Maltabloggen: Två fullspäckade dagar på Malta och Gozo

Nu har det hunnit bli måndag förmiddag och jag har nästan två dagar att summera. Både lördag och söndag innebar en hel del transport och klurig logistik, men allt gick i princip bra. Det blev två fotbollsmatcher båda dagarna, av kanske inte jättebra kvalitet men allt kan inte vara kul här i livet (skriver jag samtidigt som värdet på mina aktie- och fondplaceringar åker ned i källaren till följd av oroligheterna i Mellanöstern). Vi börjar med att avhandla lördgen.

Lördag

Jag tog en taxi från mitt hotell till Tony Bezzina Stadium för att där avnjuta Premier League-matchen mellan Gżira United och Hibernians FC i maltesiska Premier League. Jag har varit på den arenan en gång tidigare, men det är så pass länge sedan att jag hade glömt bort hur otillgängligt arenan ligger. Staden (eller ”staden”, kanske är mer korrekt beskrivet) som arenan ligger i heter Paola och är belägen strax öster om Valletta. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är det smått hopplöst att ta sig tid på annat sätt än med bil, och de sista 25 procenten av taxiresan dit var ett enda sicksackande på små gator i ett fullständigt gudsförgätet industriområde.

Väl framme vid arenan frågade jag en funktionär var man köper biljett och hon pekade att jag skulle gå runt hörnet. Då dök det upp en främmande man och frågade ”My friend, you want a ticket?”, vilket fick mina bedrägerivarningsklockor att tjuta högre än en flygplansmotor. Det var dock inte frågan om något bedrägeri, utan den här vänlige mannen hade en biljett över som han inte hade användning för, så han gick fram och blippade den vid entrén och lät mig gå in. Jag blev ganska ställd och förstod inte riktigt vad som hände, så jag frågade lite tafatt ”Are you sure? You’re not using it?” och han bara nickade och gick iväg. Stärkt av att ha sparat kanske åtta euro i inträde gick jag in på arenan, köpte en öl av det lokala märket Cisk och tog en plats på läktaren som i minsta möjliga mån hade pelare framför sig som skymde sikten. Det blev en jämn och ganska chansfattig match mellan Gżira United och Hibernians, där matchens enda mål kom i slutminuterna. Gzira Uniteds veteran Clayton Fallia, 40 år gammal och med närmare 60 A-landskamper för Malta, slog en inte särskilt bra frispark som dock studsade förrädiskt framför Hibernians rumänske målvakt Laurențiu Brănescu. Bollen gick in via Brănescus fingrar och in i mål. I Gzira fanns en svenskbekanting i form av Östersunds FK:s gamle kanadensiske försvarare Chrisnovic N’sa. Han spelade högerback och skötte sig mycket bra.

Direkt efter slutsignalen behövde jag ta en taxi för att hinna till nästa match, som spelades på Victor Tedesco Stadium i Hamrun (samma arena som jag hade sett fredagskvällens match på). För att göra området runt Tony Bezzina Stadium ännu sämre visade det sig vara dålig mobiltäckning där, så det var svårt att boka en taxi. Till slut gick det vägen och trots lite köer hann jag till den andra arenan med viss marginal. Där såg jag Mtarfa FC möta Zurrieq FC i BOV Challenge League, d.v.s. maltesiska motsvarigheten till Superettan. Mtarfa ligger ganska klart sist i ligan och det var inte svårt att förstå varför. Zurrieq låg strax under mitten och var tydligt bättre. Roligt nog för min del hade de Zurrieq en amerikansk anfallare som var riktigt duktig. Han heter Leonard Londe och har kongolesiskt påbrå. Förra året spelade han på Färöarna men nu har han bytt ett örike mot ett annat och flyttat till Malta. Han sprang och slet och visade prov på bra teknik och kreativitet. Några mål blev det inte för honom men han var t.ex. direkt inblandad i Zurrieqs 2-0-mål, där han slog inlägget som ledde fram till målet. Matchens båda mål gjordes av Gabriel Aquilina. Utöver den tidigare nämnde Leonard Londe tycker jag att Zurrieqs nigerianske mittback Glamour Chibueze såg vass ut.

Efter match nummer två för dagen belönade jag mig själv med indiskt till middag, i en restaurang belägen nära arenan. Därefter promenerade jag ungefär halvvägs hem och tog buss sista vägen.

Söndag

Igår (söndag) väntade ett lite större äventyr, för då skulle jag till Gozo för första gången i livet. Gozo är en något mindre ö, belägen nordväst om huvudön men den ingår fortfarande i nationen Malta. Till Gozo måste man åka färja, antingen från längst norrut på Malta eller från Valletta. Jag valde det sistnämnda alternativet.

Jag tog en taxi till färjeläget i Valletta, köpte biljett där och åkte de 45 minuterna över havet till Gozo. Det var en ganska skumpig tur, men jämfört med hemresan var den klart mindre besvärande för passagerarna. Väl på plats i hamnstaden Mġarr på Gozo tog jag en buss upp till huvudstaden Victoria, där jag hade lite tid att slå ihjäl innan den första matchen. Jag gick ett par varv runt stadens centrala delar och promenerade sedan mot arenan. Det tog 15-20 minuter och det blev faktiskt lite svettigt trots att det inte är supervarmt i luften. Jag unnade mig en öl på restaurangen som ligger i samma byggnad som arenan och gick sen till biljettluckan för att köpa biljett till dagens matcher. Nästan alltid är det så på Malta att det spelas flera matcher i rad på samma arena och har man köpt en biljett så är den giltig för dagens båda/alla matcher. Lagen har också särskilt angivna läktarsektioner, så man uppger i samband med biljettköpet vilket lags sektion man vill sitta på. Idag stod Xagħra United – Għajnsielem FC och Xewkija Tigers – Qala Saints på schemat, båda i Gozos Premier League. Som jag har nämnt i tidigare inlägg har Gozo ett eget ligasystem bestående av två serier. Dock spelar de i maltesiska cupen och det är deras enda (extremt teoretiska) möjlighet att nå Europaspel. Gozo är inte en UEFA-medlem så lagen i den gozitanska ligan kan inte tack vare sina tabellplaceringar nå spel i Europa.

Biljettköpet gick tyvärr inte helt smärtfritt. Framme vid den frimärksstora biljettluckan informerades jag om att de enbart tog kontanter, trots att det på en bänkskiva framför biljettluckan stod att de tar kort och det var till och med specificerat vilka kort de tar. Om man gillar att se det stora i det lilla så illustrerar detta hur saker ofta fungerar (eller rättare sagt inte funkar) på Malta. Eftersom jag aldrig har kontanter på mig innebar detta besked vissa bekymmer för mig. Jag frågade personerna bakom mig i kön var den närmaste bankomaten finns och de sa att den finns inne i Victoria, 15-20 minuters promenad bort. Det fanns det inte tid för, för avsparken var bara knappa kvarten bort. Då föreslog en av dem att jag kunde fråga restaurangen ifall jag kunde ta ut pengar där genom att betala med kortet och få motsvarande summa tillbaka i kontanter, och det gick tack och lov. Med tio euro i näven kunde jag nu köpa biljett och ta mig in på arenan.

Den första matchen mellan Xagħra United och Għajnsielem tänkte man på förhand skulle bli en promenadseger för ”bortalaget” (alla matcher spelas på samma arena). Xagħra hade bara tagit fem poäng på hela säsongen medan Għajnsielem låg precis bakom topplagen. Så blev det dock absolut inte. Għajnsielem fick ingenting att stämma och förlorade med 1-4. Det som påstås vara deras bästa spelare, en brasiliansk offensiv mittfältare med det udda artistnamnet Tom Tom, var bedrövlig och såg knappt ut att bry sig. Bäst på planen var enligt mig Xagħras kongolesiske ytter Yousouf Abedi Rodo, som gjorde två mål.

Match nummer två för dagen spelades mellan Xewkija Tigers och Qala Saints. Till den här matchen fick jag sällskap, för då anslöt den brasilianske mittbacken Rômulo Bosqueiro som tidigare har gästat min podcast Soccerberoende . Rômulo har spelat collegefotboll i USA och har sedan dess avverkat proffssejourer i färöiska näst högsta ligan och förra året Piteå IF i svenska division 2. Sedan några månader tillbaka spelar han för Kerċem Ajax i gozitanska ligan. När jag intervjuade honom till min podcast spelade han på Färöarna, så det var verkligen lustigt att vi 2,5 år senare skulle träffas fysiskt men på en liten ö i Medelhavet. Rômulo hade två lagkamrater med sig, i form av en brasse vid namn Mateus och en portugis vid namn André. Jag fick aldrig riktigt klart för mig om de kunde engelska så det blev enbart att jag och Rômulo pratade.

Matchen kom att sluta 1-0 till Qala Saints, vilket var positivt för Rômulo och hans lagkamrater eftersom Xewkija är en toppkonkurrent. Det var verkligen ingen underhållande eller välspelad match och målet kom i slutminuterna via en lite slumpartad situation. Målskytt var Gabriel Cardona, som är en av de inhemska spelarna i Qala. Rômulo berättade när vi pratade att det finns begränsningar i hur många utlänningar lagen på Gozo får ha, plus att de enbart får räkna gozitanska spelare som inhemska. Spelare från huvudön Malta räknas alltså som utlänningar på Gozo. Detta gör urvalet av inhemska spelare extremt litet, men det gör också att det för en gozitansk spelare kan vara ekonomiskt vettigare att spela på Gozo än på Malta eftersom de gozitanska lagen MÅSTE ha gozitanska spelare och därmed kan tänka sig att betala högre lön. Enligt Rômulos uppfattning är de utländska spelarna avsevärt bättre än de lokala, vilket t.ex. märks genom att det nästan enbart är utländska spelare i toppen av skytteligan. Skytteligaledaren, argentinaren Brian Parada som spelar för Xewkija Tigers, drog för övrigt på sig ett onödigt rött kort i den här matchen då han armbågade en motståndare i samband med en hörna.

Efter Qalas seger promenerade jag in till Victoria igen och åt en något jäktad middag på en trevlig italiensk restaurang. Därefter tog jag en buss ned till hamnen igen och hann ganska perfekt med en tidigare färja än jag trodde skulle vara möjligt. Min känsla var att färjeturen tillbaka till Malta var lugnare än den till Gozo, men oj vad folk kräktes på grund av sjösjuka runtomkring mig. Uppenbarligen är de vana vid detta på färjan, för de hade personal som gick runt och delade ut och samlade in spypåsar. För egen del kände jag inte av någon sjösjuka alls, men rätt obekvämt var det att sitta omgiven av spyende personer. Det var därför jätteskönt att komma i land på Malta igen och ta en taxi hem till hotellet.

Måndag

Nu är det måndag och vädret idag är inte toppen. Det är blåsigt och det hotas om att det ska börja regna snart. Det spelas en match i fjärdeligan klockan 20:30 idag på Victor Tedesco Stadium, men jag är inte säker på om jag orkar gå och se den. Jag ska känna efter under dagen samt se vilket humör vädrets makter är på.

Tidigare blogginlägg

Inför avresan
På plats på ön
Första hela dagen och första fotbollsmatchen