FEWL
2013-05-09 18:29
Paul Kemeny om engelsk fotboll: Middlesbroughs framgångsrecept
Paul Kemeny
1 kommentarer
Middlesbrough har haft en ganska medioker säsong i the Championship. En trettonde plats är nog inget som kommer gå till historieböckerna som några extraordinärt minnesvärt, däremot har det varit en relativt positiv säsong för lagets akademispelare.
Sedan Middlesbrough drog igång sin satsning på akademin 1998 har 42 spelare representerat a-laget vilket är en extremt imponerande siffra med tanke på att man också under den här tiden spelade tio säsonger i Premier League.
När klubben flyttades ner från högsta serien 2009 fungerade akademin som en ingångsport för framtida talanger till a-laget, som ett sätt för klubben att inte köpa på sig dyra spelare och kontrakt i en satsning som för många andra klubbar kan innebära egentligen vad som helst mellan himmel och helvete. En bra säsong och, visst, man kan ta sig tillbaka direkt, en dålig säsong och några ännu sämre ekonomiska avtal, och klubbarna är förstörda för en lång framtid.
Av de 42 spelarna har många sålts vidare. Bland de mer kända namnen återfinns exempelvis Stuart Parnaby, Stuart Downing, Adam Johnson och Danny Graham, tillsammans med övriga försäljningar av akademispelare har klubben fått in £37m som fungerat en en extremt bra grund i sin uppbyggnad att återigen spelare fotboll i Premier League i framtiden.
Ägaren Steve Gibson har ett rykte av att satsa både på lokala förmågor och unga tränare. Bryan Robson, Steve McClaren och Gareth Southgate fick sina genombrott, visserligen med olika grader av framgångar. En annan unik detalj, när klubben 2006 åkte ner till Craven Cottage för att möta Fulham var samtliga i truppen engelska, och alla spelare utom en hade växt upp i eller runt staden Middlesbrough. Samma år spelade klubben final i UEFA cupen.
Under säsongen som varit har tre spelare från de egna leden gjort sina debuter i a-laget. Den mest lovande är 16-åriga Bryn Morris som även är kapten för det engelska U17-landslaget. I klubben beskrivs han som en större talang än vad Adam Johnson var när han lämnade Middlesbrough för Manchester City. Om det innebär en framtida storspelare för laget eller en försäljning i tiomiljonersklASSEn får framtiden utvisa.
För många supportrar är tålamod ett ganska jobbigt ord. Men just tålamod kan vara Middlesbroughs svar på långsiktighet utan att behöva köpa till sig framgångar med en medföljande oviss framtid. Det är, om inte annat, ett skolboksexempel på hur en fotbollsförening ska skötas på den här nivån.
Sedan Middlesbrough drog igång sin satsning på akademin 1998 har 42 spelare representerat a-laget vilket är en extremt imponerande siffra med tanke på att man också under den här tiden spelade tio säsonger i Premier League.
När klubben flyttades ner från högsta serien 2009 fungerade akademin som en ingångsport för framtida talanger till a-laget, som ett sätt för klubben att inte köpa på sig dyra spelare och kontrakt i en satsning som för många andra klubbar kan innebära egentligen vad som helst mellan himmel och helvete. En bra säsong och, visst, man kan ta sig tillbaka direkt, en dålig säsong och några ännu sämre ekonomiska avtal, och klubbarna är förstörda för en lång framtid.
Av de 42 spelarna har många sålts vidare. Bland de mer kända namnen återfinns exempelvis Stuart Parnaby, Stuart Downing, Adam Johnson och Danny Graham, tillsammans med övriga försäljningar av akademispelare har klubben fått in £37m som fungerat en en extremt bra grund i sin uppbyggnad att återigen spelare fotboll i Premier League i framtiden.
Ägaren Steve Gibson har ett rykte av att satsa både på lokala förmågor och unga tränare. Bryan Robson, Steve McClaren och Gareth Southgate fick sina genombrott, visserligen med olika grader av framgångar. En annan unik detalj, när klubben 2006 åkte ner till Craven Cottage för att möta Fulham var samtliga i truppen engelska, och alla spelare utom en hade växt upp i eller runt staden Middlesbrough. Samma år spelade klubben final i UEFA cupen.
Under säsongen som varit har tre spelare från de egna leden gjort sina debuter i a-laget. Den mest lovande är 16-åriga Bryn Morris som även är kapten för det engelska U17-landslaget. I klubben beskrivs han som en större talang än vad Adam Johnson var när han lämnade Middlesbrough för Manchester City. Om det innebär en framtida storspelare för laget eller en försäljning i tiomiljonersklASSEn får framtiden utvisa.
För många supportrar är tålamod ett ganska jobbigt ord. Men just tålamod kan vara Middlesbroughs svar på långsiktighet utan att behöva köpa till sig framgångar med en medföljande oviss framtid. Det är, om inte annat, ett skolboksexempel på hur en fotbollsförening ska skötas på den här nivån.
