Första halvlek – trevande med positiva signaler
Matchen inleddes försiktigt. Båda lagen testade sig fram och chanserna kom lite slumpmässigt. Redan i den 16:e minuten var det nära att Bajen bjöd Häcken på ledningsmålet efter ett missförstånd mellan Hahn och Tekie, men ribban räddade. Där och då kändes det som om vi skulle få en repris av tidigare matcher: skakigt, nervöst och utan skärpa i det avgörande momentet.
Men samtidigt skapades det en hel del. Winther satte upp Madjed fint och stod överlag för en stark insats. Faktum är att han påminde om sitt första framträdande i Bajentröjan mot Kalmar förra säsongen, när han gång på gång bröt press och tog plats offensivt. Den Winther såg vi igen igår mot Häcken då han var resolut, självsäker och tydligt viktig i uppspelen.
Besara var som vanligt ett hot, bland annat med ett tungt avslut i stolpen. Och både Madjed och Paulos Abraham hade varsin möjlighet som mycket väl kunde ha gett mål. Samtidigt fanns den där oron: mycket spel, många chanser – men skulle det återigen sluta mållöst?
Andra halvlek – när proppen gick ur
Och så kom den, överkörningen. Några minuter in i andra halvlek avlossade Tekie ett lågt skott som betydde 1–0. Ett mål som blev exakt den tändande gnista laget behövde. Därefter tog det fart ordentligt. Besara placerade säkert in 2–0 – för åttonde allsvenska matchen i rad som målskytt. Hans form är på en nivå där han återigen bär laget på sina axlar, och jämförelserna med Kennedy känns inte längre helt långsökta och frågan om avpensionerandet av 10:an känns mer aktuellt än någonsin.
Sedan klev Paulos Abraham fram. På ett perfekt inlägg från Hampus Skoglund satte han dit 3–0, och visade att han börjar växa ut till en riktig nyckelspelare. Med Tonektis uttåg har Paulos fått större ansvar – och nu också mer utdelning i form av mål och poäng. Min förhoppning är att han trots Okekes intåg kommer fortsätta få fler chanser från vänsterkanten där han tycks stormtrivas.
Det fjärde målet kom i den 70:e minuten, då Madjed äntligen fick utdelning efter flera fina aktioner. Återigen var Skoglund inblandad, som med sina tre assist verkligen förtjänar ett eget plus i kanten.
Bytena – pigga ben och bra inhopp
När Bajen sedan bytte in fräscha ben fortsatte laget att driva på. Okeke fick chansen och visade sin snabbhet och vilja att utmana. Lahdo, Kaboré, Adjei och Uhrström kom också in – samtliga gjorde det bra, men det ska samtidigt sägas att det var ett tacksamt läge att kliva in i. Med 4–0 och total kontroll är det lättare att spela avslappnat och visa upp sig. Men det tar inte ifrån att alla bidrog till att hålla uppe tempot och stänga matchen på ett övertygande sätt.
Efter matchen - lever guldchansen?
Efteråt var det leenden bland spelarna. Besara betonade att guldet inte ligger i deras egna händer, men hans insats talade för sig själv. Paulos summerade det kort och kärnfullt: ”Det är inte över förrän det är över.” Madjed var självkritisk över första halvlek men glad att till slut få skriva in sig i målprotokollet.
Kim Hellberg tog guldfrågan med humor: ”Jag sa ju förra veckan att guldet var kört – och så tappade Mjällby poäng direkt. Vi får väl fortsätta säga att det är kört, det verkar funka.” Men han var också tydlig med att Bajen måste fokusera på sitt eget – vinna sina matcher och låta tabellen sköta sig själv.
Slutsats
Det här var en match i två akter. En första halvlek med en del tvekan och slarv, och en andra halvlek med självsäkerhet, fart och effektivitet. Fyra mål, starka individuella prestationer och en känsla av att laget hittat tillbaka till sitt rätta jag.
Och guldstriden? Den lever. Inte i Bajens händer – men lever gör den. Med sex matcher kvar kan allt hända, och om det här var matchen där proppen verkligen gick ur, då kan vi vara på väg mot en dramatisk höst. Med det sagt ser mjällby, trots tappade poäng gedigna och starka ut och guldchans är inget jag kan säga att jag själv tror på. Men matematiskt så lever den ju faktiskt.
