Old School Football - Artiklar 2021

Många är de som vittnat om att Brian Cloughs största vinst som manager inte låg de taktiska bitarna av spelet. Hans grej var s.k man-management. Han, tillsammans med Peter Taylor, valde ut och värvade de bästa spelarna för att utföra det jobb som Clough ville. Kenny Burns passade perfekt i den mallen.

I en av de mest legendariska landskamperna som spelats på Råsunda så visade Terry “Kapten-Blod” Butcher sin uppskattning när mittbackskollegan avväpnade Johnny Ekström. Klappen på ryggen lämnade fem tydliga röda fingrar på den vita tröjan eftersom Butchers händer var nersmetade med blod. Mittbackskollegan reagerade inte utan gav sig in i nästa situation. För Des Walker var fokus alltid A och O.

I Erik Nivas eminenta podd “When we were kings” omnämnde han Peter Shilton som en av “de oskönare karaktärerna i engelsk fotboll”. Huruvida det stämmer ska vi lämna därhän men vi kan slå fast att utöver att det var en erkänt skicklig skottstoppare så är det en målvakt som skapat känslor, såväl positiva som negativa.

“Glorified tea-boy” var Viv Andersons egen benämning på sin civila karriär som silkestryckare. Livet på 70-talet var tufft såväl på som utanför planen. När Anderson fick snurr på sin karriär så fick han utstå mycket spott och spe från läktarna. Han vann kampen och är en av Forests stora.

Stora skor att fylla är såklart ett begrepp som går att applicera på många olika sammanhang men i fotbollen blir det sällan mer tydligt än när man ska ta över efter en landslagsmålvakt och firad stjärna. Det var just detta som målvakten Steve Sutton fick uppleva när Peter Shilton lämnade klubben 1982.

Old School Footballs hjärta bankar för Wayne Rooneys sisyfosuppdrag att försöka hålla sitt Derby kvar i Championship, trots troligt - och förödande - poängavdrag, en ägare som lagt ned och helt utan pengar med en trupp som inte ens är så stark att den kan kallas för tunn. En klubb som stirrar ned i ruinens brant. Men Derby County är en klassisk klubb och det fanns en tid då man kunde värva spelare av högsta kvalitet, men det var knappast på grund av obegränsade resurser.

Vi reser 67 miles, eller 107 kilometer, från Maine Road i Manchester till City Ground i Nottingham. Det har blivit dags att syna de 23 största Old School-profilerna i Nottingham Forest. Den största profilen var kanske emellertid managern Brian Clough. Han kommer att sätta en prägel på de flesta av dessa profiler. Det var ju bara sådan han var.

Det finns en ganska, medveten eller omedveten, uppfattning om att den senaste femårsperiodens stora giganter i engelsk fotboll-Manchester City- saknar historia. Ett av målen med serien Old Schoolprofiler har varit att slå hål på den myten.

Under de stora åren på 60 och 70-talen hade Manchester City en mix av elektriska och snabba anfallare som hade näsa för var målen var beläget. I mitten på 80-talet hittade man en ny blixtsnabb anfallare. David White blir den som syr ihop Manchester Citys trupp.

Ligacupens största ögonblick. Vilket var det? Ett av dem är definitivt det som Geordien Dennis Tueart på. Han gjorde det i Manchester Citys ljusblå tröja och det skedde i finalen mot Newcastle 1976. Vi ska lära känna Tueart lite bättre. Här kommer den tredje av Citys forwardsprofiler.

I vissa lag så finns det spelare som har karisman och stjärnglansen. De som fortsätter att stjäla rubrikerna långt efter karriärens slut. Sen finns det de som gör precis lika stor insats men som av någon anledning glöms bort. En i denna rad är Manchester Citys anfallskanon Neil Young.

En notorisk målskytt och straffspecialist. Det är den första i raden av Old School-profiler från Manchester Citys anfallslinjer. Att han dessutom återkom som ordförande 20 år efter att han lämnade klubben som spelare gör ju hans eftermäle ännu mer grundmurat.

Vi ska kika på den åttonde och sista mittfältsprofilen i den Old School-trupp som vi byggt på Maine Road. De sju tidigare har nog varit kända namn i de flesta “Old School-konässörers” öron. Kanske bjuder vi nu på något som inte alla har koll på. En ytter som lämnade få oberörda.

Endast iförd träningskläder, med racket under armen och en squashtid att hålla, släntrar Nottingham Forest karismatiske – men för tillfället otålige - manager Brian Clough in på presskonferensen för att möta journalisterna och svara på frågor om den dyraste övergången någonsin.

På lördag tar sig Everton ned till sydkusten för att möta Brighton and Hove Albion. En resa som sannolikt är väl förberedd och The Toffees lär anlända i tid såväl som att de flesta spelarna – och inte bara busschauffören - vet var Brighton ligger, åtminstone på ett ungefär. Så var det dock inte för Mickey Thomas, en av mina första idoler.

Spelskicklighet och aggressivitet kombinerat i ett skotskt kraftpaket. Maine Road hade under två sejourer Asa Hartford i truppen. En spelare med “heart on his sleeve”-mentalitet. Det var dock nära att karriären hade fått ett abrupt slut.

Begreppet “unsung hero” är vanligt förekommande inom den engelska fotbollen. En spelare som alltid funnits på plats med lojalitet och en fantastisk klubbkänsla. Det finns få fotbollsspelare i allmänhet och “Old-Schoolspelare” i synnerhet som det stämmer bättre in på än Alan Oakes. Vi har kommit fram till den sjätte av våra åtta City-mittfältare.

Old School tar tempen på Stoke-supportern Jens Johnsson. Varför blev det just The Potters? Vilka är hans favoriter samt bästa minnen och tips? Men också hur går det i mötet mellan två klassiska Tipsextraklubbar - Stoke och Nottingham Forest.

Henrik Claesson ger oss en inblick i livet som hängiven Stokes-supporter från 1974 fram till idag inför mötet med en annan Tipsextraklassiker - Nottingham Forest.

Utländska spelare går det idag 13 på dussinet av i den engelska fotbollen. Så var det inte under Old School-perioden. De var lika sällsynta som engelska landslagsframgångar på 70-talet. En av de första som kom till de brittiska öarna styrde kosan mot Maine Road. Han var polack och hette Kazimierz Deyna. En briljant världsspelare, men även med mörka sidor.

Historien har redan berättats här på Old School. Colin Bell är, om man frågar ett tvärsnitt av Manchester Cityfans, klubbens bästa spelare genom tiderna. Han gick tyvärr bort tidigt under 2021 men kommer att för evigt att vara inskriven i klubbens historia. Exempelvis bär en av läktarna på Etihad Stadium hans namn: “The Colin Bell Stand”.

Vi botaniserar vidare bland Maine Roads mittfältare. Ytterns vara eller inte vara under Old Schoolperioden varierade beroende på vilket lag det gällde eller under vilken del av Old Schoolperioden vi pratar om. Exempelvis så vann ju Alf Ramsey VM-guld åt England med de s.k “Wingless Wonders. På Maine Road prioriterade man,åtminstone till en början, yttrar. Peter Barnes var en av de starkast lysande.

Att vara en riktig klubblegendar ligger inte bara i att vara en fantastisk spelare medan man varit aktiv. Man behöver också ha varit en spelare som gett ett avtryck som har lett till att man blivit prisad och lovsjungen i generationer framåt. I dagens City finns det väl fog för att tro att Kevin De Bruyne och den nyligen flyttande Sergio Aguero kommer att bli just detta. Ur gamla generationer finns det gott om spelare att välja på. Idag ska vi läsa om en ytter som definitivt passar in på begrep

Premiären står för dörren och visst är den kittlande även om det i alla fall i min Old School-mage känns lite surt när Jack Grealish säljs för 100 miljoner pund och Harry Keane vägrar att träna för att flytta fram en flytt. De regerande mästarna Manchester City har ju mer än en liten del i den utveckling som pågår. Trots detta ska vi fortsätta vårt fokus kring Etihad-gänget. Återigen ska vi bege oss till Maine Road och vi ska dela upp den gamla Old Schoolbibeln i fristående berättelser.

Gävlebon Thomas Sandin är 52 år och inbiten West Bromwich-supporter sedan 1970-talet. Old School ställde några snabba frågor om supporterskap, West Bromwich, tips på pubar som uppladdning inför match såväl som vad han tror om kvällens Championship-premiär bort mot AFC Bournemouth. Vi får också ta del av riktigt intressanta namn i hans favoritelva genom tiderna.

“Det är mycket nu” kan dels vara en Stefan Sauk-replik tagen ur 90-talets TV-serie Lorry, men det kan också vara ett uttryck som vi som lever och andas Old School och Tipsextra använder när vi ska beskriva den takt som vi nu berövas våra gamla hjältar. Näst i raden är playboyen Frank Worthington.

Vi fortsätter vårt studiebesök på Maine Road från 1960-1992. Vi har kommit till försvararna. Ett till stora delar tufft och kompromisslöst gäng som inte tog några fångar.

Det har varit ett tufft år för Leeds United. I april ifjol så avled tuffingen Norman Hunter i sviterna av Covid-19. Inte långt därefter gick den gamle världsmästaren Jack Charlton och även den gamle landslagsbacken Trevor Cherry. Nu har det blivit dags för ytterligare en av Don Revies pojkar-Peter Lorimer- att lämna jordelivet, 74 år gammal.

För den genomsnittlige och kanske relativt nyblivne City-supportern är Etihad Stadium namnet på arenan och de största stjärnorna i nymodern tid heter Kevin De Bruyne,Sergio Aguero och Vincent Kompany. För oss som oftast har “Old School-glasögonen på är Maine Road arenan och Bell,Lee,Summerbee är namnen vi lystrar till. Nu är den störste av dem alla, Colin Bell,borta.