Jag ger mig fan på att Kim sitter på presskonferensen och talar om hur svårt det är att dyrka upp ett lag som har bestämt sig för att försvara sitt mål, för att sedan gå på en annan kontring, där man hoppas att få med sig en eller alla poängen.

Det var således ingen överraskning att Degerfors skulle ställa upp lågt i ett pyramidformat 5-3-2 och vara extra nog att stänga till centralt eftersom de förstås vet att det är de ytorna som Hammarby vill åt. Degerforsspelarna slet som djur och fick skickliga spelare som Besara, Abraham och Tekie att se mer än lovligt trubbiga ut när hemmalaget försökte att såga sig igenom i mitten gång på gång, och det utan att ta mer än något enstaka skott utifrån på hela matchen.

Det är inte många som får godkänt efter den första halvleken, men Montader Madjed försökte i alla fall utmana och skapa lägen, något han var tämligen ensam om. Andra som var bra var Markus Karlsson, Hampus Skoglund, Viktor Eriksson och Warner Hahn. Resten underpresterade å det grövsta om man jämför hur samma spelare såg ut under de fyra första matcherna i serien.

Jag vet faktiskt inte vad Kim tänkte på när han valde denna match att peta Sebastian Tounekti. Det är allmänt känt att om man möter en fembackslinje så behöver man en spelare på varje kant som utmanar sin ”wingback” och får motståndarförsvaret att sträckas ut på bredden, vilket ger bättre yta i mitten och i boxen för inspel. Istället valde Paulos Abraham att hela tiden gå inåt i banan och dessutom kom det ingen överlapp från Shaquille Pinas. Detta gjorde förstås det extra enkelt för Degerfors att trycka in sin högersida mer centralt, vilket förstås gjorde det mer kompakt.

Kim visar dock att han själv upptäckt sitt misstag och byter ut Hampus Skoglund i Halvtid mot Sebastian Tounekti, och Hammarby skiftar från att spela 4-3-3 till att istället spela 3-5-2. Detta ger en bättre bredd, och fler inspel, men hemmalaget har fortfarande svårt att få till de där riktigt spetsiga chanserna. I minut 61 landar dock en boll från Tesfaldet Tekie rakt framför Nahir Besaras högerfot och vår kapten gör det som han gjort så många gånger förr, förpassar bollen i mål. Det jublas rejält och ”klacken” drar direkt igång Nahir-ramsan, som får rulla över stadion i säkert 5–10 minuter. Som han är värd en egen ramsa, vår egen Nahir!

Efter ledningsmålet känns det som att det inte är någon ordning på någonting i Hammarbys spel. Bytena avlöser varandra i strid ström och spelare som Jonathan Karlsson, Jusef Erabi, Ibrahim Fofana och Simon Strand får alla komma in under andra halvleken. Den som gör mest avtryck är Jonathan Karlsson, som har en härlig inställning och speed, där han är sånär att både komma runt på sin kant och att komma först på en boll som hade gett friläge. Mer speltid åt "Jonte" tack!

Ute på plan är det dock hela havet stormar och felpASSEn och bollinnehavet avlöser varandra. Hammarby försöker lura upp Degerfors, men lurar mest sig själva då bortalaget i stället lyckas få till en viss press, där de slår många bollar in mot Hammarbys straffområde. Jag känner hjärtat slå hårdare, och där och då är jag nästan säker på att bollen kommer att studsa Degerfors väg till en kvittering. När jag ser att Norrköping har lyckats kvittera mot Mjällby är jag ännu mer säker, eftersom det skulle vara ”typiskt bajen” att tappa chansen att komma närmare. Som tur är får jag fel denna gång och det är ett högt ”SÅJA” som slipper över mina läppar när domaren blåser av matchen.

Det var sannolikt inte vackert, men det är tre poäng, tre poäng som var otroligt viktiga i detta läge för att inte tappa ännu mer mark till tät-trion i Allsvenskan.

Nu är vi med iaf, men hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte se hur vi skall kunna rubba Elfsborg på lördag, ett Elfsborg som har full vind i seglen, där poängen har ramlat in rejält på slutet efter en trög start.

Om jag tittar spelare för spelare av de spelare som var med i dagens match så slår det mig att endast fem spelare är lika bra som de var i början av säsongen. Jag tänker då på Viktor Eriksson, Hampus Skoglund, Warner Hahn. Markus Karlsson och Montader Madjed. Resten av spelarna har det jobbigt just nu och det är tydligt att både Nahir Besara och Tesfaldet Tekie är rejält ur form för tillfället. Eller kanske det är en frukt av det hårda matchandet? Vad vet jag, men faktum är att ingen av dem är lika dominerande som de var i början av säsongen, när Hammarbys spel flög och dessa två var våra regissörer.

När dessutom Pavle Vagic och Shaquille Pinas blandar och ger i sina prestationer, samtidigt som Sebastian Tounekti och Paulos Abraham får ut väldigt lite av vad de har i sig, blir laget Hammarby inte lika spetsigt som tidigare. Lägg där till avsaknaden av en Jusef Erabi i form så är det lätt att förstå varför det ser ut som det gör.

Med tanke på vår nedgående spiral, både spel- och poängmässigt, så känns det väldigt skönt att det kommer ett månadslångt uppehåll efter matchen mot Elfsborg. Det känns som att vi verkligen behöver slicka såren och starta om igen i slutet av juni.

När uppehållet är över vill jag också se att Hammarby har tagit tag i saken och värvat två spelare som verkligen behövs. För det första så behöver vi en ny forward, en forward som inte är skadad hela tiden. Detta är speciellt akut eftersom Kims förtroende för Elohim Kaboré verkar minst sagt ljummet. Det känns heller inte som en omöjlighet att det kommer bud på Jusef Erabi när fönstret öppnar och att han då vill lämna för proffslivet. Abdo Boudah då kanske någon säger, och då svarar jag att honom skulle vi ha sålt under försäsongen för att tvinga Kim att spela Kaboré. Det är nämligen i Kaboré som det framtida värdet finns, inte i en i allsvensk kontext medioker Boudah. 

Den andra typen av spelare vi behöver är en tvåvägsmittfältare med offensiva kvaliteter, en spelare som inte är rädd att gå i djupled och älskar att skjuta från strax utanför straffområdet, mot låga försvar. Då tvingar motståndarna att gå upp och stöta och så öppnar det sig ytor bakom, ytor som Nahir Besara älskar att hitta in med bollar på.

Blir det inga värvningar har vi satt oss i en minst sagt olustig sits med väldigt lite speltid på många av våra spelare, och med tanke på det skulle det kunna bli direkt ödesdigert med en eller två skador på nyckelspelare.

Jag uppmanar härmed Hammarby att öppna plånboken och införskaffa dessa två spelartyper, där båda skall vara klara tills sommarfönstret öppnar 8/7. Man måste satsa för att vinna som det heter, och jag är säker på att det går att hitta dessa typer av spelare till ett inte alltför dyrt pris om ”scoutingen” är lika bra som Hammarby vill påstå.

Hammarby är det bästa laget, det bästa laget vann!