Veckans lag i Allsvenskan efter omgång 5 – spelarna som stack ut mest

Var en av Malmös absolut viktigaste spelare mot AIK. Malmö vann med 1–0, men utan Dahlin hade det aldrig gått vägen. Han stod för nio räddningar och höll nollan i en match där AIK tryckte på hårt, särskilt i andra halvlek.

Det såg länge ut som att Malmö skulle få svårt att stå emot, men Dahlin stod lugnt kvar och tog det som kom. Det var inte bara antalet räddningar som stack ut, utan också hur han gjorde dem. Han såg trygg ut hela matchen, stod rätt placerad och gav aldrig bort några enkla returer eller chanser. AIK fick många avslut, flera inne i straffområdet, men Dahlin hade svar på nästan allt.

Det märktes också att hans rutin betyder mycket för Malmö. När laget sjönk lägre och fick försvara sig så var han den som spred lugn längst bak. Det här var inte en match där Malmö spelade ut AIK, utan en match där de fick kämpa och lida. Då blev Dahlin helt avgörande. En riktig matchvinnare.

Ska vara med i omgångens lag efter matchen mot BP. Det är inte ofta en mittback kliver fram och avgör en bortamatch med två mål, men det var precis det Bonde gjorde här. Båda målen kom på nick efter fasta situationer, och det säger något om hans tajming, mod och kyla i boxen. När matchen stod och vägde var det han som dök upp igen och gav Västerås ledningen på nytt.

Men det här var inte bara en målskyttsinsats. Bonde var också trygg i spelet hela matchen. 40 av 42 passningar satt, alltså 95 procent, och det är väldigt starkt för en mittback i en match som ändå hade ganska högt tempo och många dueller. Han slarvade nästan ingenting med bollen och hjälpte Västerås att hålla ihop spelet när BP försökte trycka på.

Defensivt gjorde han också sitt jobb. 4 rensningar, 1 blockerat skott och väldigt få misstag. Det märktes att han spelade med självförtroende efter första målet. Han såg lugn ut, tog bra beslut och växte mer och mer in i matchen.

Två mål som mittback, säkert passningsspel och en stark insats i båda straffområdena. Det räcker långt. Bonde var en av omgångens tydligaste matchvinnare.

Gjorde en stark match mot AIK och visade att han inte var rädd för uppgiften. Det här var ingen enkel kväll. Han fick spela vänsterback och ställdes mot Zadok Yohanna, en spelare som det snackats mycket om. Men Lundbergh vek inte ner sig. Tvärtom såg han lugn ut nästan hela matchen och spelade med ett självförtroende som inte är vanligt hos en 17-åring.

Det märktes att han tog duellen personligt. Han gick in hårt, följde med i löpningarna och gjorde det svårt för Yohanna att få det där riktiga flytet. Visst kom AIK-spelaren loss någon gång, men inte på det sätt många nog hade väntat sig. Lundbergh stod upp bra och visade att han kan hantera den typen av motstånd.

Samtidigt var det inte bara kamp. Han var också trygg med bollen, hade många bollkontakter och hjälpte Malmö att få lite ordning på vänstersidan. 4 av 4 vunna tacklingar och 8 rensningar säger mycket. Det här var en mogen insats, och en match som visar att Lundbergh är mer än bara en talang.

Hade en match som svängde mycket mot Häcken. Det går inte att skriva bort 2–0-målet. Där blir han bortsprungen när Häcken ställer om och Gustav Lindgren kan löpa in och göra mål. I första halvlek såg Sirius backlinje stressad ut flera gånger och Soumah var inte helt rätt i alla lägen. Så det här var inte en perfekt insats.

Men det som gör hans match intressant är hur han svarade efter det. I stället för att falla ur matchen blev han starkare. I andra halvlek såg han lugnare ut med bollen, säkrare i duellspelet och mer bestämd i eget straffområde. Passningarna satt bättre, han vann alla sina luftdueller, stod för flera brytningar och växte mer och mer in i matchen.

Sedan kom kvitteringen. När Sirius tryckte på i slutet gick han upp på hörnan och nickade in 2–2. Det målet gav inte bara laget en poäng, utan en viktig poäng borta mot ett starkt Häcken. I en match där Sirius länge såg ut att gå tomhänt därifrån blev Soumah en stor anledning till att de fick med sig något alls.

Ska vara med i omgångens lag efter det han gjorde mot AIK. Malmö fick en bra start på matchen, men i andra halvlek blev det nästan bara försvarsspel. AIK tryckte på hårt med många hörnor, inlägg och avslut, och då behövde Malmö en mittback som kunde stå rätt, vinna dueller och hålla lugnet. Det var precis det Đurić gjorde.

Det syns i siffrorna också. Han hade 9 rensningar, 2 brytningar, 1 blockerat skott och blev inte dribblad förbi en enda gång. Det säger mycket om hur bra han läste spelet. Men det som gör insatsen ännu starkare är att han också var så fin med bollen. Han slog 44 av 47 passningar rätt, alltså 94 procent. I en så pressad match är det väldigt starkt. Han slog dessutom flera passningar framåt och hjälpte Malmö att andas när AIK tryckte som mest.

Med Kurtulus och Jansson borta blir vikten av att vilja ta ansvaret ännu större, och Đurić tog verkligen det ansvaret. Han såg trygg ut, spelade moget och gjorde många viktiga aktioner när Malmö behövde det som mest. Det här var en stor mittbacksinsats i en match där Malmö fick lida länge, men ändå gick därifrån med tre poäng. En riktig smash and grab-vinst, och Andrej var en stor anledning till att det ens blev möjligt.

Var den spelaren som höll ihop Västerås i en väldigt speciell match mot BP. Det blev tidigt mål, snabb kvittering och sedan ett långt avbrott efter sjukdomsfallet på läktaren. Sådant kan slå sönder rytmen helt, men när matchen började igen kändes Lushaku som den som gav Västerås lugn och riktning.

Det syns så klart i att han slog båda hörnorna till Bondes två mål. Två assist i en klurig bortamatch väger tungt. Men det var inte bara fasta situationer. Han hade 77 bollkontakter, 44 av 51 passningar rätt och fyra nyckelpassningar. Det säger mycket om hur stor del av spelet som gick genom honom. När Västerås behövde spela sig ur tryck eller få fast bollen var han nästan alltid där.

Det som gjorde insatsen ännu starkare var jobbet utan boll. Tio rensningar från en mittfältare är ovanligt och visar hur mycket han slet när BP tryckte på. Han sprang mycket, täckte ytor och höll sig kvar i matchen hela vägen.

Och när BP sedan fick sin stora chans att kvittera från straffpunkten kom Jägers räddning, som också blev direkt avgörande för slutresultatet. Men fram till dess hade Lushaku redan lagt grunden med sina leveranser och sitt lugn.

Det här var ingen showig insats. Det var bara en väldigt viktig mittfältsprestation i en svår bortamatch, och han var en av de spelare som direkt bidrog till att nykomlingen kunde lämna Grimsta med alla tre poäng.

Mikkel Rygaard visade varför han, trots att han är 35 år, fortfarande är en spelare som kan styra en stor match. Mot Sirius var han inte bara mannen bakom ett riktigt klassmål, han var också navet i Häckens spel under den period när hemmalaget hade bäst kontroll. När Häcken fick fart på passningarna och hittade ytor mellan Sirius lagdelar var Rygaard nästan alltid inblandad. Det syntes också i hans rörelse. Han stod inte still och väntade på boll, utan sökte hela tiden nya ytor, gjorde sig spelbar och band ihop lagdelarna.

Målet i första halvlek säger mycket. Ett skott, ett mål, och vilken träff det var. Men det var inte bara det snygga avslutet som stack ut. Han hade 90 bollkontakter och slog 60 av 70 passningar rätt. Det visar hur mycket spelet gick genom honom. Han satte tempot, vred spelet och hjälpte Häcken att spela sig ur pressen.

Det som gör insatsen ännu starkare är att han också sprang mest av alla i matchen, 13,34 km. Det säger en del om hur mycket han jobbade för laget, både med och utan boll. Nio återvinningar från en offensivt viktig mittfältare är också starkt och visar att han inte bara levde på sin vänsterfot.

Sedan tappade Häcken greppet efter paus och då försvann också en del av hans påverkan. Men över 90 minuter var Rygaard ändå den spelare som tydligast visade klass, lugn och kvalitet när Häcken var som bäst.

David Kruse var den spelare som höll ihop mycket av Blåvitts spel i derbyt mot Gais. Det var inte en perfekt insats i allt, men han satte ändå ett tydligt avtryck på matchen. När IFK hade sin bästa period i första halvlek var Kruse viktig både med och utan boll. Han vann dueller, tog sig in i rätt ytor och var hela tiden spelbar när laget ville gå framåt snabbare. Han jobbade hårt, tog ansvar och såg ut som en spelare som ville dra med sig laget.

Det starkaste med hans match var att han stod för både assist och mål. Först låg han bakom 1–0 på den fasta situationen som Rockson Yeboah gjorde mål på, och senare klev han själv fram och satte 2–2 när Blåvitt verkligen behövde det. Det var ett mål som betydde väldigt mycket. Inte bara för att det gav en poäng, utan för att det stoppade en riktigt tung derbyförlust.

Det som gör insatsen ännu starkare är att han också sprang längst av alla i matchen, 12 314 meter. Det säger mycket om hans arbetsinsats och om hur mycket han tog ansvar i båda riktningarna. I en stökig och känsloladdad match var Kruse en av få blåvita spelare som verkligen tog ansvar. Han räddade inte allt, men han räddade en poäng.

Nahir Besara gjorde det han så ofta gör i derbyn: han klev fram när Hammarby behövde honom som mest. Djurgården fick den bättre starten och tog ledningen tidigt, men ju längre matchen gick desto mer kändes det som att Besara drog Hammarby framåt. Han var inte perfekt i allt, men han var hela tiden farlig, hela tiden spelbar och hela tiden inblandad där det hände.

Det syntes också i chanserna. Han hade flera avslut i matchen, skapade två chanser, hade 65 bollkontakter och sex beröringar i motståndarnas straffområde. Det säger mycket om hur ofta han tog sig in i rätt ytor. Först kom några missar, sedan en räddning, men han fortsatte ändå att dyka upp. Det säger mycket om hans lugn och rutin.

När kvitteringen kom i den 64:e minuten var det därför inte alls oväntat att just Besara var där. Oscar Johansson Schellhas spelade fram, och Besara satte dit 1–1 från nära håll. Det blev ännu ett viktigt derbymål från en spelare som gång på gång visar att stora matcher passar honom. När Hammarby behövde en ledare i offensiven var det just Besara som klev fram. Under perioder när Hammarby såg som mest stressat ut blev han den spelaren som gav laget lugn, tro och till slut en viktig derbypoäng.

Var spelaren som gav Kalmar fart, mod och tro i matchen mot Elfsborg. När Kalmar hamnade i tidigt underläge hade laget lätt kunnat falla ihop igen, men Sagoe såg till att det inte blev så. Han fortsatte utmana, fortsatte löpa och fortsatte sätta press på Elfsborgs backlinje. Det var han som drev Kalmar framåt när laget behövde energi som mest.

Det syntes tydligt i de avgörande lägena. Först spelade han fram Rosenqvist till 1–1 med en passning i helt rätt yta. Sedan låg han också bakom 2–1 när han hittade Olusanya framför mål. Två assist i Kalmars första seger för säsongen säger nästan allt. Men det var inte bara poängen som stack ut. Sagoe var hela tiden spelbar, tog löpningar, skapade ytor och gav Kalmar ett hot som Elfsborg hade svårt att hantera.

Det som gjorde insatsen ännu starkare var att han också jobbade hårt utan boll. Han vann tillbaka bollar, bröt passningar och slet över stora ytor. Det här var inte bara en snabb offensiv spelare som blixtrade till. Det var en match där Charles Sagoe Jr. klev fram som den stora skillnaden och bar Kalmar till tre mycket viktiga poäng.

Jacob gjorde en sådan match som visar varför han fortfarande är så viktig för Mjällby. Det handlade inte bara om målet, även om 1–0 förstås blev helt avgörande. Det handlade lika mycket om sättet han spelade på. Han gav laget en fast punkt längst fram, tog duellerna, störde Halmstads backlinje och såg till att Mjällby hela tiden hade något att luta sig mot när anfallen byggdes upp.

Det syntes också i siffrorna. Tre avslut, tre skott på mål och ett mål är effektivitet på hög nivå. Lägg till sju beröringar i straffområdet, en skapad chans och flera vunna dueller, så blir bilden tydlig. Bergström var inte bara där för att avsluta, han var där för att bära anfallet.

Det är lätt att fastna vid att Mjällby höll ännu en nolla, men den här segern byggde också på att någon klev fram offensivt när matchen stod och vägde. Det gjorde Bergström. Hans mål öppnade allt och gav Mjällby arbetsro. I en match där tålamod krävdes blev han spelaren som bröt dödläget och visade vägen till tre nya poäng.

Är omgångens tränare för att Malmö inte bara vann mot AIK, utan gjorde det på ett sätt som säger mycket om tränarjobbet bakom. Efter förlusten mot Sirius fanns tydliga frågetecken kring balansen, försvarsspelet och hur laget skulle reagera. Då åker Malmö till AIK borta och ser betydligt mer organiserat ut direkt från start. Det är ingen slump.

Det märktes redan i första halvlek att Malmö kommit dit med en tydlig plan. Presspelet satt bättre, laget såg mer kompakt ut och spelarna visste när de skulle gå fram och när de skulle ligga rätt. Malmö skapade inte massor, men de skapade rätt saker och tog också vara på sin stora chans. Det är ofta så stark coachning syns, inte i kaos eller chansfotboll, utan i att laget känns förberett.

Sedan blev andra halvlek en helt annan match. AIK tryckte på hårt, vann hörnor och tryckte ner Malmö djupt. Där visade Ramírez också varför han är omgångens tränare. Malmö tappade inte formen helt, även om de fick lida mycket. De fortsatte försvara ytorna, boxen och ledningen. Det var inte vackert, men det var smart och disciplinerat.

Det som också fastnade var hans reaktion vid målet. Inte bara jublet i sig, utan vad det visade. Där syntes hur mycket han brinner för uppgiften, och den energin smittar ofta av sig på laget. Spelarna ser det, känner det och får något extra tillbaka.

Därför är Ramírez omgångens tränare. Inte bara för tre poäng, utan för hur han fick Malmö att svara på så kort tid efter senaste förlusten.