Paul Kemeny om engelsk fotboll: Kommer St. Georges Park kunna hjälpa England?

St Georges Park är Englands senaste investering som förhoppningsvis ska ta framtida landslag bättre placeringar i mästerskap och ge kommande förbundskaptener fler alternativ att välja trupper från.

Över en miljard kronor kostade projektet. Det är en mäktig anläggning som framförallt är till för att utbilda nästa generationers fotbollstränare och ta lovande ungdomar till en ny och bättre nivå. Det är elva fullstora fotbollsplaner varav en är i samma mått och med samma underlag som Wembley. Det finns en inomhushall, och det finns möjligheten att träna i olika klimatförhållanden, liksom toppmodern utrustning för bland andra sjukgymnaster, naprapater, idrottspsykologer och forskare att jobba med.

Men det är långt ifrån säkert att det engelska landslaget kommer bli bättre av det även om tanken är god.

Fotbollsförbundet FA har tidigare sagt att resultatet av bygget bör kunna visa sig i spelet tidigast år 2020. Och förhoppningen är också, förutom bättre prestationer av landslaget i EM och VM , att antalet engelska spelare i Premier League ska stiga från dagens dryga 35% till minst hälften.

Som inspiration vet jag att man kollade mycket på en liknande investering i Clairefontaine i Frankrike. Den akademien öppnade 1988 och tio år senare stod fransmännen som segrare i VM. Men en spelare som aldrig utbildades i unga år vid Clariefontaine var Zinedine Zidane som sedan skulle komma att bli den viktigaste spelaren för det franska landslaget, så ingenting är ju garanterat bara för att man har en toppmodern fotbollsanläggning. Likaså är dagens franska landslag ingenting märkvärdigt.

Och England, som knappast hade ett problem välja mellan mängder av spelare på sjuttiotalet, hade då sitt mest misslyckade årtionde på landslagsnivå trots att de engelska klubblagen dominerade europaspelet i under en stor del av 70-talet.

Men jag tror inte St. Georges Park kommer kunna hjälpa England hela vägen, det krävs en hel del tur och ett par exceptionella talanger som framförallt är kreativa på ett sätt vi sällan ser i England, utan snarare i Spanien eller Italien. Paul Gasciogne hade det, Paul Scholes och Steven Gerrard har det till viss del, och Jack Wilshere har potentialen, men det är fyra spelare på tjugo år vilket inte är tillräckligt bra.

Det ska bli kul att följa. Om kvartsfinaler kan förvandlas till semifinaler  eller till och med finaler i framtiden kommer det vara värt det.