Landslagsuppehåll
Landslagsuppehåll är aldrig särskilt välkomnade, än mindre nu. Inte nödvändigtvis för att resultaten för landslaget varit bedrövliga för tillfället, även om det kanske påverkar inställningen till det knappt två veckor långa avbrottet från ens konstanta oro, förväntan, ilska och glädje som normalt upptar ens vardag. Det hade kunnat vara befriande att slippa älta förra omgångens resultat, att få en paus i våndan inför kommande match och bara avslappnat få titta på Sveriges främsta fotbollsspelare sparka boll, utan att vara alltför känslomässigt investerad, men ändå på något plan bry sig om hur det går. Ja, om det inte hade varit för att det är så förbaskat tråkigt att kolla på landslaget. Det är helt enkelt inte roligt och jag bryr mig inte det minsta om hur det går i matcherna.

Det finns dessutom inte en spelare i laget med någon form av personlighet, som kan ge en någonting att glädjas eller ens bli arg över. Samma automatiserade intervjusvar, oavsett vilken träningsvägrande 19åring som får frågan. Noll känslor, noll karisma, noll någonting överhuvudtaget. Landslaget följer samma själsdödande utveckling som övriga fotbollsvärlden och det är inget annat än deprimerande.

Påtal om själsdödande, deprimerande saker
I denna landslagsreflektion väcktes någon form av sympati för gnagarna fram hos mig, för likheterna mellan landslaget och AIK är slående, framförallt i hur tråkigt det är att se lagen spela fotboll. Epitetet landsgnaget har ju inte vuxit fram från tomma intet - närheten till varandra, nationalarenan och de många spelare historiskt från gnaget som ingått i landslaget. Men den största likheten är ju att de är svåra att tycka om, osympatiska och spelar tråkig fotboll. Nog för att ens eget supporterskap främst präglas av ångest och oro men där finns åtminstone en glädje och förväntan som krydda då och då. I denna svaga landslagsstund kände jag faktiskt för gnagarna. Ointresset jag känner under landslagsuppehållet önskar jag ingen. Än mer imponerande blir deras publiksiffror under året. Fullsatt var och varannan match trots det dödstråkiga spelet.

Den obetydliga formen inför ett derby
Bajen kommer från en något svajig period resultat- och prestationsmässigt där krysset mot DIF följdes upp med 4-0 mot Häcken innan bittra förlusten mot Halmstad. Segern mot Göteborg var dock övertygande. Paulos har kommit igång ordentligt och Bajen har kopplat ordentligt grepp om andraplatsen.

Om det har känts skakigt i Bajenled är det inget mot AIKs senaste period. 1 poäng senaste tre matcherna mot Norrköping, GAIS och Värnamo i en säsongsavgörande del av Allsvenskan. Det mesta talar för en grönvit seger på söndag, men derbyn brukar leva sina egna liv och nuvarande form inte ha alltför stor betydelse.

Återstoden av säsongen och känslorna inför
Fyra tuffa matcher återstår för Bajen. AIK (H), Malmö (B), Degerfors (B) och Elfsborg (H). Närmast jagande GAIS står på 45 poäng, sju poäng bakom Bajens 52. Det är dock flera lag som kan blanda sig i kampen om andraplatsen, inte minst Gnaget, vilket gör kommande match extremt viktigt. Inte nog med derbykryddan alltså utan faktiskt nära säsongsavgörande.

Jag vet inte om det är att guldet är borträknat, det misärliknande landslagsuppehållet eller att AIK känns helt nere för räkning men den nervositeten som normalt präglar ett möte med AIK är inte lika närvarande inför detta sista, potentiellt säsongsavgörande derby. Normalt är veckan inför ett konstant letande efter tecken på en derbyvinst. En registreringsplåt kan vara direkt avgörande för känslan av hur matchen kommer utspela sig för en vidskeplig själ, men matchen har obegripligt nog känts ganska avslagen under veckan.

Men såhär lördag förmiddag börjar ändå derbykänslorna komma ikapp någorlunda. Fan, Bajen ligger tvåa och har ett nervkittlande derby som stundar. Dags att vakna upp från uppehållsdvalan. Min förhoppning är att Bajen kör fullt ös direkt från start. Gnaget saknar tre startspelare i Besirovic, Celina och Isherwood och är inne i en tung period vilket Hellberg måste utnyttja. Okeke, Abraham, Madjed från start i fronttrion. Lite fotbollsglädje hade varit välkomnande efter de deprimerande uppehållsveckorna. Visa Solnagänget att fotboll faktiskt kan vara roligt, fartfyllt och underhållande.