Maltabloggen: På plats på ön

Nu är jag sedan ungefär sex timmar tillbaka incheckad på hotellet på Malta. Resan gick bra, även om det inte är något vidare drag under galoscherna på mig nu efter att ha varit uppe sedan 02:00. Resor blir verkligen jobbigare av mellanlandningar. "Äh, det är väl inte så farligt" kan man tycka när man sitter och bokar resan, men den här resan hade varit långt mycket mindre energikrävande om det inte vore för mellanlandningen i München. Jag hade i alla fall turen att få nödutgångsplatser på båda sträckorna.

Malta har i flera decennier varit en enda stor byggarbetsplats, men ändå är mycket sig likt från när jag var här senast. På flygplatsen finns nu som alla tidigare gånger jag varit på Malta ett slags taxistation där man går fram till en lucka och säger vilken stad man ska till, varpå man allokeras till en taxichaufför. Varje stad har ett fast pris och man betalar redan vid luckan innan man visas till sin bil. Det är praktiskt och säkert aningen överprisat. Det finns apptaxitjänster här på Malta, som används flitigt av såväl turister som boende, och även en parodiskt opålitlig lokalbusstrafik. På taxiresan från flygplatsen till hotellet kände jag igen mig på flera platser, dock utan att kunna säga vad de olika städerna heter. Taxichauffören försökte sälja på mig en guidad rundtur under ledning någon gång under min semester, men jag lyckades elegant ta mig ur det samtalet enbart ett visitkort från honom rikare.

Om jag inte redan har sagt det så bor jag i en stad som heter Gzira. Den ligger i ett stort kluster av städer, som är så pass sammanvuxna att man inte märker var den ena staden börjar och den andra tar slut. Det som utgör staden Gzira känns som ett antal kvarter bara, inklämda mellan Msida i söder och Sliema i norr. Om man kommer till Malta som turist så bor man i regel i antingen Gzira, Sliema eller St. Julians. Den sistnämnda staden är något mer partyorienterad än de övriga. Att bo i huvudstaden Valletta, som ligger en kort färjetur tvärs över bukten härifrån, är mer ovanligt för turister och dessutom ofta ojämförligt mycket dyrare. Det finns hotell på andra delar av ön också samt på Gozo, men turister tenderar att bo här i krokarna och det förstår man för det mesta man kan önska sig finns på gångavstånd.

Eftersom jag som sagt har varit uppe länge och varit på resande fot i drygt tio timmar idag blir det en synnerligen lugn första kväll på Malta. Jag åt precis middag på en närbelägen turkisk restaurang, tog en kort promenad längs vattnet, köpte en takeaway-kaffe och sen även flaskvatten eftersom kranvattnet här på Malta inte smakar något vidare. Man behöver inte promenera långt på Malta för att märka att det är en kosmopolitisk plats. Det finns verkligen människor från hela världen här. Att många svenskar har flyttat hit för att jobba på spelbolag känner ni säkert till, men det är även en väldig massa hitflyttade från exempelvis andra europeiska länder, Indien, Sydostasien och Afrika. Motivet till att flytta till Malta ser nog dock väldigt olika ut för en 22-åring från Borås kontra en 19-åring från Banjul. Därutöver finns det också ett sedan länge stort community i Australien med maltesiskt påbrå, och som jag förstår det är det relativt vanligt förekommande att malteser emigrerar tillfälligt eller permanent till Australien och vice versa. Detta förklarar att man kan se australiensare med typiskt maltesiska efternamn som Muscat, Vella, Agius, Cassar och Borg.

Imorgon ska det tydligen regna, men lyckligtvis inte på kvällen då planen är att se resans första fotbollsmatch. Klockan 20:30 på min maltesiska favoritarena Victor Tedesco Stadium i Hamrun är det avspark mellan Attard FC och Lija Athletic i BOV Amateur League I, d.v.s. tredje ligan på Malta. Vi får se hur jag fyller dagen utöver den matchen.

Tidigare blogginlägg

Inför avresan