Kan det finnas något bättre än en fotbollsmatch klockan fyra på en söndagseftermiddag i juli? Med solen som gassar ner på ett grönskande Södermalm, som aldrig ser eller känns så bra som det gör på sommaren. Att man kan se hur uteserveringarna är packade med Hammarbyare, som alla sitter med ett glas kallt framför sig och diskuterar vad som ska komma och vad som har varit.
Jag själv hade stora förhoppningar att vi skulle krossa Brommapojkarna på hemmaplan och på det sättet lägga den vedervärdiga förlusten mot GAIS långt, långt bakom mig.
Sedan är det dags att röra sig mot nya Söderstadion, till ljudet av skratt, tjut och några enstaka toner från Kenta. Väl inne på arenan kan man se vår nyvattnade balkongmatta lysa som en emerald under den klarblå himlen och hur trumman från klacken blir som ett andra hjärtslag i bröstet.
Det här är det jag lever på under de kalla vintermånaderna, när fotbollen fortfarande är flera månader borta och man försöker frenetiskt minnas hur solen såg ut och kändes.
Mindre härligt blev det när matchen väl startade. .
Första halvleken gjorde Brommapojkarna lekstuga med Hammarby och det var Brommapojkarna som fick leda hela första halvleken. Visst, det fanns några ljusglimtar i Hammarbys spel, specifikt den chansen som Besara fick i de första minuterna, men det räcker inte. Jag hade förväntat mig ett revanschsuget Hammarby som skulle komma ut på planen och ge allt för att vinna och istället var det som om någon hade lagt en blöt filt på laget innan de klev ut på plan.
Det var ett slarvigt spel, med missade passningar och en prestation som gjorde så att man fick förnimmelser från de tidigare matcherna mot Värnamo och GAIS. Den eld och passion som man hade vant sig vid från innan sommaruppehållet verkade vara ett minne blott och det var bara att se på i frustration hur matchen gled oss ur händerna.
Det värsta var att se hur slappt och sladdrigt vårt försvar var. Den stadiga muren som består av Eriksson, Vagic och Skoglund stod för en riktigt svag insats i första halvlek vilket, för mig, alltid leder till en liten chock. Man har gått och vant sig vid deras stabilitet och stadighet i backlinjen samt deras vassa brytningar. Speciellt när det kommer till Eriksson, hur hans ögon i nacken räddat oss otaliga gånger, men nu var det som att han hade en ögonbindel både på ögonen därbak och de vanliga.
Dödsstöten på den första halvleken kom när Brommapojkarna slog in det första målet i 43:e minuten och bara några minuter senare får in det andra målet. Uppgivenheten som spred sig på läktaren var otroligt påtaglig. Det var många ansikten begravda i händerna, många hyttande händer och när Hammarby klev av plan var det till burop och orden;
“Vi vill se Hammarby”
Jag hade dessvärre inga större förhoppningar när vi gick in i pausen och började redan kämpa med min “efter förlust”-depressionen. Den tidigare förlusten och prestationen mot GAIS var fortfarande färsk i minnet och jag förberedde mig redan mentalt för det kommande, förnedrande nederlaget..
I Hammarbys omklädningsrum hade de en helt annan diskussion och attityd. Enligt Madjed var det inga specifika ord från Kim Hellberg som piskade igång laget, utan bara den gamla, hederliga tanken;
“Det kan i alla fall inte bli sämre.”
Och såklart en rejäl utskällning av Nahir Besara.
När grabbarna kom ut på plan igen var det med tre gjorda byten och det blev ett helt annat Hammarby än vad vi fick se i första halvlek.
Andra halvlek exploderade Hammarby i ny, välbehövd energi. Publiken fick sin önskan att få se Hammarby och vad som såg ut som ett nattsvart mörker vändes till en ny gryning. Stjärnan på plan var definitivt Madjed, som var inblandad i alla Hammarbys mål den här matchen, både som assisterande och som målgörare med en underbar boll som sattes rakt i krysset. Jag måste också ge en eloge till Erabi, som jag tror bidrog otroligt mycket till den energi som vi fick se på plan. Han verkade ordentligt hungrig på att tugga på Brommapojkarna, vilket spred sig till resten av laget.
Till sist blev det 3-2, ett resultat som kändes som en overklig dröm innan andra halvlek, och pulsen gick ner till viloläge när man satt på bussen hemåt. Nu kan man gå med rak rygg, huvudet högt och framför allt självförtroende. Något som är otroligt viktigt inför torsdagen då vi tar emot Charleroi på Nya Söderstadion.
Men…
Om vi vill spela om guldet måste Hammarby samla ihop sig och fundera hårt över hur vi ska spela de kommande matcherna. Att vi knappt kniper vinsten i sista sekunden, och med minsta marginal, vinner matcher går inte för ett lag som ligger på andraplats i Allsvenskan. För vi vet ju att Hammarby kan spela på det sättet, jag tänker tillbaka på matcher som mot IFK Göteborg, Elfsborg och Malmö.
Ett sådant Hammarby vill man se igen på torsdag.
3Arena, 2025-07-20 18:30
Hammarby IF - IF Brommapojkarna3 - 2
Hammarby
idag kl. 16:17
När Söderstadion kokar - reflektioner efter vinsten mot Brommapojkarna
Det var under en gassande juli-sol som Hammarby tog emot pojkarna från Bromma på Nya Söderstadion. Det var en match där ren euforisk lycka blandades med den djupaste frustration
Elin Ehrencrona
Hammarby IF - IF Brommapojkarna
Abdelrahman Saidi
Adrian Lahdo
Felix Jakobsson
Frank Adjei Junior
Frederik Winther
Hampus Hampus
Ibrahima Breze Fofana
Jacob Ortmark
Jusef Erabi
Markus Karlsson
Moise Kabore
Avbytare
Montader Madjed
Nahir Besara
Oscar Johansson
Paulos Abraham
Pavle Vagic
Shaquille Pinas
Tesfaldet Tekie
Victor Eriksson
Warner Hahn
Adam Jakobsen
Alex Timossi Andersson
Anton Kurochkin
Charlie NIlden
Daleho Irandust
Davor Blazevic
Eric Bjorkander
Even Hovland
Ezekiel Alladoh
Isak Ssewankambo
Kevin Ackermann
Avbytare
Leo Cavallius
Love Arrhov
Nabil Bahoui
Oliver Zanden
Oskar Cotton
Rasmus Orqvist
Serge-Junior Martinsson Ngouali
Victor Lind
Wilmer Odefalk
