Ikväll spelade AIK den fjärde matchen i årets allsvenska när man reste till Stora Valla för att möta Degerfors. AIK kommer med en god poängskörd, men med en lite oviss känsla. På andra sidan stod Degerfors som inlett allsvenskan med en seger, men där laget stått upp ganska bra i bägge förlustmatcherna.
Elvan genomgick vissa förändringar sen senast. Csongvai in för skadade Dino och Mujanic för Kouame som inte tog chansen senast. Även logiskt byte på ytterbacken när Pavey ersattes av mer rutinerade Bergquist. På topp testades tredje 9:an på fyra matcher när Flataker nu fick sin första allsvenska start för säsongen. Mest anmärkningsvärt är att Viktor Andersson ersatte Celina, men spontant uppfriskande.
Matchinledningen:
1-0 kom tidigt efter ett självmål som Wilson inte ska lastas något särskilt för. Det är Sotte som förlorar en duell på högerkanten - en högerkant där Degerfors etablerade allt tryck genom första halvleken.
Nära nära 2-0 efter dryga 20 minuter efter ytterligare en farlig frispark från Degerfors högerkant. Det är egentligen bara tur att Moro inte får en fot på bollen när inlägget slickar Nordfeldts högre stolpe.
Det är svårt att göra en spelmässig analys av första halvlek. Kombinationen av usel individuell kvalité och att matchen spelades på en leråker försvårade Riveiros förmodade taktiska plan på förhand.
AIK skulle kategoriskt basera sina uppspel utifrån Nordfeldt. Det är därför AIKs sportsliga ledning anställde Riveiro, men man slet nästan i håret över hur idéfattigt och krampaktigt det faktiskt såg ut.
Men trägen vinner.
Det sista som hände i halvleken är att Hove dök upp och kliniskt tryckte in 1-1 efter AIKs kanske enda faktiska anfall på hela halvleken. Fint förarbete av Flataker som tog emot, vände runt och frispelade Hove.
Andra halvlek inleddes som den första slutade där Degerfors styrde spelet med Rafferty som ständigt hot. Tidigt byte följer där en osynlig Viktor Andersson får kliva av och Hakim Ali (inte Celina!) klev in.
Efter ett tag började faktiskt AIK vinna lite dueller på mittfältet, men passningsprocenten lagen emellan kändes fortfarande ensiffrigt.
Ju längre matchen går desto mer äter AIK sig in i matchen och började också vinna några andrabollar på mittplan, främst genom Csongvai och Mujanic. Och med 20 minuter kvar så blixtrar det till två gånger om.
Först genom en otrolig boll från Hove till Yohanna som vackert tog ner men brände i burgaveln. En aktion med hög individuell kvalitet från två spelare. Minuten senare kommer Filling loss, men missar friläget.
Med kvarten kvar kom bytet Hakim Ali mot Mujanic samt Ayari mot Flataker. Här var känslan att det är AIK som ligger närmast ett ledningsmål.
Istället avgjordes matchen genom en oerhört märklig situation. AIK fick frispark på egen planhalva och försökte starta igång spelet. Degerfors-spelaren, som står en halv meter från bollen fick den på sig. Vanligtvis brukar antingen ett gult kort delas ut samt att frisparken får tas om. Nu kom ingen vissla från domaren och Hove valde att skicka iväg bollen bakåt vilket skapade ett friläge som Degerfors gör 2-1 på.
Säsongens första förlust är ett faktum. Sju poäng på fyra matcher är en okej inledning rent poängmässigt, men utifrån motståndet hade man på förhand hoppats på mer. Spelmässigt har man också blandat och gett. Efter en lovande start på säsongen är känslan att trenden är nedåtgående.
Matchens 3 stjärnor:
Johan Hove - Blir visserligen syndabock vid 2-1 målet, men tycker att han bortsett från det är bästa AIK:are idag. Den enda som faktiskt kan bedriva ett spel med boll på åkern och är inblandad i allt offensivt. Gör även mål idag.
Zadok Yohanna - Blir alltid hårt uppvaktad, men så fort han ges en liten yta så är han livsfarlig. Ständigt hot offensivt och förtjänade mer idag.
Aron Csongvai - Är en nyckel i att laget lyfter sig i andra halvlek. Blir en städgumma på mitten och är i andra halvlek stark i duellspelet.
