Josef Carstensen om hur Gefle IF borde scouta i framtiden

I den här intervjun ger Josef sin syn på vad scouting är, hur han brukar scouta och hur han tycker Gefle IF borde bygga upp sin scoutingverksamhet. Intervjun är en av de texter som ingår i första numret av Geflepoddens magasin ”Blåmärket”.

Vad var det som gjorde att du fascinerades av scouting?
– Jag tror det började med att jag såg Ken Sema i Ljungskile när vi kvalade mot dem 2014. Och jag hajade till: ”Åh jäklar, den här killen är bra!” Ändå så stannade han ett år till i Superettan. Sedan var det en aha-upplevelse när Östersund köpte Saman Ghoddos för en miljon kronor och han utvecklades till en världsforward. Det var ju två spelare som var tillgängliga för alla, men ändå var det inte många som såg storheten. Det har sedan dess intresserat mig – att försöka leta upp bra spelare för en billig kostnad, för att maximera klubbens och spelarens resurser.

Vad menar man när man säger att en klubb sysslar med scouting?
– Först analysera: ”Vilka spelare har vi i truppen, vilka saknar vi, vilka kan vi behöva ersätta, och hur ska detta ske.” För att scouting ska fungera behöver en klubb ha koll på spelare i närområdet samt i olika serietillhörigheter utanför närområdet, så att man kan bygga upp ett nätverk och också sortera ut vilka spelare man vill ha. Och sedan planera hur och när man ska kontakta dem och rekrytera dem. Det är ovanligt att en klubb kontaktar en spelare direkt, utan mellanhänder. Spelare längre ner i seriesystemet som får förfrågningar brukar inse att den klubb som hör av sig har bra scoutingverksamhet.

När ska en klubb syssla med scouting?
– Det är något som alltid ska leva på två plan, alltså utifrån det mest akuta men också utifrån det proaktiva. Så scouting sker med fokus på kommande fönster – är det något vi behöver täcka just nu? Kanske är till exempel vår högerback skadebenägen. Men scouting ska också ske på lång sikt, till exempel inför nästa fönster, inför nästa säsong och året därefter. Det kan ju vara så att man har koll på en spelare som har tvåårskontrakt med den klubb han tillhör för tillfället, då får man fundera om han eller hon trots allt är en bra investering. Om man jobbar på det sättet, alltså proaktivt, då får man ofta en trupp där det finns spelare som täcker upp för varandra om någon blir skadad.

Hur ska en klubb systematisera sin scouting?
– Jag föredrar Excelfiler som man fyller på undan för undan, med spelare men också med tränare eller andra ledare. Dokumentet ska alltid leva. Och det är viktigt att scoutinggruppen uppdaterar dessa filer regelbundet, men också går igenom dem regelbundet. Och jag är av den åsikten att man inte ska stryka en spelare bara för att den går till en annan klubb eller tackar nej, för du vet aldrig vad som kan hända i framtiden. Har man gjort en gedigen analys av en spelare är det dumt att slänga bort den kunskapen.

Hur scoutar man rent praktiskt?
– Ja, man kan ju skapa sitt urval på olika sätt. Ett sätt kan vara att du går på statistik eller att du ser klipp med olika spelare. Men det kan också vara så att du ser en match och av en slump noterar att ”Aha, den där spelaren verkar intressant, honom ska vi följa!”. Från division ett och uppåt finns det alltid videor på herrspelare, men ska du kolla juniorer eller spelare längre ner i divisionerna måste du i regel vara på plats.

Men man kan väl också prata om scouting på andra plan?
– Mm, nu har vi mest pratat om rekryteringsscouting, men det går förstås att prata om motståndarscouting också: Vilka ytor vill motståndaren komma åt, vilka vill man försvara, vad gör man för att komma åt valda ytor och hur ofta gör man det – är man uthållig eller klarar man bara av det en kortare stund? Man ska komma ihåg att allt finns ju tillgängligt, alla klubbar sitter på samma information. Då handlar det om hur ambitiöst klubbarna väljer att jobba med det material som finns – den klubb som lägger mest tid på att analysera den teknik som finns till buds får en fördel. Om du bara har en i klubben som sysslar med motståndarscouting, då blir det svårt att hinna med allt du vill hinna med. Så det gäller för klubbar med begränsad ekonomi att våga ta in fler i scoutinggruppen och ge fler förtroende att scouta. En sak jag vill lägga till är att klubbar ofta kan överraska genom att lägga till eller ta bort ingredienser i sitt spel från tidigare matcher.

Vill du berätta om några insikter du gjorde i din C-uppsats, som handlade om scouting?
– Att man måste se elitfotboll som en utbildningsstege. Därför är det viktigt att fråga sig: Vilka spelare har fått bäst fotbollsutbildning, men kanske inte tagit steget hela vägen upp. Just dessa spelare brukar ha en potential att bli riktiga elitspelare. Sedan kom jag fram till i mina intervjuer att det är viktigt att klubben som värvar har rätt förväntningar på den spelare man värvar, att man har tagit fram en noggrann profil på vad spelaren ska uträtta. Vill man ha en spelare som gör tio mål och tio assists, eller vill man ha en som är bra på att täcka ytor? Det vill säga, så att mätningen av insatsen blir rimlig. Annars är det lätt att man mäter spelarens insatser utifrån vad till exempel supportrarna tycker. Det är också viktigt att titta på vid vilken ålder spelaren A-lagsdebuterade. De spelare jag intervjuade som gick från amatör till elit hade i snitt A-lagsdebuterat senast vid arton års ålder.

När du ser en spelare på video, vad är det du letar efter?
– Jag studerar hans aktioner utifrån vilken position han har. Om det är en anfallare – hur många avslut tar han, hur snabb är han i första steget? Är det en targetforward eller en djupledsforward? Men jag skapar oftast min grund utifrån data, det är då jag tycker det blir mest tillförlitligt. Då kan jag snabbt se om något speciellt står ut, något som gått under radarn.

Om en spelare sticker ut – hur kan man se det på spelarens data?
– Om vi tar Lucas Hedlund som exempel. Jag scoutade för GAIS 2021 och kollade in hans insatser i Utsikten i Ettan södra. Han låg absolut inte högst upp i skytteligan. Han hade gjort 7–8 mål på 18–19 matcher. Visst, det var ju bra, men det var många andra som gjort fler mål. Det som stod ut var att Lucas hade träffat mål med 60 procent av skotten. Ja, han hade tagit mest skott av alla i hela Ettan. Då ska man komma ihåg att den som låg tvåa i antalet skott på mål träffade mål med 30 procent av skotten. Då tänkte jag att om Lucas Hedlund fortsätter att komma i farliga ytor och träffa mål, så kommer han att fortsätta göra många mål. Det slutade med att GAIS fick honom på radarn och värvade honom tre år senare.

Hur tycker du att Gefle IF ska bygga upp sin scoutingverksamhet?
– Sirius har ju en bra modell, där man tagit in personer som brinner för klubben och är intresserade av att hjälpa till med scouting, mot en väldigt blygsam ersättning. Man gör det av intresse och för att få något på CV:t. Det är viktigt att Gefle vågar ta in influenser, att man vågar lyssna på folk som vill hjälpa till, för att därefter ta ställning till om det är ett bra erbjudande. Någon behöver förstås ha kontroll över scoutingen och styra arbetet. Kanske ska det ligga på någon i sportgruppen? Det viktiga är att det blir en tydlig organisation, tydlig rollfördelning och tydligt arbetssätt. Sedan ska man inte göra som alla andra gör. Javisst, det är bra att värva unga spelare för att utveckla dem och sälja dem vidare. Men det får inte gå så långt att man tar in femton spelare som är under tjugo år. Man måste ha koll på åldersstrukturen i laget. Dessutom måste man ha koll på ungdomsfostran och ambitionsnivå. Vi kan inte bara ha individualister, likväl som laget inte bara kan bestå av grabbar från stan.