Matchrapport från Trondheim

Det går inte att starta denna matchrapport utan att kort belysa det strul med biljetter som Rosenborg har gjort skyldiga till. Det hade varit så enkelt att bara gett oss i Hammarby hela kortsidan, för att visa att vi som bortafans är välkomna och gett så många som möjligt få chansen att kunna ge sig av mot Trondheim utan andan i halsen när det gäller om man skulle få se matchen på plats eller ej.

Köpta biljetter makulerades och Rosenborg vägrade att släppa fler än de 5% som de, enligt UEFAs regler, är tvungna att ge till bortalagets fans. Det totala åskådarantalet blev nu dryga 16000 på en arena som tar 21000. Ett självmål av hemmalaget, som därmed går miste om sköna slantar.

Detta gör, förstås, att vi vill komma in i god tid på arenan, där vi får ett intelligent svar från en av våra funktionärer, på vår fråga om de släpper in 16:30 (matchen börjar 18:00) - Jag vet inte, men de öppnar 90 minuter före matchstart iaf. Hmm, matte var inte denna persons starka sida direkt, men vi fick oss ett gott skratt i alla fall.

Nåja, detta om detta, men en matchrapport skall ju förstås framförallt handla om matchen. Inramningen runt matchen var, trots allt, fantastisk och Lerkendal är verkligen en härlig arena att befinna sig på för att bevittna fotboll.

På förhand så snackades det en hel om att det var två starka hemmalag som kommer att mötas i detta dubbelmöte och Rosenborg startade matchen på ett sätt som visade att de har stort självförtroende när de spelar på Lerkendal. Tempot var furiöst och bortalaget fick direkt problem, och då framförallt på hemmalagets starka vänstersida, där det inledningsvis knappt räckte att Kim valt Oscar Johansson—Schellhas för att hjälpa till att stänga den sidan tillsammans med Skoglund och en för dagen med vänsteröverflyttad Victor Eriksson.

I en intervju innan matchen varnade Sebastian Tounekti för Rosenborgs ytter Ceide (nummer 35), och det är bara att inse att ”Sebbe” inte överdrev det minsta, då Ceide visade sig att vara en riktigt bra spelare, med en fart som gjorde att Skoglund hade stora problem att hänga med. Det blir också en farlig situation och ett avslut, sedan Ceide tagit sig runt på kanten, men Hahn är vaken och gör en mycket bra räddning.

Rosenborg visar sig även vara duktiga på att hitta passningar mellan vår mitt- och ytterback, vilket gjorde att de snabbt kunde komma med fart rättvända. Hammarby arbetar sig dock in i matchen och har ett par riktigt vassa kontringar, en där Tounekti är så när på att komma fri på och en där samma spelare tar lite för långt tid på sig istället för att spela in bollen på två framrusande spelare i mitten. Vi har också ett halvfarligt skott utifrån. Annars skapas det inte så många farliga lägen under resten av den första halvleken och den slutar 0-0, efter en jämn halvlek där hemmalaget var något bättre.

I den andra halvleken så går spelet lite fram och tillbaka, där lagen turas om att sätta tryck på motståndarna. Det känns dock som att vi i Hammarby har mer och mer kontroll på händelserna på banan och ju längre halvleken gick, desto tydligare var det att våra spelare är bättre tränade än Rosenborgs. De stora chanserna uteblir dock från bortalaget även om man är nära flera gånger att hitta den där hundraprocentiga chansen.

De farligaste chanserna skapades istället på slutet, av Rosenborg, som först hade ett rungande skott strax över och sedan ett annat som till slut tar i ribban. Sex minuters övertid tickar iväg och domaren blåser av, och det oavgjorda mållösa mötet är över.

Jag tycker att Hammarby gör en mycket bra taktisk match, där man i andra halvlek lyckades minimera chanserna på Rosenborgs vänsterkant. Många spelare gör en bra insats, men för mig är det fyra spelare som sticker ut lite extra.

Dessa är, som vanligt Warner Hahn och Victor Eriksson, och de andra två är Frederik Winther och Frank Junior Adjei, där det förstås är extra glädjande med de två sistnämnade. Winther ledde backlinjen och satte knappt en fot fel medan Adjei ständigt ville ha bollen och gestikulerade åt de andra spelarna var deras passningar skulle slås. Båda börjar bli ordentligt varma i kläderna i hammarbytröjan, och det exakt när vi behöver det, med småskador på Vagic och Tekie.
 
Det enda som egentligen oroar mig är att Nahir Besara inte riktigt hinner med i tempot utan tar lite för många touch nästan varje gång han får bollen, vilket drar ned tempot och gör att länkspelet inte är så bra som de skulle kunna vara. Vi får hoppas att Nahir snart hittar toppformen från i våras igen.

Det känns nu som att vi har en betydande fördel inför returen på hemmaplan. Vi vet att vi är ett mycket bra hemmalag, som sällan förlorar hemma på "Nya Söderstadion", medan Rosenborg har varit direkt svaga på bortaplan. Jag skulle säga att oddsen har ändrats från 50/50 till 65/35 i Hammarbys favör, men givetvis kommer det att behövas en mycket bra instats för att gå vidare till Play-off, vilket är det sista hindret innan gruppspelet.

Det är således verkligen läge att fylla "Nya Söderstadion" och skapa det där magiska trycket som vi alla vet att vi är mäktiga att skapa. Gör vi det så ökar våra chanser ytterligare att avancera.

Väl mött på torsdag!

Bajen är bäst, må bästa laget vinna!