Smekmånaden för Spalletti och Juventus är över. Med förlust i Derby d’Italia, kross i CL och nu förlust hemma mot Como riskerar Juventus på nytt att missa topp 4 i Serie A vilket skulle innebära ytterligare en tung ekonomisk smäll för klubben.
Ingen kan säga att Spalletti inte gjort ett bra jobb med Juventus. Han har tagit ett lag i spillror som jag själv bevittnade på plats bli utklassade av Como i höstas i en av Tudors sista matcher. Där och då såg jag en klubb i totalt förfall som med största sannolikhet skulle missa topp 4. Sedan Spalletti klev in har Juventus varit ett av ligans bästa lag vilket varit en stor överraskning även för oss som tycker Spalletti är en av de bästa tränarna.
Men trots Spallettis succé har hans framtid i svartvitt återigen hamnat i diskussion efter den senaste månadens resultat. Och efter förlusten mot Como pratas det om att han riskerar sparken, bara någon månad efter att det mesta tydde på att han skulle bli erbjuden ett nytt kontrakt. Juventus verkar återigen visa att man är en klubb utan långsiktig strategi som hela tiden letar efter en quick fix för att sopa de övergripande problemen under mattan.
Ingen som har följt Juventus sedan Spalletti tog över kan säga att problemen i klubben ligger på honom. Truppen är extremt dåligt byggd och förutom några unga kvalitetsspelare är den fylld av mediokra eller rent av dåliga spelare. Trots det har Spalletti lyckats få många av dessa att se ut som spelare “da Juve” vilket i sig borde visa att han är rätt man att bygga vidare på. Att återigen sparka en tränare för tidigt är bara en kortsiktig lösning som inte hjälper något i det långa loppet. Så länge Juventus inte har en tydlig plan kommer man aldrig att nå de högt satta förväntningarna.
Efter denna veckan riskerar Juventus med stor sannolikhet att åka ut CL och är i en tajt kamp om topp 4 med fyra andra klubbar som ligger hack i häl. Juventus som klubb måste inse att denna säsongen redan var över innan den ens började och att man måste blicka bortom den för att ta sig till nästa nivå. Annars kommer hamsterhjulet fortsätta snurra och den svartvita klubben från Turin kommer sjunka djupare ner i avgrunden.
På Marassi utspelade sig en match mellan en ny och en före detta nedflyttningskandidat. För De Rossis Genoa manglade ett skört Toro med 3-0 vilket om man sett Torino de senaste veckorna inte var förvånande.
De Rossi ska ha sina hyllningar efter det han gjort med Genoa. Ju längre säsongen går desto mer rör de sig från nedflyttningsstrecket på ett övertygande vis och det skulle förvåna mig djupt om de åker ned nu. Samtidigt sätter det också frågetecken på vad Vieira egentligen höll på med. Inför säsongen var jag nyfiken på Genoa eftersom jag tyckte deras material var intressant och med tanke på vad Vieira gjort under sin första säsong så borde de bara kunnat fortsätta i samma tecken.
Istället var de helt uddlösa både framåt och bakåt, och Vieira fick ännu en gång lämna en klubb i besvikelse. De Rossi har nu lappat ihop det trasiga täcket men hur mycket är detta ett dåligt arbete av Vieira och bra av De Rossi? Med tanke på det fina materialet skulle jag vara försiktig med att lägga för stor värdering i De Rossis arbete. Detta lag borde inte vara nära nedflyttning med trupper som Pisa, Hellas och Lecce i botten. De Rossi är en bra tränare som kan få ut resultat av ett bra material men jag har ännu inte sett någon vidare höjd i honom som tränare. Med det sagt tittar jag spänt på hur han utvecklar detta Genoa.
Samtidigt är det mörka moln över den roströda delen av Turin. På samma sätt som jag för några månader sedan varnade för att Cremonese var på väg mot en bottenstrid varnar jag nu också för Torino. De har länge hållt kvar Baroni som tränare trots väldigt svajiga resultat och nu är man med all önskvärd tydlighet inblandade i bottenstriden. Baroni har fått sparken och man väntas göra klart med Roberto D’Aversa men är det för sent? Jag tror det finns en risk att truppen likt Sassuolo 2023/24 redan tror att man är säkra och därför inte är mentalt redo för en strid om Salvezzan.
Det som kan rädda Toro är dock att två lag i princip redan är nedflyttade och att det finns en hel drös andra lag som det kanske ser värre ut för. Men jag vill ändå lyfta ett varningens finger för Torino som också har en hel del möten kvar mot bottenkonkurrenterna. //Torsten Armini
Det var nog inte många som räknade med att Sassuolo skulle ha en särskilt tuff säsong trots att man nu var nykomling med en oerfaren tränare på bänken i Fabio Grosso. Men det var svårt att se bortom Sassuolos för en nykomling, okonventionella verktyg och kvalité. Tittade man på truppen var Sassuolo den starkaste nykomlingen Serie A sett sedan Juventus tog klivet upp efter sin tvångsnedflyttning ned till Serie B och då pratar vi alltså om två decennier bakåt i tiden.
Sassuolo anlände med en trupp som lekt hem Serie B. Man har ridit till strid med en anfallskedja bestående av världens enda kvarlevande provinsgeni Domenico Berardi, provinsmålkungen Andrea Pinamonti och den franska trollaren Armand Laurienté. Detta är inte en anfallstrident man besitter om man ska kriga i botten, nej detta osar av övre halvan. Och sakta men säkert är det ditåt tåget har börjat att gå för Sassuolo, långsamt men säkert har man klättrat uppåt i tabellen och man har i princip nu redan återtagit platsen och statusen man hade innan man oväntat åkte ur Serie A. För oväntat kom den nedflyttningen. Sassuolo hade etablerat sig som seriens kanske mest stabila mittengäng men den säsongen gick allting fel och ett bra exempel på att marginalerna ibland är mindre än man tror. Min förklaring till det bakslaget är att den dåvarande tränaren Dionisi inte tillhörde toppskiktet av tränare i serien och detta sedan i kombination med att man sålde nästan alla sina offensiva stjärnor kort efter varandra vände tillräckligt på oddsen. Åtminstone en av Boga, Raspadori och Scamacca skulle nog ha stannat ytterligare en säsong. Men man hade förmodligen klarat sig relativt stabilt om storprofilen Berardi hade haft en vanlig säsong men dessvärre missade han stora delar på grund av skada och det betydde i princip att man hade tappat hela sin tidigare ordinarie offensiv inför den säsongen.
Men inför den här säsongen är situationen den omvända. Sassuolo lyckades med bedriften att behålla samtliga nyckelspelare och stjärnor vid nedflyttningen. Man lekte hem Serie B med perfekt sammanhållning. Kärntruppen var redan den bra nog för stabil mittenplacering men den erfarna räven till sportchef Andrea Carnevali ville inte ta några risker alls denna gång. Förmodligen fortfarande en smula traumatiserad av följderna som kom från förra gången han valde att ta risker. Under sommaren hämtade man in den väldigt rutinerade mittfältskämpen Nemanja Matic och man valde att konstruera om hela sin försvarslinje från vänsterback till målis. Försvaret var väl på pappret Sassuolos svagaste lagdel och som har konstaterats högre upp ville Carnevali inte ta några risker alls den här säsongen. Man plundrade nedflyttade Venezia på deras två främsta mittbackar Jay Idzes och Fali Candé där den förstnämnda framför allt har haft en mycket stark säsong. Den nye burväktaren har varit den reslige Arijanet Muric som vid blotta 26-års åldern redan hunnit med att pricka av en radda engelska klubbar, allt från Nottingham och Burnley till Ipswich och även sedan tagit en vända i Holland med Willem II och NAC Breda samt en snabb sväng i Turkiet. En passande detalj är att Murics moderklubb är en klubb i schweiziska fjärdedivisionen som heter Young Fellows Juventus. Med andra ord kan man tänka sig att det var ödet att hans vägar inom sinom tid skulle korsa Calcions.
Och Carnevalis riskminimering och ambition slutade inte där. Trots att man stabilt hade etablerat sig i mittenträsket visade Sassuolo framfötterna under januarifönstret. Man utnyttjade kaoset i Marseille samt kontakterna man har där då Roberto De Zerbi plockade med sig flertalet gubbar från Carnevalis innersta krets när han anställdes, allt från Sassuolos gamle chefscout till Carnevalis högra hand. I alla fall in kom den spännande talangen Darryl Bakola samt den rutinerade försvararen Ulisses Garcia. Och då hade Sassuolo redan dragit nytta av sin nära relation till Marseille tidigare när man värvade in deras ”problembarn” Ismaël Koné för vad som kändes som ett hyfsat underpris. Kanadensaren som haft en ganska trevlig första säsong i Serie A med får man ändå säga.
Det blåser med andra ord endast positiva vindar runt Sassuolo-skutan när man nu skulle ta emot Hellas Verona hemma på Mapei-stadion. Ett Hellas där vindarna är de exakt motsatta. Hellas Verona har ofta befunnit sig i svåra situationer halvvägs in på säsongen men sportchefen Sean Sogliano har alltid trots små medel lyckats gjort smarta förvärv och tagit in lite nytt blod och energi under januarimånad och på så vis räddat upp säsongen. Det har dessvärre inte hänt den här säsongen. Vad som är frustrerande för Hellas trogna supportrar är att rent spelmässigt visade Hellas intressanta intentioner under hösten men resultaten reflekterade inte insatserna. Och kanske var det därför man höll fast vid Paolo Zanetti så pass länge med förhoppningen om att resultaten skulle börja vända. Men vände gjorde det aldrig riktigt och nu sitter man i en närmast hopplös situationen med alla odds vända mot sig. Nu sitter man där med den gamle mittfältaren Paolo Sammarco som temporär interim. Sammarco som är mer associerad med lokalrivalen Chievo Verona som han spenderade tre sejourer hos som spelare vilket säkerligen gör att det sticker lite extra i ögonen på ultrasgrupperingarna inom Hellas.
Själva matchen tog det utseendet många förväntade sig. Fabio Grosso tillhör den nya generationen av italienska tränare som är präglade av den tidigare generationen av italienska topptränare och framgångsrika provinstränare där fokuset ligger på taktisk flexibilitet. Grossos lag när de är som bäst kan läsa av motståndaren och på så vis vara ett väldigt lurigt lag att möta.
Sassuolo under den första halvleken agerade som ett rovdjur som tålmodigt väntade på att sitt offer skulle träda in i fällan de gillrat. När halvleken närmade sitt slut så hände det. Hellas sjabblade med uppspelet som bröts vid mittplan och Sassuolo satte fart som en haj med blodad tand där vägen mot målet låg öppet. Laurienté driver bollen och håller den under kontroll tills anfallskollegan Pinamonti har tagit sig in i rätt yta. Fransosen släpper bollen till sin lagkamrat som lekande lätt placerar in 1-0. Endast ett par minuter senare kliver Hellasförsvarare in klumpigt mot Berardi i straffområdet. Absolut fel motståndare att göra det mot då gamle Berardi märker vad som är på väg att ske och slugt blockar bollen precis när tacklingen sker vilket leder till att Berardi får hela smällen och går ned i backen. Domaren pekar mot straffpunkten utan några som helst tvivel.
Det var sedan som att strö salt i Hellas öppna sår för Montipo lyckas rädda Berardis straff men returen landar hos Berardi igen som kan trycka in den i nät. Och på blott några minuter kändes den matchen död.
Och om det fanns minsta hopp för Hellas dog detta med en kvart in på den andra halvleken när Sassuolo sätter igång en av sina patenterade omställningar. Hellas trycker på förtvivlat för en reducering. Efter en rensning från Sassuolo-försvaret hamnar bollen hos Laurienté som smeker iväg bollen på djupet till en fiskande Berardi som klätt i sig rollen som Pippo Inzaghi. Berardi gör sedan inga misstag, perfekt agerande från en spelare som varit i den situationen så många gånger tidigare.
Så i slutändan en tvärsäker 3-0 seger för Sassuolo som temporärt klev upp på 8:e plats som resultat. Sassuolo är en av favoriterna i nuläget att lägga beslag på platsen som seriens ”best of the rest”. Det är ett glapp som utvecklat sig mellan topp sju och övriga serien. Lite som klimatet såg ut under Calcions glansdagar på 1990-talet med de sju systrarna. Intressant också att kampen om just den här platsen ser ut att kunna involvera samtliga lagen från Emilia Romagna. Bologna, Sassuolo och Parma befinner sig endast några poäng från varandra.
För Hellas Verona är det endast nattmörker. Sammarco har inte fått fart på skeppet alls och i nuläget känns det föga troligt att kontraktet kommer gå att rädda. // Martin Eliasson
Sassuolo - Hellas Verona 3-0
Juventus - Como 0-2
Lecce - Inter 0-2
Cagliari - Lazio 0-0
Genoa - Torino 3-0
Atalanta - Napoli 2-1
Milan - Parma 0-1
Roma - Cremonese 3-0
Fiorentina - Pisa 1-0
Bologna - Udinese 1-0
Tabell: