerhört bra.

I morgon kväll vill jag se en Tesfaldet Tekie som spelar på sin absolut högsta nivå och som dikterar tempot i matchen på det där självklara sättet som han gör när han är i form. Jag vill också se oss sätta in den där stenhårda offensiva pressen, som gör att Rosenborg måste slå ifrån sig. Det är när vi trycker ned våra motståndare vi är som allra bäst, då vi har försvarare som är duktiga på att försvara framåt och att trycka ned bollen igen på motståndarnas planhalva.

Våra yttrar behöver utmana och se till att få in bollar med kvalitet in i boxen och därinne måste Erabi och mittfältarna fylla på ordentligt. Jag tror dock att vi endast kommer att starta med Tounekti av våra riktigt offensiva yttrar och att Oscar Johansson-Schellhas kommer att spela till höger, allt för att få stopp på Rosenborgs starka vänstersida samt för att överbelasta centralt.

Slutligen vill jag se en GALEN publik, som lyfter fram våra hjältar och ger dem de där extra krafterna och viljan som de ibland behöver. Jag vill se en liknande stämning som mot Basel och Twente, en stämning som kommer att göra det enormt svårt för Rosenborg att slå oss. Nu visar vi att vi hör hemma i Europa!

Bajen är bäst, må det bästa laget vinna!