Postpartita 31
Inter klev in i landslagsuppehållet med tveksam form med flera insatser på slutet som inte övertygat. Landslagssamlingen blev inte särskilt glädjesam heller för Inter, I synnerhet inte för deras italienska stjärnspelare Barella, Bastoni och Dimarco. Det blev förlust och ett tredje missat VM där Interspelarna hamnade i rollen som syndabock. I synnerhet Bastoni som stod för en onödig tackling som resulterade i en tidig utvisning. Det är många som gnällt över Inters mentala fragilitet. Det är en bild som skapats senaste åren där Inter ofta befunnit sig i pole-position i ligan för att sedan begå onödiga misstag mot slutet och tappa titeln. Sedan har vi ju den traumatiska kollapsen mot PSG i Champions League-finalen. Många som trodde att Italiens bottennapp i VM-kvalet riskerade att påverka Inter mer än andra då flera av deras spelarna är bärande för Italien.
Men det blev inte så mot Roma. Inter bokstavligt talat raketstartade med en närmast bisarr intensitet och det gav absoluta drömresultat. Ledningsmålet kom innan ens en minut av matchen var spelad. Marcus Thuram står för en löpning ut mot kanten, får bollen, håller i den och tar sig in i Romas straffområde och släpper bollen till Lautaro Martinez som avslutar rappt på ett tillslag. Inter fortsatte med sin strategiska intensitet under väl valda tillfällen under matchen som gav extremt positiva resultat. Roma var nära en kvittering runt den tjugonde matchminuten när Sommer visar på en väldigt imponerande akrobatisk förmåga då han trots allt är närmare 40 än 30.
Men kvitteringen strax innan halvtidspaus. Soule spelar fram Rensch på kanten som chippar in bollen till en framrusande Gianluca Mancini som i klassisk Gasperini dyker upp som en offensivt överlappande mittback som följer med upp i anfallen. Mancini nickar in bollen i nät bakom en chanslös Sommer. Men glädjen blev väldigt kortvarig för på tilläggstid smeker Calhanoglu till med en absolut glödhet raket från distans som susar rakt upp i nättaket. Ett fantastiskt skott och fotbollsmål från Inters turkiska stjärna.
Under den andra halvlekens inledande minuter återupprepar Inter sin intensitet från den första halvlekens start. Marcus Thuram återigen i en protagonistroll när han forcerar fram med bollen och som i repris spelar han fram sin lagkamrat Lautaro Martinez som kliniskt placerar in bollen i mål. Endast några minuter senare så får matchens lirare Marcus Thuram även se sitt egna namn i målprotokollet när Calhanoglu precisionsslår en hörna mot hans riktning där Thuram styr in bollen i mål med huvudet. Fem minuter senare finaliserar Inters sin totala slakt av Roma när Barella brottar sig fram, misslyckas med att spela fram en ren Marcus Thuram. Men bollen studsar tillbaka till Barella som i perfekt väggspel där han sedan kan avsluta på ett tillslag. Pellegrini gav ett tröstmål men resten av matchen så var Inter klart närmare att dryga ut ledningen ytterligare än Roma var att närma.
Detta var ett perfekt svar från Inter efter den lite mindre lyckade perioden de har gått igenom och scudetton närmar sig nu med stormsteg. Man kan med facit i hand säga att Roma och Gasperini var lite av en drömmotståndare att få just nu för Inter. Gasperini har nämligen kanske den sämsta resultathistoriken i ligan mot just Inter. Där existerar en jobbig bland mellan mentala demoner samt att dagens upplaga av rent taktiskt passar Gasperini väldigt illa. Inter startade också med sin bästa startelva den här kvällen. Alla deras bästa spelare som kombinerar varandra bäst befann sig i elvan och jag satt och funderade under kvällen om detta någonsin har hänt tidigare under säsongen? Flertalet spelare som haft skadebekymmer under säsongen som Calhanoglu och Dumfries. Lägg även till Acerbis ålderskrämpor så det har helt enkelt inte hänt att Chivu har kunnat spelat sin bästa elva särskilt många gånger under säsongen. Och de få gånger Inter kan göra det så kan man tydligt se ett kvalitetsglapp mellan dem och motståndarna. Om man tänker tillbaka på derbyförlusten mot Milan tidigare till exempel så startade Inter med fem spelare som hade suttit på bänken om Inter hade kunnat spela sin bästa elva.
Man har under det senaste decenniet blivit bortskämd med Atalantas klockrena beslutfattande. Under hela den perioden var Atalanta Serie A:s ledstjärna på många sätt. Den enda klubben som hade kläckt gåtan, löst problemen och vars inflytande var som en gåva för den italienska fotbollen. Men under starten av den här säsongen såg det ut som att ljuset hade släckts. De andra klubbarna hade inte tagit efter Atalanta utan La Dea hade tagit efter dem. Det finns fortfarande frågetecken att ställa sig. Inte särskilt imponerad när jag gör Atalantas amerikanska delägare Pagliuca öppna munnen direkt.
Men det finns fortfarande hög kompetens i Atalantas klubbledning och nu när vi närmar oss slutet av den här säsongen så börjar Atalanta kännas eller åtminstone närma sig den där bubblande potentialen som de nyligen hade men tappade. Man har en intressant grundtrupp där vissa spelare som Ederson till exempel definitivt kommer lämna till sommaren men med rätt rekrytering kan Atalanta potentiellt utmana igen. Och på pappret inbillar jag mig nu baserat på vad jag sett att Palladino kan vara en passande coach för sportchefen D’Amico. Även fast Tony D’Amico har krönt sina främsta framgångar under envisa systematiker som Gasperini och Ivan Juric så har jag aldrig varit övertygad om att den sortens coacher matchar hans styrkor perfekt som sportchef. D’Amico tillhör Sabatini-grener av italienska sportchef där hans bakgrund som begåvad chefscout lyser igenom. Han är duktig på att hitta spelare med dolda talanger eller unika drag och det är så han gillar att arbeta snarare än att värva spelare som är lämpade för ett specifikt system och coach. Den tränaren som Palladino påminner mig mest om är Francesco Guidolin. Guidolins övning utgick från att hela tiden spegla och läsa av motståndaren. Det var sällan man såg två Udinese matcher efter varandra som kändes snarlika. Palladino praktiserar någonting väldigt likartat, en skicklig taktiker men som inte utgår från något specifikt system. Udinese nådde imponerande höjder genom att dra full nytta av sitt imponerande socutnätverk i framförallt Sydamerika. Man värvade in en intressant men brokig skara spelare, hade några av Serie A:s konstigaste trupper men det passade Guidolin som handen i handsken. Och jag tror Atalanta ska rikta in sig på samma slags tänk. Under sommaren ska D’Amico & CO satsa på att hitta spelare med lite annorlunda verktygslådor. Palladino likt Guidolin är duktig på att identifiera spelares användningsområden. Atalanta kan bli ett svårläst och lurig lag som de flesta gärna vill undvika.
Mot Lecce under måndagen stod man för en förtroendeingivande insats. Matchens stora protagonist etablera sig snabbt som Giorgio Scalvin. Ytterligare en av de Scirea-kodade mittbackarna som Italien får fram väldigt enkelt dessa dagar. En mittback som imponerar med sin offensiva arsenal men som lämnar en del övrigt att önska gällande den defensiva delen. Scalvini demonstrerar sin offensiva verktygslåda under den första halvleken. Han följer med upp i ett av anfallen och gör en klassisk skottdragning innan han skickar in ledningsmålet med ett säkert avslut. Senare under halvleken står han för en precis slagen djupledslångboll med sin känsliga passningsfot som nästan slutar i att Atalanta drygar ut sin ledning.
Under den andra halvleken fortsatte det att vara en trevlig tillställning för Atalanta. La Deas belgiska talisman Charles De Ketelaere dribblar sig förbi Lecce försvarare med imponerade balans och serverar sedan en Krstovic som står helt ren i boxen tack vare att belgaren har öppnat upp det. 2-0 till Atalanta. Inhoppande Raspadori tjongar sedan in 3-0 som blir vad matchens slutresultat skrivs till.
Och nu med sju matcher som återstår så befinner sig Atalanta endast fem poäng från den där åtråvärda fjärdeplatsen. Det är också lite intressant att man i de två sista matcherna för säsongen kommer gå upp emot Atalantas tidigare chefsarkitekt Giovanni Sartori och dennes Bologna samt Palladinos förra arbetsgivare Fiorentina. // Martin Eliasson.
Sassuolo - Cagliari 2-1
Hellas Verona - Fiorentina 0-1
Lazio - Parma 1-1
Cremonese - Bologna 1-2
Pisa - Torino 0-1
Inter - Roma 5-2
Udinese - Como 0-0
Lecce - Atalanta 0-3
Juventus - Genoa 2-0
Napoli - Milan 1-0
Tabell: