Så här några dagar efter plattmatchen mot Örebro så kommer några av mina tankar här. Vad som hände den där måndagen i oktober var att det fanns 11 spelare på plan som ville spela fotboll och 11 spelare som inte verkade bry sig överhuvudtaget och då slutade det med att vi fick 4 mål i nacken och blev totalt överspelade.
 
Innan VM-uppehållet så låg vi över kvalplats med 11 poäng på 11 matcher, nu ligger vi sist med 13 poäng på 24 spelade matcher. Något måste ha hänt under uppehållet som klubben håller tyst om, och det syns på planen och på sidlinjen. Om TFF vill spela i Allsvenskan nästa säsong så måste tränaren samt spelarna börja visa detta nu. Tiden är otroligt knapp att kunna lösa denna situation som man har satt sig i.

På 6 matcher måste vi plocka in 7 poäng för att slåss om en kvalplats, det handlar alltså inte bara om att vi måste vinna våra matcher utan även att våra bottenkonkurrenter måste förlora sina. Vi har alltså inte detta i egna händer utan måste lita på att andra hjälper oss.
 
Visst finns det en teoretisk chans att vi kan klara det men då måste det hända något drastiskt och vi måste hitta tillbaka till den fotbollen och viljan som jag vet att det finns någonstans nergrävt inom TFF. Bara då kan vi se Allsvensk fotboll på Vångavallen även nästa säsong.
 
Som supporter måste jag tro på det tills det att det är matematiskt omöjligt och där är vi inte ännu. Så oavsett vad som har hänt och hur relationen är mellan ledare och spelare så måste det hända något drastiskt och det måste hända nu. Enligt mig så är IFK-matchen den absolut sista livlinan som finns och nu gäller det att visa att vi som klubb inte viker ner oss utan går in med huvudet högt och får göteborgarna på fall.
 
Fram för framgång!