Krönika: Elfsborg är tillbaka
"Ett Elfsborg som ville vara där, som älskar sitt jobb och som spelade som ett lag"
Det förväntat misslyckad landslagsuppehållet, som helt och självklart överskuggades av den tragiska och så fullständigt onödiga terroristhandlingen i Bryssel, är över och vi kunde i helgen äntligen ägna uppmärksamheten åt fotboll vars resultat spelar någon roll. Och som förhoppningsvis inte skulle störas och förstöras av ondskan i världen.
Jag kan bara slå fast att det blev precis som jag hoppades.
Jag var nervös hela helgen inför matchen. Än mer naturligtvis för att Malmö FF tog en rejäl seger mot det redan avskurna Varberg men mest för att Elfsborg under ett antal omgångar inte riktigt känts som Elfsborg. Det har fumlats och slarvats och segrarna har kommit genom korta stunder av briljans snarare än ett fungerande spel.
Jag diskuterade detta med en bekant till mig under förra veckan och vi var båda rörande överens om att landslagsuppehållet kom väldigt lämpligt för vår del och att vi bara kunde hoppas att Elfsborg ägnat tiden åt att kraftsamla och framförallt få till lagspelet igen.
En match mot AIK, till och med ett AIK som härjar i nedre delen av tabellen, är ett eldprov gott som något och skulle under måndagen visa sanningen. Och vad visade den? Jo, att Elfsborg verkligen inte förslösat tiden.
Pär Hansson hade helt rätt i studion när han kommenterade att detta kändes som det gamla Elfsborg igen. Jag nickade för mig själv i soffan. Jajamen, vi är tillbaka.
Vi ägde planen om än inte bollinnehavet (fast vem bryr sig om sådana trivialiteter i gulsvart) och det var inte mycket gästerna hade att komma med. Vi försvarade nära utan tveksamhet och gick framåt för att ta poängen och inte bakåt för att inte förlora. Det var ett Elfsborg som ville vara där, som älskar sitt jobb och som spelade som ett lag. Så ljuvligt att se och så jag har längtat efter det.
Inte en enda underkänd insats igår. Jag skulle med lätthet kunna räkna upp hela laget men det skulle bli tjötigt så jag säger istället såhär att till och med spelare som stått för en rad tveksamma matcher tidigare var som pånyttfödda i kollektiv expertis.
Och nej, jag tycker inte att vi slapp undan en straff då det var Ibrahim som blev kliven på, sålunda ingen straff utan frispark för Elfsborg om något.
För mig innebar gårdagens batalj att oron förbyttes till glädje och tillförsikt. Det Elfsborg som vi såg innan uppehållet är inte det som kom tillbaka igår. Det tidigare var ständigt på väg att tappa allt och slarva bort guldet, det här spelade med ett självförtroende som en guldkandidat skall visa. Med siktet tydligt inställt på seger och inget annat.
Ja, vi är tillbaka. Och nu är det bara tre matcher kvar att spela.
PS
Eländigt eldande på båda läktare igår. Och dessutom återigen maskerat vilket naturligtvis inte heller är tillåtet. Men från klubben knappt ett pip.
Höjden av idioti nåddes dock igår när man väntar tills röken från ena sidan äntligen försvinner innan man förstör matchen igen från andra sidan. Jag saknar ord för att korrekt kunna beskriva denna respektlöshet
