Malard-nicken har gett nytt liv, och när man är åter från de döda är man farlig – nu kör vi hela vägen in i mål. Se upp, här kommer Manchester United . Med de orden avslutades den senaste artikeln i denna pågående och fortlöpande serie om Manchester Uniteds damlag. Då hade en Melvine Malard-panna gett United nytt liv, just när säsongen såg ut att dö blåste hon in syre och United började andas igen.
Se upp, här kommer Manchester United .
Nja, så blev det ju inte, inte alls faktiskt.
Hemma mot FC Bayern blev det förlust, 2-3. United gav det ett rejält försök, var inte underlägsna – men spetsen hos gästerna och breddbristen i hemmalaget blev uppenbar. Några dagar senare ska vi i ärlighetens namn vara nöjda att det inte blev mer än en 0-3-förlust mot Manchester City i ligan, efter första halvlek kunde det varit betydligt värre. Att då därefter åka till Tyskland och vända mot de inhemska giganterna var på förhand ett berg för högt att bestiga – när man inte har någon Sir Edmund Hillary blev det också omöjligt. Det ska ändå sägas att United tog ledningen, såg relativt stabila ut och stod upp bra. Hela vägen fram tills det var tio minuter kvar låg en förlängning på bordet, men två snabba hemmamål skickade United ur Champions League.
Tre raka förluster, uttåg ur Champions League och halkning ned till fjärdeplatsen i ligan.
Nu återstår tre matcher denna säsong, tre ligamatcher av högsta betydelse för Manchester Uniteds kommande satsning. Och, mycket talar för att det är tre matcher som kan avgöra Marc Skinners framtid i klubben.
Vissa ursäkter finns. Skadeläget är väl den största. När spelare som Ella Toone, Elisabeth Terland, Leah Galton, Dominique Janssen och Ellen Wangerheim missat senaste veckorna, och Julia Zigiotti Olme var avstängd mot Manchester City är en halv startelva borta. Resterande givna startspelare har fått dra ett tyngre lass, breddspelare ett för stort ansvar och flexibiliteten i förändringar har varit minimal.
En lista med skador som den här är en form av otur, bristen på bredd är på många sätt självförvållad av klubben.
Likaså är sättet att coacha och inte lyckas stänga ned FC Bayern eller Manchester Citys spel bakom en skakig United-backlinje ett problemområde som ligger i klubben, på Marc Skinner och ledarstaben – oaktat att bärande spelare saknats.
Med i beaktning måste också tas att det varit motstånd av allra högsta klass.
Men, vi gick ju igenom mycket av detta för en månad sedan . Förutsättningar och krav och så vidare. Det vi kan konstatera är att en tredjeplats ligger i Manchester Uniteds egna händer. Tre segrar på de tre sista matcherna, och inga andra resultat spelar någon roll. Kruxet är att sista omgången är mot Chelsea – men någon gång ska väl den här förlustförbannelsen brytas, vi kan ju leva i den villfarelsen tills något annat är ett faktum i alla fall.
Vi kan också konstatera att sjukstugan måste tömmas, annars kan den vita flaggan förberedas redan nu.
Nu är såklart en tid för att se framåt. Ligan ska avgöras, säsongens viktigaste matcher ska spelas. Sedan ska en trupp inför nästa säsong formeras. Men jag är en sådan person som lätt tittar tillbaka, som ser med skimrande ögon på det som varit. Det kan bli nostalgiskt dravel, sentimental sörja – men jag tycker det är kul.
Med alla spelare som saknats senaste tiden har tankarna vandrat i väg till spelare man saknar, spelare som kunde gjort en insats för United. Därför har jag gett mig själv uppgiften att plocka fram en topp fem-lista över tidigare United spelare som kunnat stärka dagens lag – spelare att stoppa in i laget för de sista omgångarna. Det skulle dock bli lite tråkigt om vi ska bedöma alla utifrån dags datos form, vissa kanske slutat spela, liksom. Vi gör det enkelt för oss, vi går på spelarens peak – som kanske kom i United, redan hade varit eller har kommit senare.
Nummer 5: Jackie Groenen
När Hinata Miyazawa och Julia Zigiotti Olme är hela, friska och i form är det centrala mittfältet Uniteds minsta bekymmer. Dessa två har hittat ett samarbete som stärkt United och skapat förutsättningar för att bygga ett lag utifrån den lagdelen. Men att även få in Jackie Groenen i laget skulle stärka upp fysiken och löpkapaciteten, samtidigt som nederländskan inte är oäven med boll. Här tänker jag att dessa tre tillsammans skulle kunna bilda en central knut som Chelsea inte kan knyta upp, risken att bli sönderlöpta minskar och på samma gång skyddas försvarslinjen när press kan sättas än mer effektivt och Chelsea hindras från att i lugn och ro pinga in bollar bakom United-försvaret.
Jackie Groenen och Christen Press kramar om varandra efter ett av Press mål i United-tröjan.
Nummer 4: Christen Press
En Press i toppslag var en målspruta, både vass i straffområdet och i djupet. Samtidigt kunde hon driva boll och utmana lite från kanten. Tiden i United blev inte så bra som vi hoppats, målproduktionen kom aldrig riktigt igång och Marc Skinner hittade inte rätt i hennes position. Men hon har under hela karriären osat av spets, och eftersom United nu står inför tre matcher som måste vinnas är det inte fel att ha en spelare som vet hur man gör mål.
Nummer 3: Alessia Russo
Efter att ha bedyrat att det var en barndomsdröm att spela för United lämnade hon för Arsenal. Jag har kommit över det, jag lovar, men det går inte att ta ifrån Russo den tillgång hon är för vilket lag som helst. Med åren har hon utvecklats till en målskytt av rang, samtidigt som hon behållit sin förmåga som uppspelspunkt. Hon kan användas som nia, likväl som hon kan ta ett kliv ned och vara en kraft strax bakom en spjutspets. Hon har gjort mål i stora matcher och hon har vunnit stora titlar.
Ona Batlle och Alessia Russo, då när det begav sig.
Nummer 2: Ona Batlle
Alla som följt denna artikelserie vet att jag högaktar Ona Batlle. Hon kan äga en hel kant från sin ytterbackposition, samtidigt som hon inte släpper förbi någon motståndare defensivt kan hon göra flest assist i ligan. Med Jayde Riviere och Anna Sandberg friska har United en stark ytterbackuppsättning, men så här är det; får man chansen att plocka in Battle, plockar man inte Batlle. Hon skulle ge United fart, hon skulle frigöra en högersida med Jess Park framför sig, och hon skulle göra jobbet defensivt lite enklare för Maya Le Tissier.
Nummer 1: Tobin Heath
Under säsongen som gått har United skrikit efter yttrar. Jess Park har gjort ett förtjänstfullt arbete från högersidan, Fridolina Rolfö har gjort en del mål, Melvine Malard har varierat mellan kant och centralt, Leah Galton har gått skadad mest hela tiden och Ellen Wangerheim har gjort så gott hon kunnat på en ovan position. Då slår vi två flugor i en smäll, vi plockar in en av sin generations bästa spelare som dessutom råkar vara som bäst på en kant. Tobin Heats karriär var på väg nedåt och skadorna hade börjat komma när hon anlände i Manchester, men vi fick ändå se saker inte många andra spelare kan göra. På egen hand kunde hon dribbla bort motståndare, hon kunde dra upp ett distansskott i krysset och hitta den perfekta löpningen in mellan ytter- och mittback. Välkommen, Tobin.
Tobin Heath pekar ut riktningen, uppåt och framåt.
Så, då har vi drömt oss tillbaka, nu ska vi titta framåt. På söndag ska första steget mot säkrad Champions League-plats tas. Då ska inte fokus läggas på det som varit, varken i spelarväg eller de senaste förlusterna. Vi bryter, startar om. Om någon inför säsongen gett mig förutsättningen att United med tre matcher kvar har en tredjeplats i egna händer hade jag tagit det.
Kanske står Marc Skinner inför sina tre viktigaste matcher som United tränare.
I Ängelholm prats det om krokushockey, på de brittiska öarna ska United spela krokusfotboll. De tre senaste matcherna är lagda till handlingarna, nu är det tre matcher som avgör säsongen – bara vinster gäller.
Till sist…
… i första kvartsfinalen mot FC Bayern hemma på Old Trafford blev det uddamålsförlust. Gästerna hittade igenom Uniteds försvar, men både Maya Le Tissier och Hanna Lundkvist kvitterade innan matchen punkterades av tyskorna. Några dagar senare var det ny match på Old Trafford, ligaderby mot Manchester City – här var det dock inget snack, United var inte med i matchen och kan vara nöjda att det inte blev mer än 3-0-förlust . Underläge skulle vändas i Tyskland, och länge såg Melvine Malards mål ut att ta dubbelmötet till förlängning. Men två sena tysk-mål innebar 2-1-förlust och tack och hej till årets Champions League.
… två matcher på Old Trafford inom loppet av några dagar, och två tunga förluster. På helgen, när det var derby mot Manchester City, fanns 24 983 personer i publiken. Helt okej, om än långt ifrån vad exempelvis Arsenal lyckas med – där fylls Emirates titt som tätt. Champions League-matchen mot FC Bayern blev fiasko – ja, det får man ändå säga – med endast 7 513 i publiken. Att man dessutom valt att placera alla i publiken på Sir Bobby Charlton Stand, samma läktare som matchkameran finns på, gav intrycket av ett helt tomt och öde Old Trafford. Manchester United har, som klubb, ett enormt jobb att göra för att öka publiksiffrorna och marknadsföra damlaget.
… rapporter i England gör gällande att Marc Skinners sitter osäkert på sin position, att han är ifrågasatt – både externt och internt. Att nå nästa säsongs Champions League kan vara helt avgörande för en eventuell fortsättning i klubben – det som ändå talar till hans fördel är att han sitter på kontrakt och att ledningen hittills inte varit villiga att spendera några större summor på damlaget.
… Manchester United kommer delta i kommande World Sevens football , som anordnas i Brentford. Även Aston Villa kommer delta. Sjumannaturneringen går av stapeln den 28-30 maj. Totalt ska åtta lag delta, och sex ytterligare engelska lag kommer presenteras. Ganska stor skillnad mot förra årets premiärturnering som hölls i Portugal och United hade sällskap av lag som FC Bayern och PSG. Även om prissumman fortsatt är hög – totalt 1,5 miljoner dollar – är den nu betydligt lägre än förra året.
… där det finns pengar att tjäna deltar United, och finansiella rapporter visar att Uniteds damlag förra säsongen gick med vinst. Frågan är väl om det är rätt väg att gå här och nu. Givetvis är det eftersträvansvärt att vara självförsörjande, men damlaget är en del av en enorm klubb med enorma resurser – investeringar nu kan ge större vinster längre fram. Förra säsongen blev det en tredjeplats i ligan och kvalifikation till Champions League, trots det spenderade United bara ungefär hälften av vad Arsenal gjorde på spelarlöner – inte så lätt att locka de bästa spelarna då.
… 5 juni, då kommer Modest Mouse nya album. Ge mig 5 juni nu.
… landslagsuppehåll, dessa evighetslånga landslagsuppehåll. Inget ont om landskamper, men varje säsong hackas upp något enormt och dessa långa uppehåll gör att rytm bryts och spänning minskar. Jag menar, långt landslagsuppehåll och sedan tre ligamatcher…
… i ren frustration drog Maya Le Tissier på sig ett gult kort i slutskedet mot FC Bayern när dubbelmötet var avgjort. Detta innebär, enligt vad jag förstår, att Uniteds lagkapten kommer vara avstängd i Uniteds nästkommande Europa-match, när den nu spelas. Skulle det bli Champions League-kval i augusti kommer hon för första gången inte finnas i startelvan sedan december 2022 – en makalös tillgänglighet kommer brytas.
… SM-final mot Skellefteå, Vi är bästa grönvita laget – jag packar väskan och far till Ängelholm.
… tack och hej, Champions League. Uniteds debutsäsong i den största klubblagsturneringen tog slut i kvartsfinalen. Att ha tagit sig hela vägen från kvalet i Stockholm i augusti till kvartsfinal och där ryka mot FC Bayern – en verklig maktfaktor – kan inte bedömas på annat vis än klart godkänt, till och med mer än så. Visst, dessa två kvartsfinal-matcher hade kunnat hanteras annorlunda, men om vi bortser från detaljerna i de enskilda matcherna är det svårt att begära eller kräva mer när det kommer till resultat.
… för att nå nästa säsongs Champions League kommer, med all säkerhet, tre segrar krävas på de tre sista ligamatcherna. Söndagen den 26 april är det bortamatch mot Tottenham, sedan väntar hemmamatch mot Brighton innan vi kan få en form av direkt avgörande match mot Chelsea på bortaplan – allt talar för att dessa två lag kommer göra upp om tredjeplatsen.
Månadens spelare: Julia Zigiotti Olme
Månadens mål: Melvine Malards ledningsmål borta mot FC Bayern . Detta är lite i brist på annat, om vi ska vara ärliga. En fin boll i djupet från Jayde Riviere och en fin löpning av Melvine Malard. Målvakten kommer på mellanhand, och i betydligt större utsträckning gav målet United tro och hopp än att det var sådär supersnyggt.
Nu ska säcken knytas ihop, säsongen ska avslutas och avgöras. Vad tänker och tror ni om avslutningen, blir det något Champions League nästa säsong?
