I tidigare säsonger har bortamatcher varit något jag bävade för, för man visste att chansen var stor – trots lysande insatser på hemmaplan – att Hammarby kollapsade totalt när vi rörde oss bort från Södermalm och Nya Söderstadion.

I år är det raka motsatsen. Nu när det vankas bortamatch vaknar man inte längre med en klump i bröstet.

Den första halvleken mot Öster var också riktigt rolig fotboll att titta på, med Abraham, Eriksson och Besara som lyste starkast på planen.

När det kommer till Abraham så har han haft det knepigt på högerkanten sedan Tounekti tog över på vänsterkanten. Han hade en riktigt bra start i Svenska Cupen, men Abraham har inte haft samma flyt i Allsvenskan och har glidit in i bakgrunden om man jämför med andra spelare som Erabi eller Tounekti.

Nu mot Öster fick han äntligen göra sitt första mål i Allsvenskan och det var välförtjänt. Som han nämnde själv i intervjun: det var förtroendet från lagkamraten Eriksson som gjorde att han kunde placera sig exakt där han behövde vara för att slå in den direkt i mål. 
I andra halvlek tappade spelet energi och jag hade hoppats på ett tidigt byte i andra halvlek för att få igång det igen och en som jag hade velat se få mer speltid är Kaboré. Efter hans magiska inhopp mot Häcken hade det här varit ett perfekt tillfälle att få se honom spela lite mer än bara några minuter.

Är vi fortfarande lika bra borta som när vi spelar hemma? Nej, men det ser bättre och bättre ut för varje bortamatch och ju längre säsongen går, desto varmare i kläderna kommer man att bli.

Peppar, peppar, ta i trä.

De kommande fyra matcherna borde också vara tolv enkla poäng för Hammarby. Norrköping ligger på tionde plats i tabellen, med en medioker match historik, och senaste gången vi mötte Sirius i en vänskapsmatch var det enkla 4–0 som vi tog med oss från Uppsala.